Blir inget längre inlägg inatt.
Bara ett "So long fuckers" , för nu banne mig så drar jag till Danmark för att spela cup. Eller borde jag översätta mitt älskade utryck till; "denonden rasme" ?! Fast det lät inte danskt någonstans ju. Suck.
Kommer iallafall kidnappa någon liten dansk med mig hem bara så att ni vet.
Och en Timotei ska det vara för jag har kommit på att det är coolt.
Bombadidomhejhoj

Kommit fram till den gulliga slutsatsen att jag måste varit 90-talets emo-unge. Nej men mina lekar var verkligen, deprimerande. På kvällarna låg jag och fantiserade att jag var en flicka på ett barnhem, slavade för de andra barnen och fick sova i ett kallt skjul.
Jag leker fortfarande.
Fast med en visst omedvetande om att jag leker och en smula normalare handlingar. Men fortfarande lika sorgligt. För jag verkar inte fatta att det inte funkar...Mina fantasier och min förbannade envishet. Kan erkänna att om jag vill något, så tjatar, fjäskar och argumenterar jag för att jag ska få min vilja igenom. Det brukar funka när det inte handlar om prylar.
Nu leker jag vuxen.
Egen lägenhet, arbete och ansvar. Det är tydligen något som jag vill ha. Nu... Som nybliven 16 åring med Nalle i sängen, vars rum ser ut som ett bombnedslag och som sitter uppe halva nätterna.
Men...eftersom jag hade bestämt mig för att leken; vuxen var spännande och rolig så bor jag ju nu ett tag själv i ett hus uppe på Brämhult och går till jobbet varje morgon medan många av mina vänner går upp klockan elva och njuter av livet.
Och det är nog inte jag som är smartast.
Man behöver inte bli vuxen fort. Det går fort nog ändå.

Varför kunde jag inte lekt någon normalare och slappare...Stekare?!
(Då hade jag även sluppit att vara blekfis vid detta laget.)

Måste komma som en stor chock för er alla (Ironin klingar), men jag är helt besatt av, galen i, beroende av, insatt i, helt uppfylld av, ockuperad i, tokig i, Gilmore Girls. Mindre lyckat på synonymfronten idag. Men jag tror ni fattar vart jag vill komma...Gilmore girls är bra och beroende framkallande efter att man gäspat sig igenom de första avsnitten ovetandes om hur bra det faktiskt är.

Fast poängen med detta inlägget var att meddela att jag kommer spendera ett tag i ett hus för mig själv. Uppe på Brämhult. Och jag kommer varken kunna kolla Gilmore Girls eller skriva blogg. Om jag inte får det att fungera från mobilen.

Sköt om er alla internet-kapabla människor! Förväntar mig en massa sms, så värm upp fingrarna för bövelen!

Solen skiner över Sverige, äntligen! Till och med här i Borås. Och jag är ledig. Yes!
Jag får en s-h-c-c-ctekande helg.

Då har jag varit på årets (för min del första) andra torsdagskväll inne i Borås. Till en början fick jag bara cellskräck av alla brunkräms-linjerade ansikten, korta kjolar och blonda- och söndervaxade hår, så jag och Kajsa tog en folk-siesta inne på Orion med goda mackor. Sen så gjorde vi det man brukar göra på torsdagskvällarna. Träffa folk, leta folk, gå runt och... ha lite allmänt små-långtråkigt. Men träffade en hel bunt med härliga människor och mitt i mingelmassan ringde ingen mindre än Herr Petersson till min kära telefon. Och som den ädla Pyrén jag är följde jag sällskapet till dörren. Men överskred de gyllene reglerna och följde med upp, dock för att se den nya lägenheten. Det blev gött snack på balkongen om smått och gott. Och som man säger, det går fort när man har roligt, för vips så hade sista bussen till Fristad redan åkt och en mindre glad mamma fick sätta sig i bilen och hämta mig. Men det var värt det. Riktigt förbannat värt det.