Ska färga mitt hår nu. Det är alltid lika spännande! I'll be in touch

Jag har textil som en lila Zebra för att visa att jag följer dig på vägen.

Just nu , idag känns allt hur perfekt som helst. Då vet jag knappt vad jag ska skriva i min blogg, och det är ju rätt sorgligt! Att så fort livet går som jag vill så har jag inget och säga...Som om bloggen vore en klagoplats där jag bara öser ur mig all smärta. Hur kul blir det och kolla tillbaka på den sen om några år; Oj hey vilken muntergök! Yihaa och hoolabandola.
Men igår hade vi iallafall filmkväll här, vi var några stycken och från olika "kompiskretsar" , kändes lite jobbigt och försöka prioritera alla lika mycket. Jonatan, Kollen och Malin sov över och det var en sjukt mysig kväll.

Nu kom jag på vad jag vill skriva... Något som gör ont idag. Läste precis hennes blogg. (Jag säger ju att jag inte kan skriva glada tankar (!) Oh my ) . Min lilla GlitterZebra mår inte bra, och det gör inte jag heller när inte hon gör det. Jag vill ta hennes hand och åka bort någonstans, bort från alla skymtar av jackor,minnen och glödande sår som smäller till henne rakt på käften så att hon faller handlöst ner i rännstenen och förblir liggandes. Hennes blogg blir ett rop på hjälp och jag är glad att jag hörde det. Bättre sent än aldrig . Jag hade velat vara riddaren som tar sin vita häst och galopperar iväg för att rädda den sköna mön... Nu sitter jag här och min ursäkt blir att den blåa 202:an bussen inte går på helgerna och min kära moppe Greta står utan batteri nere i källan. Så nära , men ändå så långt bort. Min räddning får endast försöka bli tangenttryckningar och även om jag ska skriva tills jag får vattenblåsor som hinner spräckas på fingertopparna av allt skrivande ... så är det inte nog. Ord är starka , men kommer aldrig kunna bli så starka att jag ensam kommer kunna läka hennes sår. Tur att det inte är så då. Att vi är så många.
Jag är glad för att jag inte är ensam, att hon är den hon är och att vi är så många som älskar henne och vill se hennes leende ända upp till öronen. Att vi är så många som får ta del av hennes kärlek. Sen att någon spellevink tar det för givet och letar efter någon annan för att bota äventyrs-törsten... Don't come close to me boy , ´cause I'll kill you for hurting her .Det är hans problem, det är han som går miste om något. Men hennes sår blir ju inte mindre för det. Det är hon som bär smärtan. Tog hon både sin egen och hans? We'll never know.
Iallafall så vill jag att hon ska veta att jag står vid hennes sida sålänge mitt hjärta inte sviker mig. Jag kommer själv falla, men jag tar mig upp igen och då ska jag fortfarande, svag eller inte ... stå vid din sida och hålla om dig, ta min tröjärm och torka bort den snabbt krypande tåren längs kinden, lyssna på dina sår och försöka hjälpa dig att tejpa ihop skärvorna. Om du ber att gå så tänker jag stå där du inte ser mig och kolla på dig...Och om du ber mig att stanna så är din önskan min lag. Älskar dig min vän!

Allmänt bra förmiddag/eftermiddag.

Kvällen: Adjö patrik.Förlåt. Usch just nu trycker det i bröstet, kan en person man inte ens träffat börja betyda mycket för en? Hm, jag antar det...när man pratat så mycket i telefon som jag och han. Jag kommer aldrig kunna lyssna på låtar med Patrick Park igen. Inte alladin låten. Våra låtar.
Det låter jämt så fel när jag pratar om honom, som om han vore någon jag var kär eller ihop med. Det är inte så, det är bara en speciell relation. VAR.
Vore jag mesig om jag grät nu? Ifall jag vore det så är jag för en gångs skull glad att jag inte kan det. Det finns inga tårar...
Detta blir en Patrik blogg, bara för att det känns så konstigt just nu att jag inte kommer prata med honom igen. Kan inte tänka mig tanken. Hans skratt ekar i mitt huvud. Ta bort , ta bort! Jag vill inte höra.

Jag avlivar minnet av honom. Men här på bloggen ska det få finnas kvar för att om jag någongång vill minnas. Därför kan vi göra ett desperat upplägg.

Jag vill minnas hur Patrik säger; VART DÅ?! , jag vill minnas leéndet som bredde ut sig i mitt ansikte när han sa det. Vill minnas hur han ville ligga brevid mig och hålla om mig hela natten och hur jag längtade efter att få träffa honom.
"Hahaha va go!" "ejaaaaaoaaaa (Går inte att skriva i skrift,men ljudet är allmänt jobbigt och skumt)" "Varårah?"

Sättet han tar bort sin lugg ur ansiktet, sättet hans ögon blir streck när han ler medan han med högerhanden håller telefonen mot örat. Hur han fick mig att andas lugnt när andetagen gick snabbare än tåget och paniken var större än Finska viken.

Orden han sagt kommer stanna kvar. För alltid?...troligen inte. Men jag önskar nästan att dom gjorde det. Jag vill inte glömma honom. Men jag måste. För att minnas är att känna och känner du , saknar du. Sakna honom vore farligt.
Han vill nog inte prata med mig igen...han har all rätt att känna så.

Jag vill bara springa till Karlstad, knacka på hans dörr och be om förlåtelse och ångra mig. Vill sitta som ett litet barn uppkrupen i soffan och prata med honom tills solen går ner.

Patrik .. Patrik, va är det för fel på mig? Hur kan jag klippa banden för en sådan liten grej. Men jag kan inte ångra mig, är för stolt för det. Hjälp mig att be om förlåtelse.



Jag vet inte ens om jag betydde något för dig. Men du gjorde mig glad... för mig är det att rädda någons liv, och att rädda någons liv gör personen till hjälte. Det är du för mig... och sen när glömde man hjälten?



Tack för den här tiden phone-buddy<3





Min blogg blir inte av så bra kvalité ikväll, men finns ingen ork till det just nu.

Ge mig en hjälte!

Heroes är APSELUT (Madicken-knark-citat för er som inte har samma brinnande passion för Astrid Lindgren filmer som jag) min nya favorit serie. Andréns fuskar och ligger före i avsnitten. BU! Jag tänker kolla på hederlig svensk dumburk i fortsättningen också. Sen att sanningen är att jag har för långsamt bredband...det är en annan kul historia.

Allt känns så bra. Men så kommer oron igen. Snart en månad, kommer jag klara gränsen? Kommer jag tappa alla känslorna på stört snart? Vet inte när det kommer, kan inte ens ana tidpunkten. Nu skrattar ni säkert åt mig, en månad.. haha, klenis! Och ni har så rätt så, det är en svaghet, men blunda inte för att den svagheten sårar mig själv också. Jag vill inte vara sådan, jag vill ha känslor som är stadiga som klippor, jag vill kunna lita på mig själv. Lita på att jag håller fast vid personen.

Han är ändå det finaste pojk-världen någonsin gett mig. Sättet han kramar om mig på, sättet han kollar in i mina ögon och ler, sättet när han blir blyg när han säger något smickrande... Har hitills aldrig kännt en sån lycka. Jag vill bara pausa mitt i känslan, pausa och bara sitta i hans famn och inte röra mig. Helt tyst.
Men då skulle jag väl tröttna och gå då med.
Det som oroar mig är allt mys. Jag är rädd för att jag kommer vända om det till att jag känner mig utnyttjad och frågeställa om det bara är sex och mys han söker med mig?! Rädd för att jag kommer kolla åt ett annat håll.

Jag är så rädd för att svika honom, eftersom han har allt och lite till. Just nu är känslorna så otroligt starka. Bejbi, help me feel that I love you.

Jag älskar The sounds. Det är helt klart mitt favorit band, även det enda jag hållt fast vid ett längre tag. Dom har låtar för allt.

THE SOUNDS - DONT WANNA HURT YOU
(Av någon anledning är det snuttar från One three hill, men det är ett bra program så ska inte klaga)

Godmorgon bloggen. Det känns inte som jag sovit inatt även då jag sovit 4 timmar. Hm, ska försöka sova 8 timmar nästa vecka, iallafall 7 .. 6. Idag har jag en bra hårdag tror jag, jag brukar inte ens tänka på skillnaden, för mitt hår brukar vara desamma varje dag. Men idag, ute från duschen och skulle blåsa håret, håret var jättemjukt! Min första tanke var att jag inte hade fått ur allt balsam, men tjohoho mitt hår vaknade på rätt sida idag, alldeles silkeslent. Dock förstör jag det med lite vax och hårsprej såklart.

Det är minus grader ute, burr! En go, tjock dunjacka hade inte suttit fel. Eller en kupa med motorvärmare som förde mig överallt. Gärna plats för två, för jag ska träffa Tan-tan och det där med avstånd till varandra är inget vi är riktigt haj på.

Nu ska jag till skolan som den lilla flickungen jag är. Byeee

00:19 Kan inte sova just nu, som vanligt tänker man för mycket. Kom och tänka på mina vänner, ibland tar jag nog dom inte riktigt på allvar när dom mår dåligt. Eller jo. Men jag tar nog inte riktigt på allvar att dom behöver mig. Prata. Att jag borde lyssna. Jag vill lyssna. Men jag fattar nog inte.
Jag har lärt mig att har man ställt till något, får man klara det själv. Känner man något, får man känna det själv. Att livet är en enmanna kamp.
Men jag orkar ju inte heller hålla inne på saker, så jag skriver det. Dagböcker,bloggen,msn...det spelar ingen roll vart sålänge bokstäverna hänger ikapp mina tankar. Det brukar lätta lite. Lite mer åt sidan med det problemet.
NÄSTA?! Det kommer ju alltid nytt. Bloggen är som en förberedelse, som gör det lite lättare att orka med nästa problem.
Men då till mina vänner, dom flesta har ingen blogg. Kanske skriver dom inte av sig alls, hur ska dom då kunna orka ta tag i det? Om dom inte har något sätt att få ut det på. Där kommer kanske jag, vännen in. Där borde min plikt som vän vara att visa att jag bryr mig. Men, jag fattade väl inte.
Nu spårade jag över till, är vi bloggare lite av eremiter? Varför vill vi skriva ner allt och inte prata på samma sätt om det? Iallafall inte jag. Jag får inte ur mig sånt när jag inte har händerna på tangenterna. Jag känner mig naken och osäker.

Så nattens slutsatser; Jag är en rädd känsloeremit och mina öron lyssnar lika mycket som dom är små.

Förresten , vill bara tillägga att mitt forna problem; "Kan inte bli kär på riktigt" tror jag börjar avta. För denna gången, känns det på ett nytt sätt. Hur kan jag inte förklara. Men men, det återstår att se. Jag ändrar ju mig lika fort som en virrig kollibrihöna.

SCEN 1 försök 2 ; Huvudrollsinnehavaren stänger av datorn och gör yttligare ett försök till att somna.

Truth can be painful

Sanningen är så vacker. Men tydligen inte vacker nog för mig.
Jag tycker lögner är fula. Men tydligen inte så fula att jag avstår från dom.
Men mina lögner sårar ingen mer än mig själv, är dom farliga då?
Är dom lika fula och smutsiga så som många andra lögner?
Om du skulle se mina lögner, skulle jag lägga dom åt sidan?

Jag ljuger för att ditt ansikte är så vackert, för att jag vill känna mig som du.
Lögnerna vill till mig för att jag gör allt för att du ska se mig som spännande och intressant.
För att... du... är något av det finaste jag har.

ZzzZZZzz

Jag skulle behöva sova ut. Ifrån allt. Utan att få det att låta självömkande.

Bara att jag gillar att sova, drömma (BRA) drömmar.

Har pluggat en massa idag. Bra Emilie!



Imorgon blir det Andréns.

Skoltrött-deppig-slö-filosofisk-hjärntvättad-Emilie + Underbara-glada-sarkastiska-humoristiska-omtänksamma-mysiga-Andrén familjen = Kan-inte-bli-bättre resultat! Iallafall för min del hehe.



Nu ska jag leka med John Blund. Klart slut.

It's a new secret I have found

När jag var liten trodde jag att strejk endast bestod av människor med stora plakat.
Men här sitter jag och strejkar mot ordningsbetygen på skolan genom att skriva blogg och äta mat. Ett helt okej sätt att strejka måste jag ju säga.

Okej, dagen är rörig och jag dubbelbokar JÄMT! Hade dubbelbokning gett pengar hade jag varit miljonär vid det här laget. Det är som en knut som man bara trasslar in mer och mer, sen måste man knyta upp den. Men jag har varit scout så inga problem där inte.

Imorgon tänker jag strejka mot dubbelbokning.

Ett brev till den sårbara

Kära syster.
Jag skriver inte längre, det behöver jag nog inte ens säga. Det har du märkt.
Istället ligger breven uppstaplade här på sparade inlägg i bloggen. Det är osynligt.
Ta inte ordet varför i din mun, för du kan få svaret redan nu. Jag vet inte, jag vet inte.
Men jag kan gissa... kan gissa att det är minnerna som prasslar bakom knuten, att det är ett försök till att starta ett nytt liv i ett liv jag tappat kontrollen över för så länge,länge sedan.

De finns inga dagar, då jag inte saknar dig. Då jag inte ger dig en tanke.
Det var du och jag mot bråken, det var du och jag mot rädslan och sorgen. Det var du och jag mot allt. Och nu river jag dig itu.
Jag skriver om dig som om du vore död. Är du död? Är det därför jag inte skriver?.
Jag vet inte, jag vet inte.
Du frågar om jag hatar dig. Om det är därför mina rader är tomma...
Syster, jag borde hata dig. Du lämnade mig kvar, kvar ensam. Men jag älskar dig.

Jag hoppas på en dag, då du & jag är två igen. Då det är du och jag mot allt och lite till.

Dagen efter. Behövs inte säga nåt mer. Har mått pyton hela dagen. Usch och fy och blä.

Saknar Jonatan (Kolla jag skrev med ett namn igen, Roulbraker hell yeah) , ni som bor i dalsland, skicka ner honom med några renar nu på momangen tack!

Det är i såna här lägen man saknar att vara liten och få sitta i mammas knä och gråta. Att när man behöver spy så sitter hon vid ens sida och håller undan håret från ansiktet, stryker bort den där tesen framför ögonen som alltid åker fram. Mamma, kom hem du med! Du har ett blåögt litet barn som tror hon är vuxen nog att kontrollera alkohol här hemma.

Glitter-splitter och Tigerkaka

Jag vet hur man putsar sig lite extra innan man ska iväg på fest.
Jag vet hur man vill att folk ska uppfatta en som; "inte för torr, inte för påfrestande"
Att det handlar om timing. Att det handlar om plats. Att ta plats. Om att synas, om att bli bekräftad.

Vi bakar en kaka älskling, en kaka av alkohol och några liter av tillgjord glädje på toppen. Den smakar så bra i munnen, känner du hur det sprudlar i kroppen?
Godnatt och godmorgon älskling. Ville du inte ha kakan? Så den ser ut, liggandes på ditt golv i flytande form. Vill du kolla? Vill du se ner på kakan och ångra att du åt den?
Det spelar ingen roll nu...För om några dagar har du glömt hur den ser ut efter att solen gått upp. Du kommer bara ihåg hur gott det var att sätta tänderna i den lyckorusliga kakan och vara kung över världen.

Jag vet hur det känns att känna sig på topp.
Jag vet hur det känns att kunna prata utan hinder med nya människor.
Att man har roligt. Att allt jobbigt är utom räckhåll. Att varje gång är en ny resa.
Men Jag vet att den nya resan slutar på samma sätt som förra gången. Att den nya kakan kommer smaka precis likadant dagen efter.

Vi bakar en kaka älskling, en kaka av Smirnoff och halvusla låtar på stereon. Allt bara för att sticka från världen ett tag. Är det inte så?
Knack och kom in till en två:a med tomflaskor på rad och tjejer med uppknäppta byxor. Lägg dig ner över en kille men låt honom inte ta på dig. Dansa. Frys bilden. Stanna kvar där du är men stå vid min sida och kolla på dig själv ur mitt perspektiv. Det är inte du. Dina bröst ligger inte många centimeter ifrån killens ansikte och kollar du hans blick så skulle han kunna äta upp dig. Du tänker inte. Det är inte du. Din blick är kall och kåt. Inget mer. Det är du dagen efter och önskar att skulle det vara någon som låg under dig skulle det vara din kille. Ops! En gång är ingen gång, eller hur?
Mmmm är inte kakan god dagen efter min käraste? Kvar på tallriken ligger smulor av ångest och skam. Ironi ligger mig nära till hjärtat, det hoppas jag du förstår.

Jag vet hur det är att kämpa.
Jag vet att man gör vad man tror att man måste.
Jag vet att man har en roll att visa upp till.

Jag lägger undan ironin.

Vi bakar en kaka älskling, men den här gången av riktiga skratt och passion.
Jag vill att du ska tänka klart, jag vill inte vara med en roll...jag vill vara med dig.
Jag vill baka en kaka med dig som smakar precis lika gott när solen gått upp.

MARCUS BIRRO ÄR GRYM! Föreläsning med honom idag i skolan! Ge mig mera såna-som-honom-typer.

16:19 . (Kommer nämna namn idag för ovanlighetens skull , WWWM )

Tack Erika. Tack Danne. För att ni gjorde min förmiddag fin.

Tack Erika för att du fattade att något var fel först av alla, för att jag inte ens behöver tveka på att det går att lita på dig, tack att du följde med mig, att du är min klippa. Jag hoppas att vi aldrig släpper varandra!

Tack Daniel Andrén för att du är en av mina närmsta vänner och jag får känna mig trygg i din närhet. Att jag vet att du bryr dig om mig. Du behöver inte säga något, du behöver bara finnas där. Tack för att du ser utan att jag behöver säga något. Tack för att du har världens goaste humor hehe!

09:25 - Good morning mate' ! Vaknade tyvärr lite senare än jag borde. Försov mig över första föreläsningen, kan ju ärligt talat inte påstå att det smärtar så väldigt mycket.
Idag ska vi fira Marielle, det blir party! Det enda som kommer bli jobbigt är att dom alla ser så väldigt bra ut, det spelar liksom ingen roll hur många timmar jag står framför speglen (även om det är badrumsspegeln) , när jag träffar dom kunde jag likaväl bara tagit en potatissäck över mig. Eller så kunde dom det, dom skulle vara finare ändå. Men men, med lite bubbeldricka i sig så kommer jag nog inte bry mig om det. Isåfall sticker jag hem och övergriper den röda telefonen och ringer till snyggve oavsett hur upptagen han är.
Kanske slå en signal till Patrik också, jag brukar ju inte göra det spontant säger han. Fast jag vet inte längre om jag vill träffa honom, bättre han och Marielle träffas själva isåfall. Jag känner att det börjar bli någon annan som är i fokus på hans sida nu. Och jag vill inte behöva tävla om deras uppmärksamhet. ACK! Ska jag vara sorglig så säger jag att utsidan slipper stå i kö för livets fest, ska jag vara posetiv så säger jag att det är insidan som håller sig nykter och inte blir portad för dom längre festerna.
Nu blev jag morgonklurig aight?

Dagens att göra: Present till marrybarry , kolla-upp-helvetes-bulle-i-ugnen-frågan.. dock med Erika bejbi <3 , Göra engelska (vilket tar emot sjukt mycket eftersom jag inte har någon aning om hur jag ska lägga upp det).

Min blogg borde från och med nu bli osynlig från allmänheten. Jag kanske skapar mig jättestora problem om någon som inte borde läsa det läser det. Men från och med nu ska detta bli en helt igenom ärlig blogg som berättar skumma detaljer om mitt helt vanliga,däremot onormala liv. Berätta känslor ända ner
ifrån tårna. Tror jag att det kommer bli så? .......... ehm nä men värt ett försök.

Steg 1 är att berätta vem jag är.
Namn: Emilie Christina(Samma mellannamn som både min mamma och min mormor. Hööör hur kreativiteten flödar inom familj öh) Pyrén
Ålder: Pisse-15 , det påminner en bara om hur liten man är som börjar köra moppe när vissa andra kompisar börjar övningköra.
Bor: Mitt ute i ingentinget med min fd.player och numera Torris- mamma Lotta.
Familj: Hela bunten är ju galna. Får man nämna galningar vid namn?
Utseende: Det är så svårt, jag har olika utseenden. I badrumsspegeln ser jag rätt så smal och brun ut med fina ögon (badrumsspegeln är favoriten, antagligen för att den ljuger bäst) , I hallspegeln ser man bra ut i på kvällen men på dagen när solen sipprar in genom fönstret så ser man ut som om man hade påssjukan. Så vad är ett utseende egentligen när man ser så olika ut?

Nu måste jag däremot sova innan mina ögonlock blir tunga som skivstångar. Ciaonatti

Nu var jag i skolan. Bra Emilie!
Däremot gick jag in till ååååååååh-lens...suck. Jag måste mig hålla ifrån det stället.

Duscha och åka till tan-tan framåt fem. Ciao

Jag har accepterat utmaningen

Snosa in lukten, känna pirret i magen igen. Allt var perfekt.

Så värt att kämpa för. En prins... en mig. <3

Kina mat med barbamamma och barbapappa, var gött. 500 spänn av B.p , kan bara säga ; HEJ VINTERSKOR!

Det mjuka linnetyget har aldrig kännts vassare mot huden än nu.
Ögonen är slutna hårt som aldrig förr,
* Väntar dom på tårarna?*
Hela kroppen är på helspänn, i väntan på att få explodera i ett barnalikt utbrott med viftande armar och stampande fötter. Händerna vill helst ta huvudet och dunka det i väggen.
*Banka vett i skallen, är det så du ser på det?*
Hjärnan snurrar åt alla håll , jag snurrar runt bland tankarna och får inget fäste.
Jag vill sitta på ett berg med dig, se ut över mitt liv och plocka iordning de bitar som hamnat fel, de tankar som inte gjort någon nytta. Bara jag inte är själv.
* Jag är både åksjuk och höjdrädd min vän, hur mår du?*
Hur kommer jag upp på fötter igen? Har man råd att gå vilse?
Det mjuka linnetyget har aldrig kännts vassare mot huden än nu.
Är kudden en trygghet mitt i allt? Kudden som sett det mesta...ens snoriga näsa, flötiga hår, osminkade kind, hemlige besökare och tårar.
Jag vill sitta på berget tillsammans med dig och höra dig säga att du hjälper mig med det här.
Om jag diskar, fixar du mitt liv då?

Nothing else matters

Mammas födelsedag. Förlåt mamma. Förlåt alla jag sviker överhuvudtaget hela tiden. Förlåt mig själv för att jag gör som jag gör.

Det första jag gjorde var att glömma bort hennes födelsedag runt klockan 00:30 då jag fortfarande satt uppe och mamma kom på mig och var minst sagt besviken. Får gottgöra det med trevligt morgonfirande tänkte jag. TÄNKTE JAG. Mamma väckte mig. Hade omedvetet stängt av klockorna. Jag fick bara helt enkelt räcka över skivan till henne. Sen kom hämnden.
Mamma: Du kör la bara inte moppen till tågstationen på morgonen Emilie? Jag: - Mamma: ? Jag: nee...?
Hon hade läst min blogg , hur sjutton kom hon åt den?! Hon måste gjort det, annars skulle hon inte misstänka något. Alltså läser hon antligen nu. Så besviken är jag.
Kanske är det eran rätt som mammor att få snoka, men du har ingen rätt att snoka igenom min hjärna...mina tankar , vilket denna blogg består av. Denna bloggen är inte för dig mamma! Snälla låt mig få vara ifred. Nu har du bara gjort det värre , nu tänker jag skriva allt möjligt här tills du erkänner för mig att du läst den. Och jag tänker vänta tills du ber om ursäkt.

Ska vara med Babj idag. Längtar!

Lost in a supermarket

Just nu borde jag SÅ INTE sitta här. Just nu borde jag sitta och ha matte.
Men imorse hade det för hårt tag om mig. Jag var på autopilot.
Packa väskan med grejer som inte behövs det minsta idag, bara hon tror att det är rätt grejer. Fixa iordning sig lite grann så att man inte kan ana att om trettio minuter tänker jag lägga mig ner i sängen och låtsas som att inte skolan existerar. Vara sådär vanligt tjurig på morgonen så att tanken på att jag inte ska gå till en helvetes-skola utan ligga kvar i min varma säng inte når fram till henne. Gå ut och köra moppen åt tågstations-hållet. Se i backspegeln hur bilen kör ut från gårdsplanen och köra åt motsatt håll. Vända moppen vid kyrkan och köra hem igen. Slänga sig ner i sängen och trycka ansiktet mot kudden. Ställa sig frågan "Va faaaaan håller jag på med?!". Vara arg på sig själv. Förstöra sitt liv.
Jag kan inte fortsätta såhär, jag håller på att tappa greppet igen. Om en bra framtid... Jag kan inte tro att jag får något jobb genom att ligga här och tycka synd om mig själv. Eller gör jag det? Jag tror bara att jag tappat mina mål, mina drömmar. Att jag inte vet längre, vad jag ska göra, vad jag vill bli.
Drömmen om journalist känns bara blek nu, jag passar inte in. Skriver inte tillräckligt bra, kan inte tillräckligt mycket. Jag kan lite om mycket men inte som dom andra; mycket om mycket.
Jag vet inte ens när jag slutade lyssna. Eller var det bara något i hjärnan som sa att jag inte skulle fatta mer, att jag inte fick vara lika smart som dom andra? Att all kunskap skulle finnas i huvudet men inte synas? Jag förstår inte ens längre vad det är som händer.

:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:

Det kommer igen.

*Minns du att jag varnade dig?... Jag minns att du blev tyst.*

All mystik...borta. Tvivlen...väl till hands.

Den stora passionen för något jag inte kunde få men fick börjar tyna bort. Från ett spektrum med himlens alla färger till en grå och livlös sjö.

~ Hjälp mig raring, hjälp mig att hitta dig igen.

*Så som jag väntat, så som du var min dröm*

Hjälp mig att längta efter hur du ler mot mig, hur du ger mig allt vad jag vill ha.

Hjälp mig att stanna raring.

Det kommer igen.

*Runaway bride. Som om rollen byggde på mig*

Jag flyr, som om det vore från något jag inte ville ha. Även från dig som ändå är allt och lite till.

Trodde du botat mig, trodde jag kunde stanna ett tag. Trodde att jag ändrat min moral.

Men nyfikenheten drar i min högra hand och lockar med en ny värld. I min vänstra hand finns du. Ler mot mig, drar mig närmre. Boom kash badoong. Jag kommer krossa dig.

~Hjälp mig raring, hjälp mig att inte göra såhär mot dig.

*Har du glömt att jag varnade dig? Har du glömt att du blev rädd och tyst?*

Hjälp mig att känna det du känner.

Hjälp mig att stanna raring.

Det kommer igen.

*Jag är helt enkelt bara trött på att fly nu.*

Det är något som för en gångs skull håller mig kvar, men kanske är det bara en chans just nu. Hjälp mig att ta den. Hjälp mig med att få bygga en framtid med dig. Om så ändå bara för ett tag. Jag vill inte dra dig ifrån mig, inte nu, inte idag. Hjälp mig att lära mig älska dig så mycket som jag tycker om dig. Lär mig att inte bli rädd. Lär mig att förstå att inget kan bli perfekt.

*Hjälp mig. Lär mig*. Jag är endast en svag individ som spelar stark. Som inte klarar det på egen hand.

'godmorgon mina kära! Idag är det iskallt i regnstaden, nästan så att man inte skulle bli förvånad om man fick en vit liten flinga på näsan. Men det är sommaren som är rastlös...inte hösten. Det konstiga är egentligen att träden vill tappa sina löv, ser så kallt ut.
Är lite sjuk idag, ska sova mig frisk så att jag kan sova över hos Kajsa lite senare.
Kanske hinner man hälsa på Fristad skolan på vägen in? Köpa en klassisk cola-glass i cafeterian och rebelliskt äta den i korridoren. Kladda på mitt gamla skåp och skrämma den lilla tösen som har den nu att det är det gamla skåp-74-spöket som är ute och härjar .

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Blunda älskling.
Känner du hur vasst regnet piskar emot din hud?
Känner du hur kylan om dina bara fötter sticker upp i benen?
Vattnet som rinner ner som en vass stråle nerför ryggen, känner du det Älskling?
Ljuden min kära, blir du rädd? Hur löven hoppar i krigsdans runt dig när vinden jagar dem?
Blir du skrämd när trädets grenar piskar din kind, en piskning som vid kontakten vid din hud blir alldeles kall och arg?
När träden står och dansar i en ring runt dig, när du sitter på huk och gömmer ansiktet i händerna. Blir du rädd älskling?
Jag är inte rädd.
Regnet blir till en tanke av din mjuka beröring av min kropp.
När träden står och dansar runt mig och jag sitter på huk och gömmer ansiktet i händerna. Då drömmer jag om dig.

Det är inte vad du gör.
Det är vad du INTE gör. Endast existensen gör mig säker på att du är där.
Det är hur du klär av mig rocken av sorg som jag saknar, hur du drar på mig
sidenkappan av lycka och förnöjsamhet som satt sina spår.
Och jag vet, vet hur jag kräver respons. Som en avgrund som aldrig verkar fyllas upp.
Ja...jag kan vänja mig vid tomheten. Jag kan sitta tyst och bara vara dig till lags.
Men viljan min kära, viljan. Jag vill säga vad jag tycker och vad jag förtjänar.
För mig är det lika självklart som att det kommer en morgondag för dig.

Du är en ny del i mitt liv ., det känns spännande. <3

Hittade en video som inte kunde passa bättre än till min blogg. För det första heter ju min blogg regnstaden och i vilken miljö utspelar sig inte videon i ? Regn och paraplyer. Awsom. Sen så är dom supertöntiga med världens fulaste solglasögon och mormor-varnade frisyrer. Det är så det ska vara! Är så trött på att se beyonces vältränade mage och perfekta make up när jag nyss gått upp ur sängen och ser ut som frakenstains systerdotter med fil och flingor i munnen.
Och som om inte alla dessa bevis vore nog så stämmer texten in, på vilket sätt är min hemlighet och berättar jag den är den ju ingen hemlighet längre, hihi.





Händer i Regnstaden denna veckan som är väder-vänligt:

- Borås Stadsteater 5/10 kl 12. Höstpremiär med poet- och författarfavoriter. Fri entré. + Poesi är häftigt och är perfekt en blåsig höstdag. - Klockan 12? Jag vill ju inte uppmuntra alla till att skolka!?

- Sitt och unna dig ett slapp framför tv:n med Grey's anatomy och Heroes 21.00 ; 3/10. Helst med två tv-apparater ons-tors för du får inte missa något av dessa program (som någon som älskar att se mig lida har satt på samma tid och dag buhuu)

__________________________________________________________________

Dagens Regn&rusk : Den hemska kylan som börjar komma fram nu innan man hunnit tänka ordet vinterjacka.

Dagens uppehåll: Min kompis har fått in i min hjärna att regnstövlar kan vara klatchigt. Och vilket "plagg" är inte mer användbart här?!

New road

Ny,uppdaterad blogg! Men det kommer vara lite renovering här ett tag framåt.
Så att det förhoppningsvis blir lite snygg design på det.
emiliepyren.blogg.se kommer ligga kvar, där som en slags "djupare tänkande" blogg.
Kika gärna in då och då där med. Denna bloggen hade jag tänkt skulle bli lite mera vardaglig...Alltid finns det väl någon stackare som intresserar sig för vad jag gör på dagarna hehe.

Nu ska jag ut och gå en promenad i våran fina kyla, hurriburri. Ship ship!