Flickan på andra sidan bäcken

Jag tror att det har flyttat in en ny tjej tvärs över vägen. För er som bor i stan eller i villaområde så är det ju försås inte så konstigt och framför allt inte så speciellt. Men låt mig tala om för er, att i Borgstena så är det inte så ofta det flyttar in nya människor.
Hon gick av på samma hållplats som mig, hon var säkert 2 år yngre och hon gick upp mot huset som så länge har varit till salu.
Så kommer jag på mig själv med att tänka: "Åh, en ny kompis!" Jag var 8 år igen, och såg en potensiell ny bästis att leka med. På några sekunder så hade jag föreställt mig att springa över bäcken på somrarna till hennes hus, dricka saft och leka med hennes hund.
Hon har säkert ingen hund. Och jag insåg att det är tråkigt att bli äldre. Man har inte tid för att hitta nya kompisar på det sättet. Inte heller tid för att springa över för att leka med en hund. Nu sitter man med kalendern i högsta hugg och bokar in sina träffar, försöker få in varandra på ett stressigt schema.
Nä, så om jag skulle ta och skriva en uppsats, renskriva en novell, redigera bilder, laga mat och gå och träna innebandy kanske?

Johan är ute och vakar, och jag vet inte riktigt vad det innebär. Men det verkar som att de sitter och väntar på att en liten räv ska springa förbi. Attans, de får skjuta vilket djur det vill, men rävarna tycker jag att de kanske kunde låta bli. Micke är bäst.

Det sötaste som finns. Typ ja.

I min bubbla

Just nu så lever jag i en bubbla, och det känns som att jag skulle kunna vara där föralltid.
Jag bara trallar runt som i ett rus och allt runt omkring är bara genomskinliga skepnader. En del skulle kalla mig oansvarig, en del skulle kalla mig blåögd. Men en del skulle se, att jag bara är ofattbart, sjukt, oändligt... kär.