Nu ligger jag i mitt rum, i min stora säng, alldeles ensam. Det är konstigt, hur en annan människa så snabbt kan spela en så stor roll i olika situationer. Bli viktig. Att inte ha Johan brevid och känna hans armar runt mig känns riktigt tomt. Nästan så att det känns lite fel.
Men, jag tände min fina ljusslinga som jag hittade i Fredags, så mysstämningen av den håller mig distraherad, iallafall så tänker jag inbilla mig det.

Haveri när det är som bäst

Jag älskar mitt liv just nu+Jag hatar mitt liv just nu=Mitt liv är grymt stressigt och underbart just nu. Min kalender är fullspäckad varje dag, jag har tusen saker att komma ihåg och göra, och det ligger säkert ett antal dubbelbokningar och lurar bakom krönet. Både jag själv och folk runt omkring mig är nog väldigt trötta på min förvirring, men åt andra sidan så är jag himla glad för att det är som det är. Det är ju faktiskt en del av mig det där med att vara upptagen och förvirrad. Hade det inte varit så, så hade det ju inte riktigt varit jag. Fick en sådan fin idé, men vet inte hur jag ska lägga upp det utan att låta min sanna ironiska egoism stiga fram, men det hade varit gött om jag hade haft en online-kalender där folk fick "boka" mig. Hade sett riktigt fint ut. Men då hade jag bara glömt av att den fanns istället, så hade det blivit haveri ändå. Det är så det måste vara med mig, lite haveri.

Den trevliga sortens matte

Jag kommer alltid in i en sådan där period på hösten/vintern då jag verkligen längtar efter en liten hund. En vovve som får en frivilligt ut på promenad de första månaderna och sedan åtminstone tvingar ut en i alla väder. Men, sen inser jag... himla tur att jag inte har hund. Jag kan ju inte ens uppdatera en blogg en gång i veckan. Fast åt andra sidan, hade man jämfört en hund med min mobil som ständigt hålls aktiverad, så hade jag varit en alldeles utmärkt ägare.
Åh, om jag ändå hade en liten pälsboll till hund här brevid mig nu. Han kunde ju faktiskt få en helt egen säng.