Jag trodde aldrig att jag skulle gråta så mycket i saknad av min mamma.

Läser på Aftonbladet och blir bara så trött på Borås.
Jag blir rädd för hur det kommer vara när jag kommer tillbaka.
Och jag älskar Borgstena mer och mer.

Glömde att säga att jag ska vara maskoten för ett företag den 3:dje december i vinterparaden. Det är fruktansvärt vart där inne och risken finns att jag kommer trampa ihjäl ett litet tyst barn, men det ska bli intressant. Speciellt eftersom jag faktiskt har någon konstig fobi för maskotar. (Fråga min mor och Jonatan)

Jag vaknade väldigt sent idag, 12:37 , jag fick en liten chock. Men det är något med det där hörnet i soffan alltså...
Och så är det sista Thanksgiving-middagen idag, gott gott.

Fick läsa något på facebook om att jag har fått Marielle och Sebastian som grannar?! Om det är sant så vill jag skutta omkring. Att ha sin bästa vän som granne är ju inte helt fel.

Adjö.

Hello

Hej och hå. Känns som om jag glömt av bloggen helt, men det var väl ändå bara någon dag sedan. Som ni läst så sov jag ju inget häromnatten men jag insåg att det inte är något jag vill göra igen här. För man kan inte riktigt ligga och sova hela dagen. Det följde en lång dag med shopping och jag höll på att tuppa av. Men fick iallafall lite julklapps-shopping klar. Idag så åkte vi in till Lexington och såg UK-tjejer spela basketmatch och det var riktigt bra match som slutade 84-53 eller så. När jag kom hem provade jag min "lilla outfit" för 3 december (kolla in bilden) . Mer hann jag inte göra förrän Boone bjöd mig mig ut för att bowla med lite kompisar. Det var riktigt trevligt, han hämtade upp mig vid huset, det blev lite taco bell innan hemfärd, kom hem runt 11 och nu så sitter jag och kollar på School of Rock på tv. Har fått 3 förfrågningar om vinterbalen. Får se hur jag ska göra.


Ops. Utbytesstudent uppäten.

Thanksgiving var hur bra som helst!
Ska försöka lägga in lite bilder när jag kommer hem idag.
Ikväll har jag varit busig, mohaha. Men jag får allt ta och tiga om det här på bloggen. (Inget som kan skicka hem mig, så tro inte något illa)

Idag, nu klockan 4 på morgonen, börjar rean; "Black Friday" i Usa. Det är galet och man får slåss om grejerna. Spännande! Men jag har inte sovit en endaste liten timma än, intressant, intressant. (Förlåt mor, men jag är ung och får passa på, haha.)

Slängde in en bild på mig och världens goaste valp som min "morfar" har skaffat och som jag träffade igen idag.

Adios!

I live with the fuckers

Nu har jag lite bilder som Tracy och/eller Tiffany tagit. Men tänker inte lägga upp så många. Har också två videor.
Jag vill göra det igen! Även om när jag hörde videon (som inte kunde ta upp gitarrljudet) så kan jag inte fatta att jag gjorde det två gånger, det var ganska uselt haha. Men det var fortfarande riktigt roligt.

Idag har jag bara varit barnvakt. Och varit riktigt amerikansk och sms:at hela dagen.

Jag, Matt och Kimberly. Matt lovade att komma och lyssna, sen så hittade jag honom framför datorn på Mr.Monroes kontor och han sa att han inte kunde gå för han hade inte pengar till biljetten. Jag fick panik. Jag vet inte varför, men plötsligt blev jag nervös, så jag sprang runt som en liten yr höna och samlade ihop pengarna till honom. Det lyckades och han kom dit, även fast jag hotade med att jag skulle skicka en svensk atombomb på hans hus.

Alfred & Grabbarna spelade, men jag fick aldrig riktigt se det. Men tror nog att det gick väldigt bra.

Dessa killar var grymma. De höll sig lite för sig själva så lärde aldrig känna dem. Men duktiga var de!

Och jag.

Han kan verkligen dansa überbra breakdance. Det var svincoolt.

Corey gjorde sitt trummsolo. Jag tänkte hela tiden; "Hah! Min pojkvän äger dig."

Här är Brooke. Som vann. Hon var riktigt duktig. Jag önskar att jag kunde ha en sån vibration i min röst.

Kelli gjorde ett musikalnummer, det var riktigt unikt!

Min lilla "fanclub" . Det var extra roligt eftersom jag aldrig sett dem tidigare. Saknas en dock. Jag visste dock inte var Dope betydde, så jag googlade det.
" It is awesome. "Dope" is a drug slang, so if something is dope, then it is as amazing, sweet, awesome, cool, etc. as dope. "
"dope = nice cool, in english it is a stupid person."

I slutet blev det udda och jag fattade inte riktigt vad som hände. Men folk som jobbade backstage kom iallafall ut på scen och därmed Ryan. Jag har ingen aning vad han höll på med, men roligt var det iallafall.
_____
TV-dags.

Bardstown VS Nelson county. Johan - Tyskland, Victor -Tyskland, Sverige, Ane- Norge. Vi är de enda utbytesstudenterna som spelar sport som är kvar.

Ska bli "spännande" att höra när jag säger, i TV ; "Hi, I'm Emilie Pyrén, I'm from Sweden and I'm a junior at Nelson County highschool, I play soccer and I live with the fuckers (FAULKNERS) ... Bra. Bra jobbat Emilie.

Haha tv-snubben till höger är så flummig. Och bara så amerikansk.

Bästa dagen någonsin!

Nä, det ska jag väl inte säga, men jag är i ett glädjerus just nu. Dagen var så underbar. Även om det bara var för en dag, så har jag verkligen känt mig som en mini-kändis.
Den började inte lika fint, först försov jag mig till kvart över 7 vilket är tiden vi lämnar huset. Som tur var så var det Stacy som skulle skjutsa oss och för honom spelar det ingen roll vilken tid vi åker så länge vi kommer i tid till skolan.
Sen så vaknade jag upp med en hosta och sprucken röst. "Perfekt!", tänkte jag och var ju inte riktigt talangjakt´s redo.
Men väl i skolan och efter äckliga mängder av honungsvatten (Det är nog den värsta kombinationen av vanlig dryck människan kommit på) så satt jag i körrummet med massa andra nervösa kandidater. Vi började prata och jag försökte sätta igång allihopa till att sjunga tillsammans. Det gick inte så bra.
Vi hade två uppträdanden. Först en på morgonen för Seniors och Sophmores och sen en show efter lunch för Juniors och Freshmans. Folk var så sjukt duktiga och jag kände mig så fruktansvärt utländsk, haha. Fick iallafall mycket nya vänner.
De kallade in mig som nummer 7 och mina ben darrade där jag stog backstage medan de satte på mig sändare och mick. Ryan räddade mig med en stor kram och jag var redo. Så fort gardinerna drogs bort så...åh. Jag älskar det. Jag älskade att få ögonkontakt med den publik jag kunde se utanför strålkastarna och jag älskade att "höra" tystnaden. Jag sjöng inte jättebra, jag träffade inte ens alla toner här och var, jag sjöng inte verserna rätt... men jag älskade det. Det var så sjukt kul.

Sen till min lilla kändis-del. Efter första showen var folk jättetrevliga och folk kommenterade, men så kommer det fram tre tjejer till mig som jag aldrig sett tidigare och säger att det var jättebra. Inget konstigt med det, jag blev ju såklart glad, men...tjejerna kommer tillbaka till andra showen (vilket innebar att de skolkade eftersom varje årskurs bara går en gång) och Tracy fångar ett kort på dem. De har plakat med sig. Och sen blev det många sms i inkorgen, vissa nummer hade jag inte överhuvudtaget och överallt hade någon okänd människa något trevligt att säga.
Sen så vann en helt otrolig tjej som heter Brooke! Hon var verkligen värd platsen, även om jag önskar att de andra kunde få dela den också... för alla var verkligen så fantastiskt bra. Jag var inte alls en utav de bästa, men jag var nog den gladaste iallafall.

Efter skolan hade jag och Tracy ett äventyr som jag inte kan berätta om på bloggen. Det var iallafall panik, men det löste sig. Klockan halv sex åkte jag iväg för att vara med i ett kort inslag på tv. Det var väldigt fjuttigt och onödigt , och jag råkade uttala min värdfamiljs efternamn "Faulkner" väldigt fel under sändning och.. ja, ni kan ju räkna ut själva.

Sen träffade jag Whitney, Krystal och Heather för att gå på bio. Vi såg New Moon igen och det var i stort sett bara tjejer där inne i salongen, hmm... Kan det vara för killarna utan tröjor och sexpack måntro? Jag var hyper och det var svårt att få tyst på mig. Vi skrattade hela vägen hem i bilen och vi stod 15 minuter på min gårsplan och kiknade av skratt.

Jag är bara så glad. För en gångs skull är jag riktigt stolt över mig själv. Och sen är jag så lycklig över att jag har så fantastiska människor runt omkring mig. Underbar dag!

Lägger upp bilder imorgon, är på tok för trött nu.

Sing foreigner!

Jag börjar bli riktigt nervös.
Imorgon är talangjakten. Vi hade genrep idag och det var pirrigt att sitta på scenen med alla ljus på mig. Jag är inte riktigt van vid det dära. Jag har en sån där pytte-mick i ansiktet och en mick till min lilla barn-gitarr, ljudet är faktiskt väldigt fint.
Sen efter skolan är över så ska jag och Ane bege oss för att bli intervjuade av tv. Något om att vara utbytesstudent tror jag, vi får väl se.

Godnatt iallafall! Klockan sprang iväg. Skönt att det är sista dagen i skolan imorgon, haha.

Hallå! Det tog lite tid för mig att skriva men vårat internet var nere tills idag. Denna helgen har spenderats i Tennessee med tjejerna i familjen. Vi var elva stycken i en stuga. När jag hörde ordet stuga tänkte jag på storleken som på en liten stuga i Norrland. Men när vi kommer dit (högt upp på ett berg förövrigt) så har huset två våningar, balkonger och hot-tub. Det var riktigt soft.
Jag orkar inte gå in på massa detaljer, men vi hade det jättetrevligt med massor av mat och aktiviteter.
Men det var skönt att komma hem. Jag har blivit väldigt bekväm i mitt stora rum här i Usa.

Stugan. Det var riktigt läskigt att parkera. Backen var...puh...brant.

De flesta av tjejerna när vi var ankomna, några var för ivriga för att stanna och vänta på att fotograferas.

Ena halvan av ena balkongen. Det såg så fridfullt ut.

Ett av rummen.

Staden vi var i, Pigeon Forge var helt över mina förväntningar. Jag trodde vi skulle hamna mitt ute i buschen. Men Tennessee har allt. Jag vet inte hur många häftiga grejer jag såg på vägen och det var så mycket jul-lampor i alla träd och på andra ställen så jag tyckte det kändes som om jag hade hamnat i ett mini-las vegas. Vi åkte också ZipLine vilket var en häftigt upplevelse, men har inte tagit bilderna från Beth än.
På bilden ser ni en väldigt fokuserad Madison på gokartbanan. (Gokart banan var i flera våningar och olika hinder, det var sjukt kul!)

Madison, Sidney, Tink, Savanna, Ashly och Erica.

Beth tog med mig till en underbar hästshow. Jag blev tillsagd av personal efter första och enda kortet att jag inte fick ta några kort under showen men, det var iallafall så häftigt. Man satt då vid bord och blev serverad middag och efterätt medan man kollade på showen. Maten var jättegod och fort gick det. Julspecial och jag fick riktigt julkänslan allra redan.

När någon plötsligt får för sig att hus är finare upp och ner...



_____________

Back in school och jag ville mest bara visa att jag har gula skor.

Så när det kom en rosa in i bilden försökte jag döda den. Vi skrattade så åt den här bilden, det ser ut som jag är en liten mördar-ekorre, haha!

Underbara Kimberly!

Nu far vi till Tenneessee!
Jag tar inte med mig datorn, Savanna har sin så kan hända att jag kidnappar den för några minuter.
Ha en härligt helg där hemma.

Poeter.se låter mig inte skriva något mer den här veckan och det är frusterande. Får skriva ner dem på papper tills nästa vecka.
Så mycket känslor som bubblar ut just nu.

Jag har inte så mycket att säga egentligen, det var en bra dag i allmänhet.
Imorgon ska jag packa för imorgon åker vi ett himla stort gäng till Tenessee. Ska bli riktigt roligt men det kommer bli tyst här på bloggen över helgen bara så att ni vet.

Härliga kommentaren från idag då Blake sitter och skickar sms på mobilen som han har i jackfickan.

Mrs.Travis: "Blake! Put that phone away or I'll take it. "
Blake: "Oh, I'm not texting, I'm just playing with my jacket...look!"
Mrs.Travis: "Blake! Does it say stupid in my forehead?! "
Blake (med sin tydliga kentucky-accent) : "No, but I promise that I would have told you if it did Mrs.Travis."

Haha, jag fick mig ett gott skratt.

Tack till kära mor förresten som skickade ett mumsigt och mysigt paket på posten! Fick ett par fina vantar som jag använde idag trots att det var 20 grader utomhus.

Har löst "problemet" med bloggen iallafall. Har börjat om på nytt vid sidan om och jag hoppas att ett andra försök gör sig bättre. Den här bloggen får väl hålla sig kvar som en ; idag har jag...

Det var en fin dag. Mitt på mattelektionen så kommer det in en liten filur och talar om att hon har något att berätta. Kollar på mig och säger; "Grattis! Du är vidare i talangjakten." och ger mig ett papper. Då fick jag dunderkramar och jag var glad.
Sen var jag hyper hela dagen och folk på msn fick lida för det. Efteråt stannade jag och Tracy kvar i skolan för att sedan åka till Walmart för att skriva ut massa kort till att sätta upp på min säng. Det blev flummigt.
Hon följde med hem för att vänta på att Ryan skulle plocka upp henne, de slutade med att han kom in och åt Chili med oss. Stackars pojk, han fick lyssna på mig och Tracy i full gång. Sen var det bara en allmänt mysig kväll och jag var nöjd när jag blev klar med mitt rum. Men jag får sluta upp med mitt försök till "dubbelliv" för att prata med både svenskar och amerikanare. Alldeles för lite sömn.


"Geese Emilie.. Can you ever bee serious?! HAH!" Tänk va stort mitt huvud ser ut när jag var så nära kameran.

Brandon: "I want to take a picture with the screen!"
E: "It's better if you look in it so autofocus works"*
B: "I want the screen"
E: "Fine, haha" *fixar livemode*

Och det är ju asgött att flickans hästsvans blev i fokus. Det var ju poängen iallafall.

Ingen kommentar. Haha. Efter detta så sprejade han lila i mitt hår och han slutade upp med lila hår på benen.

Hela dagen har varit omogen men så måste det få vara ibland medans folk förväntar sig lite omogenhet. Förutom sura tanter på Walmart som inte tycker om lek.

Det är fint att jag inte såg skylten förrens nu.

Granarna var fina men det att det var en hatt hade de inte tänkt på. Arbetarna skrattade åt oss men tanten kollade buttert.

Men sen så får Tracy syn på våran rektor spontant spatserande inne på Walmart och tar ett kort på honom. Men blixten går automatiskt på och han kollar förvånad på oss när vi försvinner. Är det inte härligt att se priserna förövrigt?

Rätta reaktionen till Marabou för forsta gången.

Förväntansfull.

Aboo, vad gott!

Yes!

Här är massa kort som jag skrev ut. Det är väldigt många saknade så ta inte åt dig om du inte sitter där, för jag jobbar på fler kort men jag får dela upp utskrivningen lite grann. Sen är det lite speciellt åt amerikanarna.

Familj-bilderna

Fick äntligen fixat en liten lampa här inne och ville visa hur mysigt det såg ut, men teknik och jag är tajta som nylonstrumpa och taggtråd.

Läser igenom min blogg. Haha, hittade något från ungefär precis 2 år sedan som fick mig att sakna familjen Andrén så väldigt.

"23:10 - Jag ser att det lyser i det röda huset på bokvägens fönster och jag blir lugn. Mitt blanka blad fylls omedvetet av en stor gul,leende smiley. Om kanske en minut öppnar jag dörren och möts av det välbekanta Guitar hero ljudet och en trevligt leende Johnny eller Lena vid skärbrädan i köket som frågar hur det är. Om någon minut så kanske Daniel kommer från sitt rum och säger ; "Hej Pyrén" och jag får en kram. Om någon minut kommer Jonatan från vardagsrummet och kollar mig i ögonen, frågar hur det är och kramar mig hårt. Om någon minut kommer alla problem kännas långt bort. För där är jag lycklig. Bokvägen. Familjen Andrén. Något som satt spår i mig resten av livet. "

Uak.

Den här bloggen får mig verkligen att må illa ibland.
När jag sätter mig ner och ska skriva om min dag...puh.
Jag vet att det är roligt att ta fram och läsa när jag sedan sitter hemma i Sverige, roligt att se på bilderna och minnas tillbaka.
Men jag lovade mig själv när jag skapade den här bloggen att jag inte skulle börja skriva sånt här. "Idag har jag..."
Den var till för att jag skulle lära känna mig själv. Att jag skulle kunna sitta ner när jag är hemma i Sverige och se hur jag förändrats.
När jag är död vill jag inte bli ihågkommen för mina gärningar, utan för den jag var.

Så, inga skriverier om dagen.

En bit från min "saknade blogg" för något år sedan:
"..... Jag känner mig så dum där jag står, som en idiot bara står jag där helt tyst med armarna hängandet längst sidan. I min klänning och i de vita ballerina skorna känner jag mig inte som en sextonårig tjej som klarar sig själv. Nej, jag känner mig mer som en femårig liten flicka med flätor som skrapat upp knät och inte vill något hellre än att sitta i mammas knä och bli ompysslad.
Och det är inte klädernas fel. Det är bara sanningen som bubblar upp.Jag saknar den där lilla flickan, även om jag inte vill erkänna det. Saknar att ha en familj.
Jag slet så mycket i navelsträngen så att den gick av. Plötsligt cyklade jag utan stödhjul i en brant backe. KRASH! Jag ramlade. Och slog i mitt knä.
Det behövdes tydligen för att jag skulle fatta att jag fortfarande behöver en mamma som håller lite löst i pakethållaren på asfalten och efter lite snubbel, blåser på såret och sätter på ett bamse-plåster.
Men tänk att det bara skulle behövas en morsdag. "

"Stort långt streck från öra till öra"

Idag så satt jag och pratade med Sverige. Simon var inloggad och vi pratade en lång stund.
Tracy kom hit och när jag kommer tillbaka till datorn så ser jag en länk skickad till min msn. Öppnade den... och jag blev så glad! http://poeter.se/viewText.php?textId=1022193
Hans dikter är helt otroliga. Läs dem! (Hoppas det var okej Simon, annars får du säga till)

Tracy och jag gick ut och gick, vi hade lite svenska lektion och vi hade hur kul som helst. Tills vi ser hennes pappas bil...hon är tydligen inte tillåten att gå ut och gå. Vi var så körda. Han var arg men vi försökte göra det bättre, men hon var tvungen att åka hem och hon skrev ett ledset meddelande till mig på facebook och loggade ut. Orolig.

Jag gillar inte att gå bakom ryggen på vuxna, men han stänger in henne...och när jag berättade Beth så förstod hon oss. (Det är förövrigt riktigt bra här just nu.)

Hade ett härligt 2 timmar långt samtal med min underbara pojkvän idag.
Det kan jag leva länge på. Fast helst inte, imorgon låter bra för en liten repetition?! Hehe.
Snart är det helg, och det tror jag nog alla ni där hemma tycker är lika härligt som jag.

Sporadic Downfall

Superbra dag! Veteranernas dag idag så det var massa gamla soldater på besök och hela skolan satt i hallen och lyssnade på olika berättelser och skolans egna militärgrupper visade lite av vad de har lärt sig. Slapp en hel lektion iallafall, så det var gött. Efter skolan så var det då dags för audition. Jag och Tiffany satt utanför rummet och var nervösa medan vi hörde massa bra sångare/sångerskor sjunga upp inför juryn. Ett par killar kom och ville höra vad jag skulle göra så jag sjöng min sång och de sa att jag absolut skulle komma med. Det visade sig sedan att killarna var medlemmar i Alfreds band som jag också skulle fota denna dagen, men det hade jag inte aning om. Jag gick in till juryn bestående av tio personer och sjöng och spelade Hallelujah. Jag har ingen aning om hur det gick, men det kändes bra och jag var iallafall hyfsat nöjd.
I väntan på Alfred och hans band gick jag ut och spelade gitarr i solen, var riktigt chill. Så när Sporadic Downfall skulle ha sin audition så ser jag att killarna som satt vid mig innan min audition går in. De var helt okej, jag hoppas att de kommer med.
Sen så åkte vi och fotade. Vi hittade en sån häftig grotta mitt i ingenstans! Den var superlång och det rann vatten där inne, dock kunde vi inte krypa igenom hela grottan för vi hade inget ordentligt ljus, bara min blinkande kamera blixt när jag tryckte för fokus, och en av bandmedlemmarna hade klastrofobi. Vi tog lite bilder och sedan åkte vi tillbaka till skolan där Beth plockade upp mig. Nu sitter jag hemma och ska nog faktiskt redan gå och lägga mig, är riktigt trött. Väldigt bra dag iallafall!

Veteranernas dag. Fina tal.

Jag älskar unika stilar. Men denna tjejen är bara väldigt, speciell. Idag hade hon en svamp på huvudet.

Kaxproppen visade en ny sida idag. Jag hade ingen jacka så när jag fotade tog han av sig tröjan och var i t-shirt. "Alfred är omtänksam?! Jösses!" tänkte jag, innan jag insåg att det nog mest var för att han tyckte det var fult med jacka på korten och att han inte ville lägga den på marken, haha. Nä, men han är riktigt snäll när han vill.

Sporadic Downfall

Sporadic Downfall

Tracy & Ryan. Stackars Tracy har kanske fått svininfluensan.

Min underbara Tiffany börjar iallafall bli lite glad igen. Men så bräckligt just nu.

Hej, jag insåg plötsligt att det är november och jag kan fortfarande gå i linne utomhus.
Det är ju faktiskt ganska härligt.

Vill berätta lite mer om helgen nu i efterskott. Tog bort det gamla inlägget.
Fredag: Efter skolan så åkte jag med hem till Tracy, hennes skolbuss var fruktansvärd haha, jag saknade med en gång min redneck-buss. Väl hos henne så flummade vi bara allmänt, åt, spelade en massa gitarr, hade kuddkrig och skrattade. Hennes storebror försökte flörta med mig men vi retades mer för att han hoppade på sina kryckor runt om i huset.
Jag kommer så mycket bättre överens med Tracy än någon annan här i Usa. Vi är av samma skrot och korn kan man säga. Vi har redan fått en sådan kontakt så att vi ibland bara behöver kolla på varandra, nicka instämmande utan att ens säga något och förstå precis vad den andre syftade på. Det är väldigt härligt. Så nu ska jag kolla på en billig cykel (Man kan få en secondhand-cykel som är som gott som ny för $20 vilket är ungefär 160 kr. ) så att jag kan cykla på någon minut till henne.

Lördag-Söndag: Åkte hem runt 2 och satte igång och storstädade. Krystal skriver till mig och säger att Whitney är hos dem och hon frågade efter mig. Hon skrev sedan själv också. Det var en rolig överraskning för jag har aldrig riktigt fått chansen att umgås med henne.
De kom och hämtade mig, vi åkte hem och senare på kvällen gick vi på bio och såg Paranormal activity. Den skulle vara jätteläskig tydligen, men det tyckte tydligen inte min hjärna för jag somnade. Vaknade dock när det började hända lite grejer och jag satt där och skrattade. Hör min goa klasskompis Tyler säga bakom mig; "Crazy foreigner, haha! You are suppose to scream!"
Vi åker hem, får för oss att spela in den knäppa videon sen går vi ner i källaren och kollar på skräckfilm. För första gången på länge var jag så sjukt rädd, haha. Jag skrek nästan på Whitney när filmen var över: "Whitney! I'm not going upstairs until I've seen something funny! Start something funny! Now!" och jag somnade gott till filmen Superbad.
Nästa dag så blev det en donut-frukost (Ja, de äter donuts till frukost i Amerika) innan Krystal kommer ut från badrummet i badrock med ett lurigt leende och säger kort och rakt; "Come on Emilie, you are going to cut my hair" "What? Krystal...Are you serious?" "Of course, you'll do fine, I'll teach you." (Krystal har jobbat som frisör i flera år tidagare). Nervöst men jag lärde mig mycket och sen var det dags för att åka ut på fyrhjulingarna. Jag har aldrig riktigt kört en fyrhjuling men det gick bra. Tyckte dock mer om att sitta bakom Whitney när hon körde för hon var riktigt duktig och då gick det mycket fortare och vildare än när jag själv körde.
Sen tog Krystal med oss till ett stort distelleri här i Kentucky, och det var faktiskt riktigt intressant även om jag alltid är lite skeptisk till guidade rundturer. Jag och mitt tålamod...ehum.
Whitney åkte hem senare på eftermiddagen och jag spenderade lite tid med familjen Moore själv.
Kom hem och det var fortfarande ganska bra.

Måndag: Dramatisk skoldag men ändå riktigt bra. Älskar folket! Kommer bli så svårt att åka ifrån alla.


Osminkat och nyvaket ska det vara!

Jag och Tracy spelar lite gitarr. Och har lite kuddkrig.

Nämen godmorgon Lola och Emilie. Låt mig bara tala om att blandingen mellan att vakna upp med en hunds andedräkt och en kamera i ansiktet...inte att rekommendera, haha.

Du vill ha mig, haha.

Whitney delar min kärlek till att hälla choklad på popcorn. Så vi var lite feta och köpte tre paket med choklad och hällde över våran large-popcorn tillsammans med våra large-drickor, haha.

Min lilla älskling. Jenna! (Moore´s lilla vovve)

Våran transport till distilleriet. Det är inte hästar som drar, utan blandningen mellan åsna och häst. Kommer inte på vad de är kallade på svenska?

Marker's Mark Distillery

Folk stack ner sina fingar och smakade. Här är det inte alkohol än, men om några år kan jag kolla på en sådan flaska och säga att; "Ohoj, för fem år sedan stoppade jag ner mina fingar i denna Bourbon" Haha.