28 September

28 September 2009. Två år av ett Tantan&Mli. Det känns kalasgött.
Men igår blev jag sentimental, kollade igenom min blogg och läste om alla de gånger jag skriver om Jonatan. Hittade ett speciellt inlägg: http://regnstaden.blogspot.com/2008/04/att-jag-blev-tillsammans-med-jonatan-r.html där Jonatan hade lagt in en bild till varje Gilmore-girl avsnitt. Tänkte tillbaka. Jupp..han är fortfarande lika omtänksam och fantastisk. Så jag låg där och kollade på Gilmore girls och fick flashbacks.

Facebook: "2 år med jonatan idag! Tack för de bästa 2 åren någonsin. Jag älskar dig. "
"Grattis!!! :D kommer ihåg i ettan när du pratade non-stop om honom :D sweeeet!"
Att jag pratade non-stop om honom får mig att låta lite halvt besatt, haha. Men ja, för två år sedan så visste jag inte hur underbart min lilla non-stop-förälskelse skulle bli. I ett lite dimmigt minne om 28 september 2007 så minns jag hur vi satt där i soffan, på en filmkväll hemma hos Otto i Tämta och höll hand och kramades. Och alltid den där första gången, så är det som att hela världen runt omkring bleknar bort för en liten stund. Kalla det fjärilar eller vad du vill, men det känns som att varje sekund räknas. Med tiden lär man sig att den andres hand finns kvar även om du är kontaktbar för omvärlden.

Jag är en ganska självständig människa för det mesta, iallafall vill jag alltid att det ska vara den bild folk har av mig. Men det är människor runt omkring mig som är anledningen till att jag orkar leva upp till det.
Och en person är som en livboj i allt stohej. Han där som orkar sig upp och göra frukost på sängen tusen miljoner gånger, eller som orkar med alla konstiga humörsvägningar och sylvassa kommentarer. Han som inte låter sig köras över (om jag inte använder smickrande slughet, vilket är kvinnas underbara vapen) men som ändå alltid lyssnar på vad jag har att säga.

Han som ger precis lika varma och intensiva kramar som för två år sedan.
Jonatan Andrén, det finns många fina gåvor i livet. Det finns mycket fina gärningar. Men jag är en liten trasdocka och du orkar alltid laga mig, gång på gång. Jag kan inte komma på något finare.

Tack! För att du är tokigt bra. Jag älskar dig!

internetcrash

Hej alla! Jag tenker skriva po engelska detta inl'gget f;r jag har inte de svenska bokst'verna vilket g;r det mer irriterande.

Something has happened to the internet , and the internet-guy won't be here until monday or so. I went down to our company, Bardstown Heating and Air with Stacy so that I could just tell y'all on one of it's computers.
Going to Madisons concert today and after that, straight to the racetrack where Brad is going to have the biggest race of this season.


Mom, please call me when you see this, thanks. And Jonatan too, haha.

Tommys syster

Team, nyår. Jag vill dit!
Hittade det underbara bandet Tommys syster på Myspace, som spelade på Team förra året. Det får mig att tänka på mitt rum hemma i Börst. Min stora härliga säng och de härligt röda väggarna som studsar mjuka trumpet-toner från Tommys syster i cdspelaren. Min kudde.
Mamma, när du åker hit ner...Ta med min kudde.

Du-ru-du-du-du-ru-du-du-duuu-du

"I need you to need me, to keep me."

Dam-dam-dam-dam-dam-dam

http://www.blogger.com/www.myspace.com/tommyssyster


Förövrigt, visste ni att när en match går över till 10-0 så avbryter man matchen oavsett tiden och kallar för "Game"? Jag har iallafall upplevt det nu. 5 minuter in på andra halvleken så gjorde vi det 10:onde målet.

Fick precis mail från Krystal med denna bilden. Jag & Spirit. Jag blev så glad för vad hon hade skrivit : "Hey chick-the pictures that you took of the wedding were GREAT!! I'm glad that you had fun Sunday...and we really, really, enjoyed your company! We loved hearing stories about your country and places you've visited-Bam's jealous of your travels!! I sincerely meant it when I said that you are welcome to visit us ANYTIME you want and stay as long as you'd like-we love having your smiling face around! Oh well-just so that you know that Bam and I , and Abigail, would love to have you over more often...Spirit would like it too! Hope you are having a good week at school & soccer...c-ya soon! "

Förvaras oåtkomligt för barn...och utbytesstudenter

Jag är 17 år och jag kan borsta tänderna. Nämen wow! Gött! Wiii! Yihaa! Hmm...Det trodde jag iallafall...tills idag. Jag köpte en ny tandborste efter skolan och jag vet inte riktigt varför, men det är något med nya tandborstar som får mig att vilja prova dem med en gång. Så jag letar förbrilt efter min lilla tandkrämstub i ena lådan och upptäcker den lilla vita tuben längst inne i hörnet. "Värst vad den låg långt in , för att ha varit använd samma morgon" tänkte jag medan jag snabbt drog på en stor vit klick på tandborsten. Och för första gången önskade jag nog att jag var lite snålare.
" *Borstar* Hmm... amerikansk tandkräm är verkligen så klen...*Borstar* ... smakar ju inte pepparmint alls.. *borstar* ..undra om det var för att jag tuggade tuggummi alldeles nyss *borstar* ... * Kollar på tuben på bordet* " "Gaaah!"
Och de kommande, säkert 10, minuterna spenderas över sinken i ett febrilt spottande och gurglande. Hydrokortison-salva är tydligen inte med pepparmint-smak, haha. Fy sjuttsingen! Och så står det på baksidan, "Förvaras oåtkomligt för barn" haha, tydligen kan tonåringar ha problem med det där också.
Är man en Pyrén så är man...

9-0!

Simsalabim, det var en helt vanlig dag idag. Hade match med Varsity-laget idag och vi vann 9-0 vilket var gött. Det var stora vattenpölar över hela planen så våra vita uniformer..var inte så vita längre haha. Men jag fick inte spela så länge tyvärr. Men men, jag gillar JV.

Och jag vill bara tacka till Otto och mamma som alltid kommenterar. Det är höjdpunkten att komma hem och veta att det står något litet under inläggen.

Men nu tror jag faktiskt att jag ska ta några bloggfria dagar. För det första känns det som om den här veckan kommer bestå av plugg och fotboll och sen så är det är inte bra att jag fäster mig för mycket hemma med Sverige, det gör så att det känns som om jag ska få hemlängtan.
Några av utbytesstudenterna går det inte så bra för här. En beter sig lite konstigt och verkar ha rejäl hemlängtan och en annan har tydligen redan problem med droger, haha. Sen så är det några som åker hem redan efter jul. Tur att Ane ska stanna!!

Stor kram till er alla! Och jag hoppas att få höra av er snart!

Yihaa (Varning , hästsnack)

Haft så sjukt go dag idag. Äntligen har jag fått leka Cowboy, haha.
Början av dagen: Sov länge, typiskt amerikansk frukost, Bourbon-festival här i stan.
Sen åkte jag till Fam.Moores hus för att rida ut med Bam. Jag hade sett hans hästar innan och som alltid så fastnar jag mest för en häst. Den här gången var den "min" för en dag. Spirit, (och för er som har sett filmen kan jag tala om att det finns en stor likhet). Först fick jag lära mig lite grunder till westernridning eftersom jag inte ridit det innan. I Sverige fuskar ju folk och bara har utrustningen men inte träningen. Här var det ett nytt system för att styra och hela köret. Så mycket bättre än "english riding" . Det som kändes konstigt var att inte ha hjälm.
Iallafall... Först red vi mest runt på deras fält, men så kommer Bam´s bror och berättar att han har hittat en död kalv och att han trodde att han saknade ytterligare två stycken. Bam frågar mig om jag kunde tänka mig att hjälpa till. Jag vet inte riktigt om jag sa något, men jag tror nog att mitt leende räckte som svar. Det var dryga 20 minuters ritt till stället vi skulle till och då är det inte på några små skogsstigar vi rider på. Vi kommer ut på vägen. Aldrig i mitt liv , trodde jag att jag skulle rida på en så stor väg mitt i Usa. För att jämföra med Borås skulle det väl vara som om jag red på Knallerlandsvägen vid 4-5 tiden. Det var knökat med trafik, och tätt under broarna vi red över gick motorvägar. Det var en oerhört häftig känsla. Sen så "vallar" vi ihop boskapet runt i hagen så att vi kan räkna dem. Bam´s bror kommer upp med jeepen och ber oss leta i skogen. Visst, visst. Och där är det tuff terräng och jag har nog aldrig fått tänka så hårt på hästryggen som då, en lerpöl fel och vi kunde nog fastnat. Vi hittade en kalv, som förmodligen hade varit död ett himla tag, för den stank något hiskeligt. Men iallafall så var det bäst att flytta kalvarna till en annan plats så då fick vi sära på de små och mammorna. En äcklig tjur stod och kollade på mig och jag blev plötsligt väldigt rädd och tydligen hade jag anledning för det för det slutade med att Bam kastade en mindre tegelsten i huvudet på tjuren för att få iväg honom, haha. Väl tillbaka satt jag i några timmar hemma hos familjen Moore med Krystal och Bam och åt god hemmalagad mat och skrattade. Ellie kom inte ur sitt rum under hela dagen, inte ens för att säga hej så jag vet inte vad som var fel.

Imorgon har jag en hemma-match så jag får väl sova nu. Hoppas allt är toppen med er och att ni hade en fin helg! Det hade iallafall jag! :)

(Förövrigt vann vi fotbollsturneringen den här helgen! Det var gött! Lägger ut bilder någon dag snart)

It's not right, it's not wrong.... It's just different.

Det är otroligt hur val man gör kan förändra saker och ting. Det är otroligt hur mycket man själv förändras genom saker som händer runt omkring en. Det är otroligt hur mycket man tar för givet.
Att åka till Usa är nog ett av de bästa beslut jag någonsin gjort, även om det kommer vara motgångar och jobbiga dagar på vägen. Men jag märker verkligen att jag utvecklas på så många punkter genom att vara här. Jag inser. Nya saker, varje dag. Och jag får arbeta med allihop på egen hand.
Hemma i Sverige var jag fri, så otroligt fri. Som en rebellisk liten tonåring som egentligen inte gjorde så mycket rebelliskt mer än att dra av navelsträngen... för att bli vuxen lite snabbare. För jag har aldrig haft gott om tålamod. Allt ska hända.. NU! På en gång! Men här i Usa, går det inte riktigt att göra så. Jag måste luta mig mot andra personer och verkligen ha tålamod med gränser och regler. För jag kan inte slita av navelsträngen och göra som jag vill. (Om jag inte vill sätta min mamma i sitsen i att ha betalat en stor summa pengar för någon halvdant)
Jag var en fågel och här är jag som en hund i ett koppel med lång lina.

Men jag lär mig tålamod.

Hemma i Sverige så var jag inte riktigt tacksam nog för den underbara mamma jag har. Jag brydde mig inte så mycket om när hon klagade på att det låg grejor överallt (även om det blev bättre med åren) , jag var inte så mycket hemma och om jag väl var det så såg man inte så mycket av mig. Jag vet inte när senaste gången var då vi gjorde något tillsammans, för... jag lät oss, någonstans på vägen, tappa det mesta vi har gemensamt.
Jag var som en liten flicka som tror hon kan cykla utan stödhjul första gången på cykel.
Här är familj en väldigt stor grej och här spenderar man mycket tid tillsammans med familjen. Jag är ovan vid det sortens familje-liv , för jag... kommer inte riktigt ihåg det. Att ställa sig under någons regler. Och det där med att faktiskt ha en pappa 24/7 , är något jag märker att jag saknat även om jag inte trodde det. För här blir det en grupp som jag måste vara/är en medlem i. Som en del av gruppen är du kontrollerad.
Och det får mig att inse hur tacksam jag är för min mamma... Hon ger mig ansvar och litar på mig. Hon låter mig göra felaktiga val och dömer mig inte för dem. Hon ser alltid till så att det finns mat i kylskåpet och tak över mitt huvud. Hon finns där för mig om jag behöver. Hon låter mig vara om jag behöver. Hon är orolig men låter inte det styra besluten över mig.

Jag lär mig att inte ta saker förgivet.

Jag inser vilka mina riktiga vänner är.
Jag märker vad jag värdesätter här i livet.
Jag inser vilket fantastisk liv jag har.
Jag lär mig att uppskatta mig själv och tro på mig själv.
Jag lär mig att inte ge upp.
Jag får uppleva, minnas och lära.

Jag ska inte trötta ut er med en massa långa förklaringar men poängen är att saker verkligen kompletterar varandra. Saker som jag gillar eller inte gillar här, visar mig en skillnad som jag kan lära mig något utav och ta ställning till. Och det är fantastiskt. För man tror att världen är lite som i sin egen bubbla. Men allting är annorlunda och det är en tuff, jobbig men intressant väg till att lära sig att den är olik.

It's not right, it's not wrong.... It's just different.

Fotbollsturnering för bröstcancer

Hallå hallå! Har precis kommit hem för att ta det lite lugnt mellan matcherna. Vi vann så nästa match är inte förrän klockan två vilket är gött. Så jag sitter gött i soffan framför tv:n som visar ett the 70's show maraton och somnar mellan varven haha.
Igår var det fotball-game och lite sånt. Trevligt!
Gick upp klockan 6 imorse för att spela första matchen. Det var ganska segt.
Blir mer bilder idag istället. Adios!

(Bourbon festivalen håller på just nu den här helgen och det är massa kändisar som åker hit av någon anledning, så stan kryllar av limousiner och turnébussar. Trafiken är dock så jobbig just nu.)

Skolans mest fantastiska skor!

Jag och mina drama-flickor! Vi har en speciell, knepig grej för oss som jag inte orkar förklara men man kan se ena sidan av våra målade händer.

Haha, mattelektionen. Alla Softmores hade ett stort test så vi var nog bara 6 st på mattelektionen vilket blev till att vi spelade hänga gubbe och lite sånt. Killen på bilden är så sjukt skum och troligtvis den mest smartaste killen jag någonsin träffat. Han går en mattekurs för "2:or" och går i.. öh, 8:an? Kolla min "fina" bild i bakgrunden. I Sverige skriver man ju "Låt stå" på tavlan. Men min översättning gick inte riktigt hem här, haha.

Homecoming game/dance den här helgen. Tiffany, Jag, Kate och Kimberly. Träffade Lindsay också som var riktigt full , haha. "Tack vare det" så fick vi en av football-killarna och moona och så gick hon runt och sa till alla hon mötte; "Du är fin!" med sin brutna amerikanska-svenska.

Savanna var kandidant för Home-coming queen.

Och hon blev homecoming-prinsessa!

Madison har en kompis här över hela helgen. Innan jag åkte iväg igår hade jag städat mitt rum. När jag kom hem...var det inte lika städat längre. Haha! Här är garderoben.

Och de små förbrytarna hade fortfarande på sig lite bevismaterial. Men har jag sagt att jag är en awesome storasyster? Haha. Jag lekte med dem i några timmar innan jag gick och lade mig.

Jag tror de var vakna till 02 och stojjade. Men jag somnade som en stock iallafall.

Här var de döda och sen kom de upp som zombies och jagade mig runt i hela huset

Här kommer några få bilder från bröllopet som jag förminskade så att ni skulle kunna se dem.

...Droger....

Dags att kliva ut med erkännandet. Jag är beroende. Och jag har absinens.
Jag har mött tunga droger det senaste året, Michaelin, Ellionorin, Linin, Malinin, Emmorin & Nikkitin... alla har de satt spår i mig och jag skulle nästan göra vad som helst för att få lite av det just nu. De får mig att känna ett härligt rus i kroppen, och det känns som om jag inte har några problem i hela världen och... jag har så kul med dem!
Jag skulle kunna rekommendera hela världen till att börja använda dessa droger. Men, jag vill helt ha dem för mig själv, lite sådär lagom iallafall.

Michaela, Ellinore, Emma, Nikki, Lina, & Malin. Jag saknar & älskar er! Ni är en så stor del av mitt liv!

"It's a wonderful life"

Howdi! Klockan är lite mycket igen, men jag har suttit och redigerat klart alla bilderna från bröllopet vilket är väldigt försenat. Tur för mig att de var borta på en lång smekmånad.
Idag...hade jag min Auditon! Gah. Det var pirrigt men folk gav mig mycket beröm så jag tror väl att det gick bra. Jag kommer såklart inte få någon huvudroll för min brytning förstör nog lite på den fronten plus att jag har fotbollen också, vilket ses som ett störningsmoment från båda parterna. Jag satt där i auditorium-stolen med ett sjuttiotal människor runt mig och höll min vän Tiffanys hand krampaktigt. Vi båda var nervösa även vi inte riktigt visste varför, så vi satt där och viskade Nevershoutnever´s sång "Happy" tills mitt namn ropades upp. Min motspelar-kille var riktigt trevlig och när jag kom upp på scen sa lutade han sig mot mig och sa; "I'm with Emilie, I'm the luckiest guy in here" och gav mig ett stort leende. Självklart sa han det bara för att vara snäll , men när han sa det var det som om han tog all min nervositet, slängde det långt ut i publiken och gav mig ett leende som betydde; Go girl! Så jag spelade ut min karaktär, försökte göra min dialekt så passande redneck som möjligt och ja... försökte göra mitt bästa helt enkelt. Imorgon efter skolan får jag veta om jag kom med eller inte.

Igår var mitt lag med på tv; inget speciellt men de intervjuade lite och så. Vann 4 biljetter som jag inte har en aning om vad jag ska göra med, men men. Haha.

Fick prata med världens finaste pojk idag också. Kunde inte bli bättre! Eller jo, om han var här just nu.

Natti natti!

Jonatan, jag behöver få prata med dig, :( Saknar dig just nu så att jag tror att jag håller på att bli alldeles tossig.

Tider det går att nå mig imorgon : (Eran tid först/ min tid sedan)
(19:00/1:00pm - Lunch)
(11:30-00:00/6:00pm - slutar träningen)

Vem som helst får förstås ringa mig om ni vill, dessa tider fungerar i princip varje vardag.
Så mitt amerikanska nummer, för er som inte har det; 011(landskoden ni måste slå först)502-249-1898

godnatt

Ibland känns det verkligen som om jag är i en film. Ibland känns det som vilken skola som helst. Och om jag säger film så får ni tänka på att highschools-människor oftast är elaka och bitchiga i filmerna. Det känns som om jag är i en liten skyddsbubbla i ett stort krig. Det är ingen som gör något mot mig, men det pågår ett tredje värdlskrig innanför dörrarna på Nelson County Highschool. Varje dag är det nya draman och personer som anförtror mig med de allra värsta hemligheterna. Jag kan inte säga det till någon men det är fruktansvärt vilka tankebanor vissa tänker i. Och jag är glad över att jag bara behöver höra det och inte vara en större del i det än så.
Så jag är så glad över att jag och Ane har varandra. Hon kommer från samma del av världen och på något sätt så är vi lite av samma skrot och korn eller hur uttrycket är. Vi går båda igenom samma sak här på andra sidan jordklotet. Och på något sätt känns det som om hon är den enda jag kan lita på ordentligt här.

Nä men jösses vad jag låter negativ haha. Ni vet att jag trivs väldigt bra här, men det finns ingen plats där det bara finns bra sidor så jag tycker det är viktigt att ni får båda sidorna av det som händer här.
Jag har haft en jättebra dag idag, vi hade jätteroligt på mattelektionen och efter skolan tog jag och Ane skolbussen hem till mig och vi lärde känna en jättemysko men rolig redneck-kille. Vi lagade svenska/norska pannkakor till familjen, flummade och pratade. Jag och katten hade dock en liten dispyt så här på kvällskvisten, jag var allmänt trevlig och klappade henne, eftersom hon är en av få katter jag tycker är hyftat hygglig, då får den pälsbollen för sig att bita mig. Helt ur det blå. Så hon fick inte sin vanliga godnatt-klapp, haha. Och visste jag inte bättre så skulle jag säga att hon verkade märka det.

Jag hade nästan min första hemlängtan attack igår. Men jag hindrade det med lite How I met your mother. Låg och längtade efter er alla så mycket och saknade så erat umgänge. Jag är så rädd för att ni ska glömma av mig.
Nog pratat, nu ska jag kolla klart på Neveer back down och sedan somna.

Talk to y´all later!

Söndag

Haj! Matchen igår var riktigt svår men vi vann iallafall med 2-0. Sen så åkte jag till Paiges "Sweet 16 party" , vilket var en sorglig historia. Jag tyckte verkligen så synd om henne. För er som har sett filmen Fucking Åmål kommer kanske ihåg hur den ensamma flickan hade ett födelsedagsfirande och det bara vad en enda som kom? Det kändes som det den här gången också. Hon hade bjudit säkert 20 personer och vi blev 6 st som mest. Paige, Ariel (som åkte hem ganska tidigt) , jag, Paiges pojkvän Jory, Cody, Kelly och Tanner. Och det fanns så mycket mat och de hade en jättestor tårta. Det var hemskt att se. Jag var så glad att jag la ut lite extra pengar på hennes födelsedagspresent iallafall. Och kvällen blev riktigt mysig. Vi åt och badade i poolen, spelade volleyboll i poolen. Sedan gick vi ner till en lite avlägsen del av trädgården och hade en lägereld. Vi satt där i några timmar med filtar och dricka och berättade spökhistorier och flummade. Sen när alla åkte så stannade jag kvar över natten och vi låg och pratade och så.

Nu är jag hemma igen. Jag har varit en liten bondflicka och promenerat med en liten kossa, de är ju banne mig riktigt mysiga haha. Sen tvättade jag och Ashly bilarna, vilket slutade i ett stort vattenkrig. Nu ska jag förhoppningsvis och rida om inte Beth tvingar mig med till hennes mamma. Jag gillar MiMi jättemycket men känns dumt när jag redan gjort planer med famijen Moore.

Hur är vädret hos er nu? Har regnet passerat?
Fick ett jätteroligt och trevligt brev av min mormor idag, hon skrev lite skämtsamt att jag skulle hitta en amerikansk "lover" till henne, haha. Du får nog ta och komma hit ner och leta, mormor! Tack så jättemycket för pengarna!
Stor kram till alla!

FREDAG

Jag tänker vara lite depressiv och börja med det tråkiga. Igår eftermiddag var fruktansvärd. De flesta av er vet nog att jag är allergisk mot koffein. Det jag på något konstigt sätt förträngde var att 99% av alla drickor här har koffein i sig. Jag har ju inte druckit mycket läsk sedan jag kom hit så när min kompis på min lunch höll i en läsk jag aldrig hade sett förr så blev jag nyfiken. Jag smakade ungefär 2 klunkar och den var jättegod. En dryg timma senare började det krampa i magen. Beth hämtade upp mig efter skolan och i bilen ringde Jonatan som tur var. Det fick mig lugn. Kramperna gav sig inte och jag gick ner på mitt rum och lade mig i sängen för att jag inte ville vara till besvär. Men jag förstod ju att de blev oroliga även om jag sa att jag mådde bra. För jag grät. Och de hämtade upp mig till övervåningen för att jag inte skulle vara själv och bla, bla, bla. Kramperna höll på i 5 timmar så tillslut gav de mig medecin så att jag somnade. Det var skönt. Vaknade upp och mådde prima. Bara öm och trött.

Nu...till lite muntrare saker! Bra dag idag och helgen känns som om den kommer bli väldigt lyckad. Imorgon ska jag spela match och sedan raka vägen till Paiges "Sweet 16 party" för att också spendera natten där. Söndag ska jag förmodligen ut och rida med Bam vilket ska bli spännande för den hästen är ett energiknippe.
Vi fick våra Midterms Report-cards idag (Betygpapper) och det såg ganska bra ut. Sen under dramalektionen så kom min dramalärare fram till mig medan vi kollade på en musikal-film och sa lågt ; "Can I talk with you for a minute, Emily?" . Och jag tror alltid att jag har gjort något fel när någon säger så... Mitt hjärta dunkade och jag tänkte att det skulle vara något om att jag alltid äter något litet på den lektionen, haha. Men väl inne på hans kontor:
Mr. M : I see that you haven't signed up for the audition?
E: No... I really, really want to...But soccer... My coach are gonna say no..
Mr. M: I think that soccer is gonna be over by then, so you'll be fine. So I really think that you should sign up.
E: Okay! I'll do it!
Så nu står jag uppskriven på audition till en musikal. Och jag är pirrig.

090909

Tjolahopp! Inte lite fräckt att det är 090909 eller? Jag vill fira det på något sätt...
Vanlig dag i skolan och sedan match efteråt. Ane fick veta att hennes värdsyster skulle föda barn så hon åkte till sjukhuset direkt, och än så länge... ingen bebis. Vi vann matchen 3-0 vilket var gött för det betyder att vi inte kommer få något straff nästa träning. Fast vi har match alla dagar förutom fredag nu så...sena kvällar. Vi stannade vid Wendy's och tog med mat hem, sedan hoppade jag och Madison i Hottuben. Gjorde en lång och ganska meningslös video, men ändå, haha. Kolla så länge ni orkar (det blir ljusare på slutet) .

Jag drar mig verkligen för att prata om bröllopet, förmodligen bara för att jag vill visa bilderna och jag har inte riktigt fått tid för att bearbeta dem än.
Ni får min fotbolls-bild så länge.

Stor kram!!

3 olikheter mellan Sverige och Usa:
- Barn kan inte vara ute och leka med andra barn på samma sätt som svenska barn kan. De måste alltid planera i förväg vem de ska leka med och föräldrarna måste alltid ha uppsikt. När jag var 9/10 år så var väl jag ute och lekte med mina kompisar ganska fritt åtminstonde? Jag menar ute på gården/gatan.
- Det är ont om smågodis i Usa. Och godis här är överhuvudtaget inte så himla gott här. Det är glassen och snacksen som är farligt gott. Jag saknar Lysmelk och de gul/röda döskallarna.
- Nästan ALLA tjejer rakar armarna här i highschool. Och alla äldre tjejer berättar hur de ångrar att de gjorde det. Kära nån, ja de får väl tycka jag ser ut som en kanin med vinterpäls om de vill, men jag tänker banne mig inte börja raka armarna.

Fint att vi blev lila. Haha!

A little goodnight from the bluegrass-state

Haha vi var väldigt trötta..

Förlåt, åter igen. Jag hinner inte skriva ordentligt. Kom hem ganska sent och jag är på tok för trött för att berätta allt och lägga ut lite bilder.
Ska försöka ta och svara på alla kommentarer dock! Så vet du att du har kommenterat de senaste dagarna, gå in och kolla :)

Pratade med Jonatan idag, så härligt att höra hans röst.

Förlåt, det blir inget bloggande idag heller faktiskt, skriver imorgon!!

Saknar Jonatan. Massvis.

Kul igår! Nu ska vi antingen åka och rida eller till ett superstort akvarium i new port, skriver ikväll. Tjoflöjt!

I said hi

Förövrigt, Nevershoutnever är ett väldigt bra band som de introducerat för mig. Sångaren har sån cool stil och deras musikvideo får mig att smälta som en piggelin i ugnen. Den lilla figuren är så sjukt söt, jag vill bära honom i min hand haha.

Tjobilobi ingen fara på taket!

Imorse när jag vaknade insåg jag att jag kanske inte borde lämna bloggen med sista inlägget med ett; "Jag vet inte.... " . För att förklara det snabbt så var jag bara så stressad, och så trött. Vissa av er vet att jag är lite vimsig ibland och här är det som att jobba på en bilindustri-fabrik. Det ska gå snabbt, effektivt och resultatet ska vara intill felfritt. Jag hade suttit uppe och pluggat från klockan 20 till 00:30 och allt kändes så segt på morgonen bara. Men det lönar sig verkligen när dagen är slut. Mina betyg ser ganska bra ut (Förutom i kemin där jag har ett C vilket innebär G+/VG- ungefär.) och jag hänger med i allt snabbt engelska-prat. Börjar förövrigt märka att jag börjar byta ut svensk amerikanska till kentucky-amerikanska, ha ha.

Iallafall, tack till alla som kommenterade på det dystra inlägget. Det var, även om jag läste det lite senare, väldigt uppmuntrande. Värmer så gott att höra från er på andra sidan atlanten.

Och ett SUPERSTORT grattis till Andrén som fyllde 18 igår (Förrgår för er) ! Ville så gärna ringa men det var svårt att passa in. Hoppas verkligen att du hade en toppen-födelsedag, och du måste allt ta och skriva efter lördagen hur du hade det, hehe.

Fick en fråga hur jag gör med skolan hemma i Sverige. Om jag arbetar in året eller om jag måste börja om.
Jag läser in min Svenska foto-inriktning här i Usa men de andra ämnerna som mina klasskompisar läser just nu, tar jag igen när jag börjar 3:an på LBS. Inte många skolor som tillåter det, men som ni vet är Ljud och Bild...bäst.

Jag trivs så bra här i familjen. Det är min lugna oas mitt i allt. Idag ska vi sitta och ha en riktigt amerikansk kväll framför tv:n. Med pizza och annat gott.
Sen så älskar jag att vara storasyster, och vi hade våran första systerfajt häromdagen, ha ha. Det var ganska kul nu i efterhand. Madison var jätteuppskruvad och sprang runt och hoppade i min säng medan jag satt och pluggade. Jag bad henne att lugna ner sig tre-fyra gången snällt, för jag hade ett vattenglas brevid datorn. Lugnade hon ner sig? Nej! Ha ha. Och "Splash!" ... glaset vältes. Som tur var inte över datorn och istället i mitt knä men jag blev inte så glad. Gjorde inte så mycket åt det mer än att säga arg åt henne att gå ut ur mitt rum. Då tog hon min mobil och sprang iväg. Jag brydde mig inte, men när jag hittade den så hade hon skrivit "I love you" Till en massa killar i min mobil, ha ha. Jag hade ett himla shå att förklara det sen.

Skolan idag var riktigt trevlig. Träningen var riktigt hård i 85 Degrees och vi måste göra 50x50 innan vi går och lägger oss idag. Jag är usel på pushups, hehe. Träning imorgon 7:30, sedan ska jag fota på ett bröllop på kvällen. Första riktiga betalda foto-sessionen.


Har så mycket jag vill fråga er , men jag får ta en telefondag här snart och försöka få chansen att prata med er lite mer. STOR KRAM!

Här är en av mina bästa vänner här, till höger. Tracy Carnmicle. Hon påminner mig lite om någon, jag vet inte riktigt vem. Till utseendet. Till Fristad-folk: Funderar på om det kan vara en brunett-evelina wiklund?

Jag vet inte....


:/

Ojski pojski, det är knapert med tiden till att blogga just nu. Men jag vill tacka er som hurtigt läser mina små avtryck tusentals mil ifrån vårat kära avlånga land.
Skolan rullar på och jag jobbar på med alla läxor. Fick inte byta kemin idag så Beth ska försöka prata med dem. Det finns en klass som jobbar med handikappade barn på skolan och av någon anledning sa jag till Beth att jag skulle vilja byta till den. Jag har ingen aning vart den tanken ploppade upp ifrån men, jaja. Kan nog bli intressant. Och mor, du kan ju ge mig en massa tips, hehe.
I söndags åkte vi till state fair i Louisville som hade sin sista dag där. Helt underbar dag! Vi kollade inte så mycket på det bonniga med alla djuren och så utan höll oss mest till nöjesparken som var sjukt kul! Förresten, har ni hört den historien om kvinnan som fick sina fötter avkapade av en kabel i en åktur liknande höjdskräcken? Det var på den här nöjesplatsen tydligen haha, de tog bort attraktionen efter det, vilket är förståeligt. Iallafall... Madison var en perfekt åkattraktion-partner , för hon var helt orädd och var precis över alla gränser i längden. Beth tog tusentals foton så kommer lägga upp en hel del. Vi träffade Ane & Connie en stund och senare kom också Amy och gick med oss en stund vilket var väldigt trevligt. Mat och onyttigheter gjorde också sitt för en jättetrevlig dag.

Igår hade vi fotbollsmatch i John Hardin County och vi vann med 3-0. Men ni som känner mig vet att jag alltid lyckas skada mig på något sätt. Fast det var inte så illa den här gången. Mest roligt för ögat. Jag fick en rak armbåge i ansiktet, och min läpp, tunga och tand tog stryk. Jag fick stå och spotta blod ett tag och min läpp såg ut som en bulldog läpp. När jag kom hem hade jag väldigt roligt åt hur den stora klyftan i tungan såg ut.

Idag hade jag en riktigt rolig dag i skolan. Jag älskar min matteklass (vilket jag sagt tjatigt många gånger, jag vet) men jag har alltid en tendens till att bli lite pratig på mattelektioner av någon anledning. Tur att våran mattelärare har lite humor.

Imorgon har vi en hemmamatch (Yes!) och vi måste gå uppklädda till skolan. Det är alltid så, på matchdagarna ska laget ha ett visst "tema" . Oftast är det våra lagtröjor men den här gången uppklätt. Tar en bild imorgon bitti...Jag ser ut som en affärskvinna.

Jag och Madison i Lousville.

Jag älskar verkligen att vara storasyster även om det är påfrestande ibland. Får nog ta och kidnappa med mig henne hem.

Min lilla prinsessa!

Första åkturen vi åkte. (Vilket var c:a 4 gånger) Det var så gött, det var inga köer till någonting bara för att det var söndag. Vi kunde åka vad som helst, hur många gånger som helst. Så vi kunde sitta kvar om vi ville åka igen. Det var en härlig känsla! Denna gröna saken åkte loop baklänges också, vilket jag aldrig gjort tror jag.

Även om Ben&Jerrys inte är en av deras bästa glassar så ville jag ändå visa hur det ser ut med ben&Jerrys här. De har små hus som är väldigt söta.

Här sitter vi i den gröna "berg och dalbanan" Helt själva i bakre delen haha.

Här är en liten del av parken. Vattenrutchkanor och vissa vattenattraktioner var tyvärr inte öppet idag, men vi ska åka tillbaka någon annan dag för jag hann inte åka allt. Sedan så gjorde State fair nästan parken dubbelt så stor så nästa gång kommer det nog vara mycket mindre åkturer. Här är en bild på attraktionen Chang. Den är väldigt lång och det speciella med den är att du står upp i den. Kändes jättelustigt när du gjorde massa looper.

Underbar! Massa sådana snurrar som jag gillar. Påminde lite om kanonen förutom det underbara iväg-skjutet. Stod på lappar överallt "Put your head against the headrest" och då saknade jag Lisebergs mörka röst ; "Luta huvudet mot nackstödet...Put your head against the headrest" Du-dunk...du-dunk.

Haha amerikaner. De kommer på mycket men det här var faktiskt en riktigt smart idé. För en ganska billig summa fick du din elektriska apparat fulladdad på femton minuter. Kolla hur många olika sladdar det är.

En av vattenkanorna.

Haha, Ane var så rolig! Hon gillar inte riktigt de stora åkturerna, så vi åkte en barn-åkattraktion med henne. Vi var själva och snälla kolla närmre på bilden. Hon håller för munnnen. Söta flicka!

Underbart! Du hänger där uppe och sedan släpper dem. Det är som en bungy-jump gunga.

Haha denna bilden är klockren. Hår+mun och så Madison. Älsade denna åkturen. Du hängde uppochner så länge!

Wie!

Nu blir bilderna små för det tar så mycket plats. Knepig åktur. Inlåst i en liten bur som snurrar och har sig. Inget för den med klastrofobi.

Så soft barnattraktion. Du ligger ner och det känns som om att du flyger. Riktigt avkopplande!

Stacy med diadem?!

Så fruktansvärt gott! Och där inne är det riktigt cowboy-igt.