Jag har världens finaste pojkvän. Han är på andra sidan jordklotet just nu. Och detta tillåter t.om en smiley på bloggen.

:(

The hangover

Hej igen! Nu har jag varit här en vecka. Tack för er som troget kommenterar, även om det var få igår. Jag går och längtar hela dagarna efter att läsa dem, men jag undrar väldigt mycket om vad som händer hemma hos er och hur ni mår. Skriv det till mig om ni orkar och så någon dag!
Idag har varit en riktigt trevlig men fortfarande lugn dag eftersom alla jobbar och så nu.
Vaknade åter igen upp brevid min lilla prinsessa som låg tätt bakom min rygg och höll om mig. Jag lät henne sova och så satte jag igång med lite core-träning och sen en storstädning av huset, vilket verkligen behövdes. Det tog några timmar och då var klockan redan 3. Klockan 5 skulle Jeannette & hennes dotter hämta upp mig för att äta ute. Jag försökte göra mammas goda köttbullar men det misslyckades (Och mamma, jag hade ägg i ? De gick sönder iallafall.) haha. Jeannette var så mycket trevligare och roligare än vad jag hade förväntat mig och hon tog mig till det hitills godaste matstället jag ätit på i Usa. Det fanns lite av varje och jag åt den godaste kycklingsalladen jag någonsin ätit efter Marielles. Efter vi ätit så tog dem med mig till deras hus och jag fick se hästarna. DÄR hände det en lite häftig sak. De hade tre hästar, två av dem kom fram med en gång. Det var Morgans (dottern) och pappans häst, sen var det då en som stod lite längre bort. Det sa inte ens hennes namn och sa bara att "That one is impossible to catch." Ni som känner mig vet att jag alltid av någon jobbig anledning får lite förkärlek för hästar som ingen annan gillar. Jag ska inte tråka ut er med massa hästsnack men iallafall så kommer den skygga hästen fram till mig och verkar plötsligt lita på mig helt. Jag blev helt fixerad och Morgan (som har lite ADHD) blev väldigt hyper och sa att det aldrig händer att JoJo kommer fram och hur kul det vore om jag "fixade" henne så att vi kunde rida ut tillsammans) . Jeannette fick lugna ner henne, men sa sedan till mig att jag var välkommen när som helst, men att jag måste vara försiktig för att den hästen inte går att lita på. Hon anar inte hur mycket såna ord får mig att bli ännu mer intresserad.
När vi ska sätta oss i Jeannettes bil för att köra hem mig så ringer Krystal och frågar om jag vill med på bio kvar i tio och passande nog så gav Jeannette mig ett biokort med massa pengar på så jag var på. Var lite hos Krystal & Bam och sen åkte vi ett gäng på bio och såg The hangover. Riktigt rolig! Fick veta att Ellie ska byta till Nelson County för att gå med mig och jag blev både glad och någonstans lite bitter haha. Som den uppmärksamhets-sökande människan jag är så tar alltid såna snygga tjejer lite mer plats än vad jag planererar , haha jag bara skojjar. Nä men det kommer nog bli massa drama med henne där. Hon är som tagen ur Mean girls, fast med en tysk brytning.

Har inte några bilder idag heller, eftersom Madison slarvat bort min kamera, hmf. Jag har nog fått en lillasyster på riktigt haha. Men vi fick allt ta och göra ett litet videoinlägg.

Innan jag går och lägger mig blir det 3 skillnader mellan USA & Sverige.
1. Handtagen. Varje gång jag är på ett nytt ställe är det utmaning att förstå hur man ska låsa dörren. Och om jag vaknar mitt på natten får jag hjärnsläpp och fattar inte ens hur jag kommer ut ur mitt eget rum.
2. Skor. Folk skrattar åt mig när jag tar av mig skorna om jag besöker dem. " Typical you europeans!"
3. Popcorn. Ni kan säkert ana, men besvikelsen var riktigt stor där jag satt i biostolen för att njuta av lite popcorn. Jag kunde likaväl ha tagit med ett smörpaket hemifrån.

Tjolahopp kaffekopp! Idag har varit en lugn men trevlig dag. Stacy plockade upp mig runt lunchtid och körde mig in till stan. Vi mötte upp Ashly på Tacobell & sedan åkte jag med henne till The track. Jag vet inte riktigt ordet för track på svenska men det är en löparbana ungefär iallafall. Det var så ironiskt för när jag pratade med Jonatan senast i skype så sa han att jag kommer skada mig under detta året med fotboll och jag bara skrattade och sa att jag inte skulle göra det. Haha han känner mig tydligen bra. Redan på morgonen kände jag att min fot gjorde väldigt ont. Den där knölen på min fot, som jag pratat om redan i Sverige om? Otto, om du läser detta så vet du vad jag menar. Så imorses var knölen lite svullen men jag brydde mig inte om det. Men när jag skulle börja springa, uuh det gjorde ont, men jag sprang vidare. Efter ungefär 3,5 km var jag tvungen att stanna och Ashly ville kolla på min fot. Den såg ut som en tvättsvamp och varken jag eller Ashly kunde säga vad det var. Ashly jobbar på EMC vilket är i ambulans så hon sa åt mig att inte springa på några dagar. Tss, om hon visste hur sånt alltid drabbar mig och bara jag struntar i det så försvinner det tillslut. Men jag lyssnade iallafall på hennes råd om att linda lite is runt och det hjälpte. Efter min korta springtur & en dusch senare åkte vi för att kolla lite i affärerna (Ashly shoppar mycket, vilket är trevligt för mig för då ger hon bort sina kläder hon inte vill ha till mig!) Jag hittade & provade så mycket fint men som jag då inte tänkte köpa för det var en väldigt dyr affär. Jag höll i ett underbart linne som jag gillade och Ashly sa ; "You should buy that one! So cute!" Men jag tog kontroll över mig själv och tog iväg den för att lämna tillbaka den. På vägen så säger Ashly "I can take that one" och jag mitt tröghuvud tror att hon bara vill vara snäll och hänga den medan jag hängde tillbaka de andra plaggen men när jag kommer tillbaka till kassan ser jag att hon lagt linnet på disken. "Noooo, Ash!" Jag försökte tafatt få henne till reson men hon bara log och betalade. Och sen sa jag nog tack tusen gånger. Så dyrt, fint linne. Hon skämmer bort mig! Sen fick hon ett samtal från jobbet och var tvungen att åka iväg så jag åkte hem och började laga supper. En sak är säker, amerikanare är inte så förtjusta i vanligt, svenskt potatismos. Var nog för lite olja och ost i för de dränkte sitt mos i sånt senare. Nu rycker Madison i mig för att gå och leka så jag antar att jag får runda av här. Här är lite bilder från musikalen. Ni får ursäkta för att bilderna är lite suddiga och en del alldeles för ljusa men jag fick inte lov att använda blixt under föreställningen.

Piggare inlägg imorgon hoppas jag! Adjö!



Den underbara Stephen Foster scenen. Regnbågstema genom hela alltet.

Här är början, Joseph kommer in och barnen sitter runt och körar. Madison sitter närmast honom till höger. (Michan, om du såg denna killen utan tröja, vilket han senare har, så skulle du svimmat haha) Själva pjäsen följer lite den bibliska berättelsen om Joseph med de elaka bröderna som säljer honom till egyptier.

Barnen som var jätteduktiga! Jonatan & Simon, kolla hans rock. Ni skulle gillat den.

Här hade de dragit av Josephs tröja och jag ska säga det att kvinnorna satt med öppen mun och männen fnös. haha.

Jag har inte riktigt någon bild på Tucker, killen de "parar ihop" mig med men det är han i grön som står och håller uppe Joseph.

Och här kommer en Elvis in, detta var min favoritdel, sjukt bra imitation!

Här är Madison med kvinnan som var som en berättelse genom hela pjäsen. Hon var läskig tyckte jag.

Madison & Joseph. Kolla nu Simon på rocken! Glad eller hur?

Hoppsan Gallopsan, här kommer jag igen. Men den här gången med ett inte lika så långt inlägg. För det har varit en ganska lugn dag. Jag vaknade upp runt 10 och upptäckte att något litet och varmt låg och höll runt min arm i ett nästan svårutkomligt grepp. Min lilla prinsessa låg där i sin pyamas och låg tätt intill, jag fick riktiga systerkänslor. Så jag tassade försiktigt upp och gjorde oss lite frukost. En nyttig frukost tyckte jag att hon skulle få för en gång skull, och jodå, det slank ner men så fort jag inte såg så kom hon tillbaka med något snacks i handen/munnen. Jag får lust att bara riva ut det skåpet ibland. Jag tror vi har mer snacks än köksredskap, haha. Och sen gick jag ner för att träna vid den stora tv:n och då ville Madison haka på men 20 minuter abs/core och 15 minuter kickbox-aerobics var lite för tufft för henne så efter det startade hon sin Hannah Montana film där det fanns dansövningar som hon ville göra. En fruktsallad senare så kom Beth och plockade upp mig, schema-läggardags. De har ändrat systemet så mycket till det här året så jag fick bara välja 2 kurser och så var de andra obligatoriska. Och så har man samma schema hela året, snacka om att lära sig schemat snabbt. Sveriges system är mycket mer varierat måste jag säga. Men det är väl trevligt, jag får ha foto varje morgon i ett år, härlig start på dagen!Så mitt kommande år ser ut såhär:

Period 1: 08.30 AM- 09:29 AM (observera att det just är :29 haha)
DIGITAL PHOTOGRAPT/PHOTOSHOP

Period 2: 09:29- AM - 10:26AM
CHEMISTRY

Period 3: 10:26 AM- 11:23 AM
MUSIC AND DRAMA II

Period 4: 11:23AM - 01:20PM
ALGEBRA II

Period 5: 01:20PM - 02:18 PM
US HISTORY

Period 6: 02:18PM-03:12PM
ENGLISH III

Efter det så åkte vi för att prata med Coach ...någonting.. i fotbollslaget för att se med lite papper och så. Jag satt och kollade på träningen de hade och nästan dog bara av att se dem spela i värmen. Det kommer bli tufft. Det är träning varje dag 2 timmar efter skolan och det är SÅ varmt. Men ska bli riktigt kul att komma igång igen. Savanna, Beth's niece hade sagt att jag var hennes kusin (Vilket jag på sätt och vis i är i ett år iförsej. Och jag blev smickrad, men ändå.) och presenterade mig för laget i en stor ring där alla sa sitt namn och vilken årskurs de gick i. Grymt stort lag, kära nån. Jag fick låna en chillar-stol av den andra tränaren och vi satt och snackade lite om allt möjligt. Tre äldre killar som var där och hjälpte till sneglade lite på mig då och då som om de ville veta vem den konstiga tjejen var men de sa inte något. TILLS, tränaren brevid mig presenterade mig, haha då kom dem minsann fort och satte sig ner vid mig och pratade den resterande timmen. De frågade massa om Sverige och om mig och en av dem var den första personen här som fattade min svenska ironi, det var gött. Innan jag skulle gå ville de ha mitt nummer & jag gav dem ett nummer. Vems vet jag dock inte haha. (Emma en av killarna där hade också varit något för dig! Glömt av vad han heter redan men ska ta reda på mer haha nästa träning...imorgon). Sen åkte vi till Stephen Foster scenen där Madison uppträder och jag fotade en hel del, det är verkligen en sån sjukt bra musikal. Madison dansar med en skådespelare som heter Tucker som de försöker para ihop mig med. Jag tror de borde haft en singel-student, allt killsnack får mig att sakna Tantan. Men mina LBS-flickor... hade Michan sett huvudrollsinnehavaren hade hon svimmat när han tar av sig skjortan haha. Jag skulle haft bilder idag. Men lillflickan har glömt min kamera i bilen och jag vill inte väcka dem för nycklarna. Bilder får komma imorgon. Så jag kan visa lite gamla bilder som jag inte lagt upp istället. Hoppas allt är bra med er där hemma, ni är fantastiska , hoppas ni vet det. Så igen, TUSEN TACK för alla kommentarer ni skriver, jag blir verkligen så överlycklig. Ni får svar varje dag och jag läser era bloggar också. Ska blir lite bättre på att kommentera bara. Good night!


Beth & M utanför Walmart. Alla älskar Walmart.
Sweet home... öh...Kentucky

Här står jag, sleten och glad utanför Nelson County, andra dagen i Usa. Och jag som trodde att Bäckäng skulle bli den största skolan jag gått på. Nelson= 1600+.

Hallelåja! Nu är jag inne på dag... 5 ? Dagarna går så otrolig fort här, förmodligen för att det hela tiden händer något. Tack för alla kommentarer idag igen! Ni anar inte hur glad det gör mig att se att ni skriver och tänker på mig. Jag tänker på er med och önskar att jag kunde ta hit er.
Idag har jag shoppat med Ellie i Elisabethtown. Var lite orolig för att det skulle bli riktigt "girly-girly-shopping" som jag skulle kräkts av men det var faktiskt riktigt, riktigt trevligt. Det är billigt här och jag kunde inte riktigt bärga mig. Det blev lite högklackade skor, lite snygga t-shirtar och skjortor och lite saker från Victoria Secret. Jag och Ellie kände oss som två prinsessor (Och här säger jag att jag vill kräkas när det blir girly-girly..hmrf.) där vi gick och folk kollade på oss. Inte konstigt med tanke på att den amerikanska stilen är väldigt slapp och den "Europeiska" stilen är mycket mer uppklädd och enligt mig, bättre, och så kommer vi där i högklackat och liknande outfits. Väldigt fånigt nu i efterhand. Jag måste varit som en fjortis i 17-års format. Men jag hittade fina grejer iallafall.
Jag får ta hand om Madison väldigt mycket, inte för att föräldrarna säger det utan att hon är tossigt fäst vid att ha en ny storasyster. När jag vaknar på morgonen ligger hon ofta brevid mig eller kikar in tusen gånger i dörren för att se om jag vaknat. Och hon vill göra allt som jag gör (Vilket är bra när det gäller all min träning sen jag kom hit för de rör sig aldrig annars) Men jag gillar henne väldigt mycket, hon är väldigt mogen för sin ålder och hon orkar vara min lilla lärare ibland när jag inte riktigt kan alla ord. Så efter shoppingen kom vi hem till ett tomt hus och jag lagade Supper -middag åt familjen. De har inga grönsaker förutom mina ärtor vilket gjorde det till en väldigt amerikans måltid trots allt. Men i övermorgon ska jag laga mammas underbara, svenska köttbullar. Efter middagen gick jag ut och sprang en bit och det är väldigt jobbigt att springa långt här, det är så väldig fuktig luft och vi hade väl runt 29 grader runt 5 tiden så det var tufft. Precis när jag kommer tillbaka så får Stacy ett kall från brandstationen där han är volontär och frågar om jag vill hänga med. Så jag hoppar in svettig i bilen med en liten Madison efter mig och åker till Brandstationen. Amerikanska brandbilar är rätt häftiga, men väldigt automatiska. Det mesta sköts med enkla små knapptryckningar. När du ska byta från R-D-N & de där så trycker man bara på en knapp. Men det var mäktigt. Trevliga människor där och jag passade på att träna lite på deras trappmaskiner och så. När vi kom hem blev det lite gitarrspel, fruktsallad (JAG FICK DEM ATT ÄTA FRUKT!! SENSATION!) och lite kollandes av vänner.

Usa; konstig sak idag: 1. Jag kan köpa en häst imorgon om jag vill, eller ja, hur många jag vill om jag kunde. Du kan köpa en häst för 1 dollar i princip. De har för många och vill bara bli av med dem, så många GER bort hästar. Hoppas Madison kommer börja tjata efter en häst snart.
2. Här är det verkligen så att det är killen tar första stegen. De är så flörtiga. Jonatan, kom hit! Haha. 3. Jag har inte sett en enda systemkamera förutom min här.
Inte så mycket bilder idag tyvärr, kommer kanske lite imorgon men det ska bli en riktigt lugn dag imorgon. Jag ska vara hemma med Madison till framåt 2 då jag ska till skolan och välja kurser och sen ska jag se Joseph en gång till och vara lite fotograf. Sköt om er!

(Och svar på kommentarerna finns då under gårdagens inlägg igen, tack så mkt! )


Dagens fångst.
Madison har lite diskret suktat efter mina två klänningar ända sen jag kom hit nu så jag tyckte att hon skulle prova dem , OCH mina nyinköpta 11cm-trare. (Hm. Jag har samma storlek som en 9 årig, great!)
Madison med änglalik drömmande röst: "Do....Swedish moviestars look like this?" Med snabb och hård röst; "We don't have any." Snacka om glädjedödare.

En annan klänning.

Jag tror jag ska torka av min spegel imorgon hehe.

M-m-mm!

Hej mina underbara svenska vänner. Tack för alla kommentarer ni skrev på det förra inlägget, det gjorde mig sjukt glad! Jag hinner bara kolla datorn en liten stund innan jag somnar så det är trevligt att se 9 sjukt goa kommentarer på bloggen. Ni har fått svar allihopa på den länken. Idag har varit en minst lika kul dag som de andra dagarna. Det är ständigt fullt upp. Jag hann med lite träning på morgonen innan jag gick upp för att äta frukost och sedan åka till familjen Moore. Ellie, deras utbytesstudent är som en tysk, ung Paris Hilton...hm, jag gillar henne ändå. Vill inte säga något elakt här på bloggen men jag kan inte låta bli att citera henne från dagens kanotfärd ; "Jag vill bara ha brunetter som vänner, för jag tycker liksom inte att blondiner ska vara tillsammans. Det blir alltid så svårt med killar då, som om; varför gillar han henne och inte mig och så." Jag tror det var en sorts "komplimang" för mig att jag var brunett haha. Men gött, inga bekymmer med killar iallafall då (y) haha. Iallafall, Beth & Stacy släppte av mig hos familjen Moore och vi åkte och träffade Krystals megastora familj som alla skulle ut och paddla kanot i strömmen. Jag och Ellie satt i en kanot och det gick riktigt bra. Vi låg i täten hela tiden och fastnade bara någon enstaka gång på ett grund. Jag är fortfarande så chockad över hur varmt det är i luften och i vattnet, jag börjar bli brun nu, vilket jag gillar. Efter många timmars paddlande fick jag hoppa av vid Marian-creek där Faulkners plockade upp mig för att åka till Beth´s syster som skulle ha en stor Cook-out (Cook-out är vad vi skulle kalla för en grillkväll eller så).
Beth´s syster Fran bor så sjukt fint. De har ett jättestort och fint hus och en egen pytteliten sjö med ett litet hopptorn i. Beth släkt var där, och jag fick tusentals frågor med en sån kraftig dialekt att jag nästan bara log tillslut. De var riktigt goa (Och lite halvt typiskt Redneck-fulla förmodligen) . Vi åt, badade och spelade ett skumt men kul spel som jag inte riktigt kommer ihåg vad det heter. Det är sån spirit i allt, jag gillar det. Och alla är så trevliga här. Stacy (pappan) & jag kommer väldigt bra överens och har riktigt kul. Jag pötte i honom i vattnet med kläderna på ikväll och det känns som ett tecken på att det har blivit avslappnat redan. Han har mycket humor, det är det tummen upp för. Framåt 21-tiden åkte vi hemåt och jag hittade ett brev från Ashly i mitt rum. "Hey Sweetie, I made plans for us to eat with Corey and his sister this coming Saturday night (and a movie if you want to see one). If you have something else you want to do, don't worry about it. We'll go another night. let me know either way. I just want to spend some time getting to know my little sister. (Sorry I stay busy so much, It'll get better after December and January) And don't forget... text or call ANYTIME you need ANYTHING. Love ya / Ash " Det låter ju säkert inte så speciellt i era öron detta brev men oj oj oj ni ska veta vad hon håller på med den här rackarns lilla ungen haha. Ashlys bästa vän Alishia har en lillebror som jag började prata med redan i Sverige som är riktigt rolig. Och nu verkar det som han har sagt något om mig eller så är det Ashly och Alishia som kokat ihop något för Ashly gör verkligen allt hon kan för att jag ska träffa honom. De vet att jag har Jonatan & allt men , gah hon är lite lurig haha. Och så fick jag ett sms från Corey ikväll; "Have you seen the movie Mirrors? Maybe we could go and see a movie sometime?" (HAHA?! You got that in smooth boy! ... No. ) Jag sket i att svara och då får jag; "Like... a date." Ska nog be Stacy att sätta korna efter honom haha. Just efter detta, går jag upp till köket och ska ta en frukt när Ash kommer hem från jobbet. Vi hinner inte göra så mycket innan hon säger ; "Do you want to go for a ride in the car?" Och visst, varför inte? Sa speciellt inte emot när jag såg att vi skulle ta Monte Carlo´n , men jag var så livrädd att hon skulle ta mig till hennes kompis & coreys hus. Men vi åkte bara runt i bilen och skrattade, pratade, hon bjöd mig på en drive-in-Blizzard och jag fick se lite mer av Bardstown. Vi var ute i en timme eller så och sen när vi kom hem satte vi oss vid Spotify/Youtube och kollade musik. Visade sig att vi hade precis samma musiksmak. She's good. Fy, jag hatar såna här inlägg verkligen. Förlåt. Jag vill likom fråga om hur ni har det och vad ni gör med! Och detta var ett riktigt långt och onödigt ett. Hur mår ni? Är allt som vanligt i Sverige? Jag saknar er! Men nu måste jag verkligen ta och sova. Imorgon ska jag ut och shoppa & välja skolkurser. Lite bilder från Fran's hus:

Fran's hus.

Utsikten från hopptornet. Till vänster är "chillhuset där det ser ut som en bar. Och en supermega tv. Varför har man en sån stor tv i ett fritidshus?! Så onödigt. Jag har inte ens sett såna på elgiganten och siba. Ge en till familjen Pyrén där hemma istället, hehe. Amerikanare.

Me and Madison.

Jessica (storasyster) and Brad. De är så fina, nygifta!

Var bara tvungen att fotografera dessa två. Så goa ungar! orkar inte lägga upp mer bilder på den stora släkten. Så the blondie-boys får representera allihopa.

Hopptornet. Inte alls högt. Runt 3 meters hållet.

Men det var kul. Yihaaa.

Hallå Sverige & regnet! Tack för alla kommentarer på gårdagens inlägg. Jag blir glad av kommentarer. Idag har varit en riktigt kul dag! Runt 12 tiden åkte vi och hämtade våran ponton-båt och åkte ut till Green river (vilket är en sjukt stor sjö i Taylor County som ligger en bit härifrån) med familjen Moore som har en tysk utbytesstudent som heter Ellie som är hur trevlig som helst och en dotter i samma ålder som Madison. Moores hade med sig sina 2 jet-skis så vi turades om att åka. Det var sjukt kul att köra och vi hade ett stort race med massa andra jet-skis. De går så sjukt fort, nästan upp till 100 km i timmen faktiskt om jag räknat rätt med 65mph ?! Jag trodde de skulle gå i kanske 70 max. Känslan är så häftig när man studsar på vågorna, nästa gång ska vi ta med våra också. Vi badade och solade & sen åkte vi hem för att nästan med en gång åka och se på Madisons musikal med de snygga killarna haha. Jag blev presenterad för några av sångarna och de var riktigt trevliga. Men...precis när showen höll på att ta slut så började det regna. Och alla var riktigt chockade för det hade inte regnat på hela sommaren...det verkar som om Regnstaden följt med mig. Men det höll sig bara i kanske 5 minuter. Sen så började det vackraste blixtspel jag sett, och utan regn. Himlen var alldeles tyst och vi var omringade av blixtar som lyste upp hela himlen. Det håller fortfarande på men ingen bryr sig riktigt om det. Nu har jag läst godnattsaga för Madison & ska snart krypa ner i sängen, kolla ett vänneravsnitt och sova. Imorgon ska jag ut och åka kanot med Krystal, Bam & Ellie på en kanotfärd, ska bli riktigt trevligt!


Lite bilder från den första dagen: (Klicka på den för att se lite större)

Tråkigt med flygbilder men detta är första bilden på USA.

Detta är en sjukt go spansk kille som ska vara utbytesstudent i en by nära Bardstown som hjälpte mig hela resan (Drog mitt bagage också, haha. Det är så de ska tas) Tyvärr har jag bara denna bilden på honom när han blundar men vågade inte ta fler bilder på honom det kändes pinsamt. (Emma, han var en kille för dig! Han är en atlet och allt.)

Mitt rum! Fast allt hade inte kommit upp än och det är inte mina foton i sängramen än.

Sminkbordet i mitt rum.

Baksidan av huset (Det bruna under balkongen är en hot-tub och jag vill prova :( )

Framsidan och en bil som bara används när vi ska till sjön , haha :P

Bild till Johan: Johan, här ska Stacy smaka sin allra första bit av Marabou choklad... och han...

Gav tummen upp. Och jag ska säga att de älskade verkligen den allihopa.

Madison, Beth och jag åkte för att köpa en mobil till mig och på hemvägen tog dem mig till Dairy Queen och åt blizzards. Det var den godaste glassen någonsin, men det har jag ju redan sagt haha.

Bilen som bara används när vi ska på konserter, shower, restauranter, middager och liknande haha. Brevid är den alldagliga bilen, men orkade inte ta kort på allt sånt :P

Eftersom ingen orkar gå någonstans så om man ska till "mormor & morfar" som bor kanske 100 meter bort så tar man rangern över åkern haha. Fast även när man ska mata djuren iförsej. Den är söt. Känns väldigt kentucky

Madison ville att jag skulle ta kort vid höet. Hmm, jao.

Jag och ena katten Lucky. (Michan du skulle verkligen gilla katterna.)

Andra dagen och den var minst lika bra som den första. Man kommer väldigt fort in i språket och det dröjer nog inte många veckor förrän jag har dialekten också haha.
Den yngsta dottern Madison gillar mig verkligen, hon är med mig överallt och vill hålla min hand och sånt, på ett gulligt sätt. Idag har jag packat upp och det känns mer som mitt eget rum nu när lite av mitt rum hemma i Sverige är här.
Idag var vi på Walmarts, ett jättestort köpcentrum i Usa där de har nästan allt. Och fetaste maten jag någonsin sett. Jag kommer behöva två säten på flygplanet när jag flyger hem. En nära vän till familjen har en utbytesstudent från tyskland just nu och hon vägrar äta maten. Stackarn.
Vi har köpt en amerikansk telefon till mig med unlimited calls & text för ett ganska bra pris och jag har smakat på en Blizzard vilket är den godaste glass jag någonsin smakat på. Ben & Jerry´s kan slänga sig i väggen.
Jag vet att det är väldigt tråkiga inlägg det här, med bara massa fakta men allt är så nytt nu och jag vill bara berätta allt känns det som.

Underbara saker med Bardstown änsålänge:
- Människorna är fantastiska!
- Himlen är så sjukt fin.
- Det är väldigt varmt.
- De har "lighting bugs" , alltså eldflugor och det är fint på natten
- Det finns allt (och de tycker att det är en väldigt liten stad)
- Min skola är sjukt stor och väldigt amerikansk
- Jacuzzin (stavning?) utanför mitt rum.
- Mitt hus och mitt rum

Dåliga saker hitills:
- Långt bort ifrån er!
- Långt ifrån en sjö.
- Amerikanska regler


Övrigt:
- Varför har amerikanare så många bilar? Jag tror vi har ungefär 4 stycken. 5 med ena dotterns bil. En är en snygg sportbil, det gillar vi!

Framme i KY!

Okej nu är jag här. I Bardstown, Kentucky, US. Känns varken bra eller dåligt, bara annorlunda. De är jättetrevliga och jag tycker väl att jag skötte mig ganska bra trots tröttheten och allt, huset är riktigt snajsigt och mitt rum är helt underbart, med upplyst sminkbord och en liten walk in closet. Flickigt, men väldigt fint.
Det är riktigt varmt här, trodde inte det skulle vara så mycket skillnad som det faktiskt var.
Däremot har det börjat gå upp för mig hur riktigt det här är. Ett år. Detta blir min familj, mitt hus och mitt rum. I ett år utan mina vänner, Jonatan, min lilla mamma & Dan. Känns lite vemodigt men det kommer bli riktigt bra när jag väl känner mig hemmastadd.

Förövrigt. Jag har nog aldrig luktat så här gott i hela mitt liv. Jordgubbsschampo, m-m-mmm.

Och plötsligt kom jag på att jag lovade mamma att hänga tvätten. 03:32.
Det är då man är pigg och glad på morgonen efter.

Amerikanare.
Jag fick mitt första "love ya" idag. I en simpel chatkonversation.
Av en tjej jag pratat några gånger med. Fy shöven. De behöver lite svenska värderingar.

How I wish, how I wish you were here.

Varje morgon tror jag att du ska ligga där brevid mig igen.

Hade du varit här nu hade du lagt mig i ditt knä, torkat mina tårar och strukit mig över håret tills jag somnade.

Du hade kysst mig på pannan och letat efter ord. Men jag känner dem alltid, du behöver inte säga något. Inget mer än att vi klarar detta.

Jag har lärt mig en ny sak idag.
Det tar tar väldigt lång tid att hitta en grön ipod på en veteåker.

När blev alla 18 helt plötsligt?

Igår var en sjukt rolig kväll! Emma som fyller år imorgon hade 18-års fest och självklart var Penispatrullen på plats för att fira denna händelse. Det var riktigt trevligt med ananas-välkomstdrinkar och god mat. Blev lite lagom med folk och det blev topless/underklädes/kläd-bad i poolen. Sen trängde sig fröken Pyrén och några till ner i ett badkar där Martin var ensam kille (Jag tror han mådde väldigt bra där i) och satt och värmde oss i det varma vattnet. Var även bjuden till en annan fest som jag bara hann besöka en gång på en vinglig cykelfärd. Men de hade otur och festen spårade tyvärr ut framåt midnatt, men så kan det bli ibland. Fick dock träffa mina pojkar, det var härligt att få göra det en gång till innan jag åker. Fick även en present av Johan! Tack!

Runda toaletter är riktigt nice. Ismaskiner också.

Bil voltade norr om Fristad – for 30 meter in i skogen

__________________
Det var en riktigt otäck syn. Och så sitter jag där och övningskör. Många ungdomar/vänner från Fristad skolan stod sedan där väldigt ledsna. Jag beklagar till familj och vänner. Jag hoppas att de kommer bli återställda.
Jag vet dock inte vem det är än. Fy. Jag hoppas så att det inte var någon jag kände.

Man hinner skriva många inlägg kvällar som dessa.
Den här gången vill jag tillägga en liten detalj om pojkarna i Usa.
Har hela tiden tyckt att det varit lite stelt under samtalen och något halvt omoget om dem på något sätt.
Men alldeles nyss började en kille från college skriva till mig, storebror till en junior som jag skulle gått i samma skola som. DÅ flöt det på bra. Säger då det...Sverige är långt före.

Pajren is back.
Kan ju inte gå och vara någon liten deppfia hela livet.
Om en vecka packar jag mina väskor (Förmodligen bokstavligt, jag är alltid i sista minuten.) och stiger på flygplanet med destinationen United States.
Förövrigt så pågår det en kamp mellan mig och träningen inför the jetlag och den är tuff. Många sena nätter och tidiga mornar. Undra om familjen Faulkner är så noga med om det är en människa eller en zombie de ska vara värdfamilj för.

Och med lite eftertanke blir det allt ett litet förövrigt till. Herr Petersson har efter ett år uppdaterat bloggen sin igen, vilket gladde mitt zombie-hjärta något enormt. Länk finns i sidokolummen för er stackare som aldrig läst den.

Okej det går inte att skriva något sånt här på bildagboken eller facebook , jag orkar inte prata om det men inte heller stänga allt inne. Så min kära blogg, du blir offret, som alltid.

Saker som numera får mig att gråta/inte klarar av att göra:

- Dricka Oboy
- Kolla på The 70´show
- Äta 3 mackor till frukost/kvällsmat med konstiga pålägg
- Sova i min säng
- Se honom på bild
- Höra hans trumspel

Saker jag numera inte får nog av:
- Hans lukt i tröjor
- Hans meddelanden & brev
- Sova i hans tröja
- Tänka på honom

Saker jag vill:
- Ha hem honom
- Sluta prata om honom
- Fokusera på vänner & Usa
- Bli glad för något.
- Sluta vara en zombie.
- Sluta vara så kär.
- Vara kär.

Jag har världens bästa vänner.
Och världens bästa pojkvän.
Jag kan sitta och läsa i min avskedsbok som nästan alla skrev i, tusen gånger om.

Härliga utdrag från några av alla fina inlägg:

" ... Hehe jag är glad att ha fått se dig utvecklas från pojkflicka till TanTans goa brud och min vän. ... "
" Ja Emilie... du får ta en smörgås ... Ja Emilie du får låna duschen... Ja Emilie min "nästan dotter" .. du får låna allt du vill för du har ändå redan "stulit" både min son och resten av familjens hjärtan! "
" Jag kommer sakna att få vagga dig i entrén i skolan på morgonen."

Vad Jonatan skrev kan jag inte skriva här. För då börjar jag gråta.

Jag ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen.
Men det blir inget glädjespridande här på ett tag iallafall.
Han har åkt. Världens bästa.
& jag beter mig som en blandning av en zombie och en joker.
Tack till Otto som omedvetet visste precis vad jag behövde.

Det känns som om jag aldrig ska få se honom igen. Men det ska jag.
Om 9 månader. Jag längtar redan!
Men Usa blir nice med, om en vecka åker jag!

Det blir oftast många inlägg när jag är ledsen eller inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Som nu.
Och det blev nästan ännu värre med tanken på vilken fantastisk pojkvän jag har. En pojkvän som känner mig så bra så att han vet precis vad han ska säga för att få mig lugn över telefon. En pojkvän som fastän han är upptagen med att spela in i studio går ut och tar sig tiden att få mig att sluta gråta.
En pojkvän som fast klockan börjar närma sig morgon fixar så att han får komma hit till mig så fort de är klara.
När jag vaknar upp imorgon så kommer han att ligga brevid mig.
När jag vaknar upp på måndag så kommer jag inte vakna upp brevid honom på ett år.

Och poff så försvann allt mitt taggande till USA.
Trodde det skulle dröja tills de hittade en "riktig" värdfamilj. Jag trivdes så med tanken om att bo hos Jill. Men nej nej. Nu hittar dem en annan med en gång. Och jag vill inte snacka skit men jag vantrivs redan. Gott gott.
Och.... gah. Helvete Lars Olof. Jag stannar hemma.

Ska de vara så ska det.

På väg till bilen från Ica där jag handlat med mamma slog tanken mig att... när jag kommer tillbaka från Usa, så är jag vuxen. 18. Saker och ting kommer verkligen förändras.
Så jag var bara tvungen att ta fart, hoppa upp och hänga på kundvagnen hela vägen till bilen. Banne mig, ska jag vara barn så ska jag.

Lördagen närmar sig och det är planering för fullt nu. Känns spännande men lite stressigt.
Det blir ungefär 30 pers (lite fler) och det känns ganska lagom så att jag hinner prata med er allihopa ordentligt under kvällen.
Kom ihåg att scenen är din om du vill framträda med något.

Tjejer och överraskningar

Jag erkänner. Jag är riktigr svag när det gäller överraskningar. Jag smälter som smör i solen. Så när jag kommer hem från jobbet, trött och äcklig (På tal om smör i solen, jag hatar solen just nu) efter att ha åkt på en buss utan ventilation i 40 minuter och kliver in i mitt aningen svalare hus märker jag med en gång att något är ändrat. Wosh! Städat! Mina blöta bikinidelar som legat ingömda i någon påse någonstans i resten av alla andra saker hänger fint på dörrkanten för att torka av sig klorvattnets misshandel. Och när jag ska kliva in i mitt rum ligger där ett papper på min kära uppblåsbara-badkrokodil.

"Hej MLI.
Tänkte bara säga några ord om din pojkvän innan jag går in i min skönhetssömn.
Han har fixat och donat ända sedan han vaknade! Han måste verkligen älska dig.
MVH ,
din trogne krokodil vän!

Ps.

JÄDI
Jag Älskar Dig Innerligt (detta var dock målat på ett annat sätt)
Haha mina päron skrev så när de brevväxlade. Gulligt. Hihihih.

Pööööss!!!! "


Och rummet som jag på morgonen lämnade , rörigt med massa godispapper, juiceglas, kläder och annat smått och gott med en sovandes Jonatan i sängen, var bäddat och städat.
Bäst. Ja. Bäst.