Ingen är perfekt, inte ens fast man försöker

Jag är så otroligt känslig ibland. Känslig när det kommer till folks inställning till mig. Det är det värsta jag vet när folk är arga, besvikna eller fått ett dåligt intryck utav mig. Och jag ville bli polis... Grattis.
Hela kvällen blir förstörd & jag känner mig rätt kass. Bäst jag går och lägger mig, med mitt guldfiskminne så har jag glömt av allt detta imorgon & är glad som bara den igen.

Jag älskar att träna, misstolka mig inte. Men vartifrån kom denna hysteri? "Strong is the new skinny" , ja det är väl fantastiskt att vi alla blir lite starkare och hälsosammare. Att vi äter, och äter bra mat. Och jätteskönt att inte alla vill se ut som size zero och catwalkmodeller. Men vart går gränsen mellan sunt och psykiskt ohälsosamt?
Nu för tiden så känner jag en viss stress om jag skulle hoppa över en träning och istället äta en liten påse godis. Och jag ska medge att jag själv mycket hellre lägger upp en bild på träningssalen än min halvätna chokladkaka. Och det är egentligen inte lika mycket för min egen skull, som för vad andra ska tycka och tänka om det.
Kanske är det bara jag, men för att vara landet som uppfann ordet lagom, så har vi ganska svårt att hålla oss inom de ramarna.