Efter att jag och Tracy satt uppe hela natten med filmen så sa jag att jag inte skulle göra någon mer film på länge... Men det gick inte så bra. Jag satt uppe inatt, haha. Men den blev ganska söt den med tycker jag.
torsdag, december 31, 2009
Goott...nytt år...
Det känns sorgligt. Sitta ensam hemma på nyårsafton.
Haha det låter ju deprimerat. Men dem andra kommer väl hem ikväll hoppas jag.
Hade bara önskat att det blev en heldag, saknar team.
2010 kommer bli grymt iallafall.
Haha det låter ju deprimerat. Men dem andra kommer väl hem ikväll hoppas jag.
Hade bara önskat att det blev en heldag, saknar team.
2010 kommer bli grymt iallafall.
Du och jag mamma
Haha jag har världens sötaste mamma.
"Dagar kommer och dagar går...
lycklig den som läsa om Mli får!
Hinna skriva - inte lätt
träffa vänner - lära trafikvett:)
Ett år av äventyr du fått
halva tiden nu dock har gått
Snart vi dig igen får krama
och du slipper tyglar så strama :)
Utan dig är huset tyst
men eget badrum är rätt schysst :D
Gräla ska vi dock aldrig mer ;)
som vuxna sen vi varandra ser.
Jag tänker ibland på Emil o Alfred
Du vet vad vi sa när Xet var vred...
Du och jag Mli ...du och jag mamma..
KRAMAR till Dig från mig!"
"Dagar kommer och dagar går...
lycklig den som läsa om Mli får!
Hinna skriva - inte lätt
träffa vänner - lära trafikvett:)
Ett år av äventyr du fått
halva tiden nu dock har gått
Snart vi dig igen får krama
och du slipper tyglar så strama :)
Utan dig är huset tyst
men eget badrum är rätt schysst :D
Gräla ska vi dock aldrig mer ;)
som vuxna sen vi varandra ser.
Jag tänker ibland på Emil o Alfred
Du vet vad vi sa när Xet var vred...
Du och jag Mli ...du och jag mamma..
KRAMAR till Dig från mig!"
onsdag, december 30, 2009
Best friends forever
Igår satt jag och Tracy uppe halva natten och gjorde en video. Den blev söt.
Men jag tänker inte måla på ett tag, haha.
Pajsången var en improvisation-sång vi gjorde en dag när vi hade tråkigt och sedan så höll vi kvar den, haha. Vi gillar den.
Men jag tänker inte måla på ett tag, haha.
Pajsången var en improvisation-sång vi gjorde en dag när vi hade tråkigt och sedan så höll vi kvar den, haha. Vi gillar den.
torsdag, december 24, 2009
GOD JUL SVERIGE!
Jag hoppas verkligen att ni får en jättefin jul!
Försök att, idag, ta hand om det fina liv vi alla har under olika omständigheter.
Att vara tacksam för alla möjligheter vi har.
För alla människor runt omkring som älskar oss och som vi älskar.
Försök att hålla den gyllene regeln. Behandla andra som du själv vill bli behandlad.
Jag tycker så mycket om er!
Jag hoppas verkligen att ni får en jättefin jul!
Försök att, idag, ta hand om det fina liv vi alla har under olika omständigheter.
Att vara tacksam för alla möjligheter vi har.
För alla människor runt omkring som älskar oss och som vi älskar.
Försök att hålla den gyllene regeln. Behandla andra som du själv vill bli behandlad.
Jag tycker så mycket om er!
onsdag, december 23, 2009
Kräftskiva
Jag har aldrig önskat att min säng var gjord av Aloe Vera så mycket som inatt.
Aldrig mer Amerikanska solarium, haha.
God Jul! Nu blir det Loisville.
Aldrig mer Amerikanska solarium, haha.
God Jul! Nu blir det Loisville.
tisdag, december 22, 2009
Konst att videoblogga
Jag ska aldrig skratta åt fjortisbloggarna igen.
Att videoblogga är en konst.
Haha, så många försök och inte ens en gång lyckades jag.
onsdag, december 16, 2009
Titut!
Här är jag!
Jag lever och mår bra men har fortfarande fullt schema.
Vi har "Finales" i skolan vilket det kändes som om lärarna kom på...igår.
Så idag har jag pluggat... 5 timmar.
Stacy åker till doktor imorgon, jag hoppas att dem gör något den här gången. Han hostar ju för i sjuttsingen blod. Idag svimmade han också, på vårat fotobord som självklart med all tur ska vara av glas, det blev hål i väggen, ett blodigt ansikte. Det var väldigt obehagligt men han är iallafall uppe på benen.
Jag ska ta mig i kragen och lägga upp lite bilder från musikalen (har dock bara backstage-bilder än så länge)
3 dagar kvar i skolan! Gött!
Adjö på er. Lek i snö.
Jag lever och mår bra men har fortfarande fullt schema.
Vi har "Finales" i skolan vilket det kändes som om lärarna kom på...igår.
Så idag har jag pluggat... 5 timmar.
Stacy åker till doktor imorgon, jag hoppas att dem gör något den här gången. Han hostar ju för i sjuttsingen blod. Idag svimmade han också, på vårat fotobord som självklart med all tur ska vara av glas, det blev hål i väggen, ett blodigt ansikte. Det var väldigt obehagligt men han är iallafall uppe på benen.
Jag ska ta mig i kragen och lägga upp lite bilder från musikalen (har dock bara backstage-bilder än så länge)
3 dagar kvar i skolan! Gött!
Adjö på er. Lek i snö.
torsdag, december 10, 2009
tisdag, december 08, 2009
Törstig Tönt
Jag har alltid varit envis så länge jag kan komma ihåg.
Men det är inte förrän nu jag inser vad min envishet kan ställa till med
Jag hatar när folk tycker illa om mig och jag hatar att ge upp.
Men nu börjar jag inse att jag skadar mig själv om jag försöker för mycket.
Nu hände det igen. Min envishet i försök till att bara till lags var i krig med min kropp. Det började redan i Söndags. Jag pratade med min mamma i telefon och var lite grinig, hängig och klagade på huvudvärk. Igår, kände jag mig fruktansvärd. Jag gick till skolan och jag kände med en gång att jag hade feber. Men eftersom vi har sista dagar av repetion innan premiären för musikalen så kämpade jag mig igenom den. Jag hade inte någon vidare matlust så jag åt inte så mycket på lunchen.
Scen, sång, varma strålkastare och ingen luftkondition fick mitt huvud att börja snurra allt mer. Klockan 6 skulle vi ha en paus så jag bet ihop och försökte gå vidare. Folk kände på min svettiga panna och sa att min feber var hög, att jag borde gå hem men jag skakade på huvudet. Satte mig ner.
Matt satt framför mig, kollade bekymrat och hämtade en våt pappers handuk.
Det var då min envishet kom fram, när folk kom och frågade hur det var och jag blev inombords irriterad; "I'm FINE!" och reste mig upp. Och föll.
Resten är suddigt.
Att prata på engelska kändes svårt och jag försökte förklara att jag ville ha något att dricka. Men jag vet inte om jag sa det på svenska eller inte. De pratade om svininfluensan och jag försökte skaka på huvudet. Det var panik runt omkring mig, Grant bar mig i famnen och det gjorde mig rädd. Jag visste inte vad som hände. Rösterna försvann och det blev tyst.
Nästa sak jag kommer ihåg är att jag sitter i bilen med Madisons lilla hand i min och en orolig Beth vid ratten. Mina muskler skakar och jag är chockad. Och törstig. Så törstig.
De lägger mig på övervåningen så de kan ha kontroll över mig. Beth vill åka till sjukhuset men Stacy viker sig för mitt; "I just want to lay down"
Och så fick jag äntligen vatten, jag vet inte hur mycket vatten jag drack men det var nog det godaste vatten någonsin.
Min hud var vit och kall, mina muskler skakade även fast jag inte frös och mitt huvud värkte något otroligt.
Pratade med mamma i Sverige fast de lovade att inte ringa till henne.
Åtminstone lättare att förklara på svenska. Vätskebrist, jag var bara säker på att det bara var vätskebrist.
Sen fick jag medicin och sömntablett och somnade i Madisons lilla säng, katten lade sig vid mina fötter.
Och nu är klockan 5 och jag känner mig ganska bra. Utmattad och törstig men inte längre yr. Fick inte gå till skolan och de vill ändå kolla upp mig.
Bara trött på mig själv för att jag inte ger upp förrän det ska bli så dramatiskt. Som min dumma mage eller i Danmark när jag spelade match med den där dumma förskyldningen.
Jag är så trött på att jag inte kan erkänna mig lite vanligt sjuk och istället ska vänta tills min kropp säger ifrån, och som ska göra folk oroliga. Jag hatar det.
Jag får lära mig att hellre ta en liten sur min när jag frågar om att få gå att köpa en flaska vatten. Då hade jag sluppit allt det här.
___
Jag har aldrig riktigt varit en kattmänniska tidigare, men något visst är det med denna här hemma. Hon har inte lämnat min sida sen jag kom hem igår. Hon följer efter mig när jag går upp för att hämta vatten och när jag lägger mig ner så hoppar hon upp och lägger sig tillrätta nere i kanten igen.
Så det är varför det varit lite dålig uppdatering här, ska försöka skriva lite i slutet av veckan, tors-fre-lör-sön har vi föreställning. Ska bli riktigt spännande! Får bara inte glömma av att dricka, haha.
Skepp ohoj!
Men det är inte förrän nu jag inser vad min envishet kan ställa till med
Jag hatar när folk tycker illa om mig och jag hatar att ge upp.
Men nu börjar jag inse att jag skadar mig själv om jag försöker för mycket.
Nu hände det igen. Min envishet i försök till att bara till lags var i krig med min kropp. Det började redan i Söndags. Jag pratade med min mamma i telefon och var lite grinig, hängig och klagade på huvudvärk. Igår, kände jag mig fruktansvärd. Jag gick till skolan och jag kände med en gång att jag hade feber. Men eftersom vi har sista dagar av repetion innan premiären för musikalen så kämpade jag mig igenom den. Jag hade inte någon vidare matlust så jag åt inte så mycket på lunchen.
Scen, sång, varma strålkastare och ingen luftkondition fick mitt huvud att börja snurra allt mer. Klockan 6 skulle vi ha en paus så jag bet ihop och försökte gå vidare. Folk kände på min svettiga panna och sa att min feber var hög, att jag borde gå hem men jag skakade på huvudet. Satte mig ner.
Matt satt framför mig, kollade bekymrat och hämtade en våt pappers handuk.
Det var då min envishet kom fram, när folk kom och frågade hur det var och jag blev inombords irriterad; "I'm FINE!" och reste mig upp. Och föll.
Resten är suddigt.
Att prata på engelska kändes svårt och jag försökte förklara att jag ville ha något att dricka. Men jag vet inte om jag sa det på svenska eller inte. De pratade om svininfluensan och jag försökte skaka på huvudet. Det var panik runt omkring mig, Grant bar mig i famnen och det gjorde mig rädd. Jag visste inte vad som hände. Rösterna försvann och det blev tyst.
Nästa sak jag kommer ihåg är att jag sitter i bilen med Madisons lilla hand i min och en orolig Beth vid ratten. Mina muskler skakar och jag är chockad. Och törstig. Så törstig.
De lägger mig på övervåningen så de kan ha kontroll över mig. Beth vill åka till sjukhuset men Stacy viker sig för mitt; "I just want to lay down"
Och så fick jag äntligen vatten, jag vet inte hur mycket vatten jag drack men det var nog det godaste vatten någonsin.
Min hud var vit och kall, mina muskler skakade även fast jag inte frös och mitt huvud värkte något otroligt.
Pratade med mamma i Sverige fast de lovade att inte ringa till henne.
Åtminstone lättare att förklara på svenska. Vätskebrist, jag var bara säker på att det bara var vätskebrist.
Sen fick jag medicin och sömntablett och somnade i Madisons lilla säng, katten lade sig vid mina fötter.
Och nu är klockan 5 och jag känner mig ganska bra. Utmattad och törstig men inte längre yr. Fick inte gå till skolan och de vill ändå kolla upp mig.
Bara trött på mig själv för att jag inte ger upp förrän det ska bli så dramatiskt. Som min dumma mage eller i Danmark när jag spelade match med den där dumma förskyldningen.
Jag är så trött på att jag inte kan erkänna mig lite vanligt sjuk och istället ska vänta tills min kropp säger ifrån, och som ska göra folk oroliga. Jag hatar det.
Jag får lära mig att hellre ta en liten sur min när jag frågar om att få gå att köpa en flaska vatten. Då hade jag sluppit allt det här.
___
Jag har aldrig riktigt varit en kattmänniska tidigare, men något visst är det med denna här hemma. Hon har inte lämnat min sida sen jag kom hem igår. Hon följer efter mig när jag går upp för att hämta vatten och när jag lägger mig ner så hoppar hon upp och lägger sig tillrätta nere i kanten igen.
Så det är varför det varit lite dålig uppdatering här, ska försöka skriva lite i slutet av veckan, tors-fre-lör-sön har vi föreställning. Ska bli riktigt spännande! Får bara inte glömma av att dricka, haha.
Skepp ohoj!
fredag, december 04, 2009
NEWS!
Jag är så glad, jag är så glad! Jag vet inte riktigt vart jag ska börja.
Jag har foto första lektionen och våran lärare var sur som vanligt. Det är inte ofta hon ler, de flesta tycker väldigt illa om henne och hon är verkligen inte någon baddare på komplimanger. Hon säger ganska kort till mig mitt under lektionen: "Can I talk to you after class please?" . Och som alltid när någon säger att de vill prata med mig så tror jag att jag gjort något fel och tänker igenom hela registret efter något idiotiskt misstag jag kan ha gjort. Jag stannar efter, hon sätter sig på stolen brevid och, nå jag orkar inte håll mig längre, hon har skrivit in mig som förslag till ett nytt Art Scholarship till College. Fullt stöd (Hela betalningen) och det är till de top sex av College i Usa. Skulle jag få det kan jag i princip välja vilken skola jag vill! Och så säger hon; "I think you have a really good shot at it, and I'll help you") och LER. Hon LOG. Jag trodde jag skulle spricka av glädje. Jag tackade nog henne tusen gånger innan jag sprang/hoppade till kemin.
Dagen blev allmänt bra. Musikalövning efter skolan och vi hade väldigt roligt backstage. Sen var det dags för vinterparaden. Vi skulle vara längst bak så vi hade lite tid innan jag tog på mig dräkten till att gå och kolla på alla olika vagnar. Det var superlångt och många hade jättekreativa vagnar. Dock var det iskallt. Men inte så länge till för min del, inne i dräkten var det jättevarmt och jag gick nog några kilometer. Det var så kul! Jag fick hundratals kramar längst vägen av alla barnen och jag fick ta en massa bilder med dem. Svettigt värre, men det var så otrolig känsla där brevid våran vagn. Julmusik överallt, och massa tomtemössor, godis, lampor och granar genom den lilla stadsallén.
Nu är jag hemma, ska duscha, plugga och sen förhoppningsvis ha ännu ett Michaela-samtal.
Imorgon ska lite kompisar ut och äta och umgås. Glad, glad, glad!
Stor kram till er allihopa!
Jag har foto första lektionen och våran lärare var sur som vanligt. Det är inte ofta hon ler, de flesta tycker väldigt illa om henne och hon är verkligen inte någon baddare på komplimanger. Hon säger ganska kort till mig mitt under lektionen: "Can I talk to you after class please?" . Och som alltid när någon säger att de vill prata med mig så tror jag att jag gjort något fel och tänker igenom hela registret efter något idiotiskt misstag jag kan ha gjort. Jag stannar efter, hon sätter sig på stolen brevid och, nå jag orkar inte håll mig längre, hon har skrivit in mig som förslag till ett nytt Art Scholarship till College. Fullt stöd (Hela betalningen) och det är till de top sex av College i Usa. Skulle jag få det kan jag i princip välja vilken skola jag vill! Och så säger hon; "I think you have a really good shot at it, and I'll help you") och LER. Hon LOG. Jag trodde jag skulle spricka av glädje. Jag tackade nog henne tusen gånger innan jag sprang/hoppade till kemin.
Dagen blev allmänt bra. Musikalövning efter skolan och vi hade väldigt roligt backstage. Sen var det dags för vinterparaden. Vi skulle vara längst bak så vi hade lite tid innan jag tog på mig dräkten till att gå och kolla på alla olika vagnar. Det var superlångt och många hade jättekreativa vagnar. Dock var det iskallt. Men inte så länge till för min del, inne i dräkten var det jättevarmt och jag gick nog några kilometer. Det var så kul! Jag fick hundratals kramar längst vägen av alla barnen och jag fick ta en massa bilder med dem. Svettigt värre, men det var så otrolig känsla där brevid våran vagn. Julmusik överallt, och massa tomtemössor, godis, lampor och granar genom den lilla stadsallén.
Nu är jag hemma, ska duscha, plugga och sen förhoppningsvis ha ännu ett Michaela-samtal.
Imorgon ska lite kompisar ut och äta och umgås. Glad, glad, glad!
Stor kram till er allihopa!
torsdag, december 03, 2009
Glad
Det ligger en len och rund katt vid mina fötter.
Mitt hår luktar hallon och min hud vanilj
Jag har musikallåtarna i huvudet
och lena sockar som liknar sockiplast
Imorgon ska jag gå i en vinterparad som en björn och dansa
Jag har en mysig lillasyster
och fantastiska vänner
Saknadsknip i magen efter mina tjejer, Otto och alla andra och jag önskar att de var här
En klocka som jag tycker går alldeles för fort
En engelska som börjar bli bonnig
En mamma som pratar brittiska klockan 4 på morgonen
Uppvaktad och Uppskattad.
Jag är glad.
Mitt hår luktar hallon och min hud vanilj
Jag har musikallåtarna i huvudet
och lena sockar som liknar sockiplast
Imorgon ska jag gå i en vinterparad som en björn och dansa
Jag har en mysig lillasyster
och fantastiska vänner
Saknadsknip i magen efter mina tjejer, Otto och alla andra och jag önskar att de var här
En klocka som jag tycker går alldeles för fort
En engelska som börjar bli bonnig
En mamma som pratar brittiska klockan 4 på morgonen
Uppvaktad och Uppskattad.
Jag är glad.
Stop!
Tracy räknade ut att vi bara har 97 skoldagar kvar. Sekunden efter föll vi i en mindre depression. Tiden går för fort.
tisdag, december 01, 2009
Vinter?
Så, nu var det bra igen. Det var egentligen inget som hände igår, ibland får man bara såna konstiga saknads-attacker av olika saker. Man är så långt ifrån allt som är bekant och tryggt. Det är inte bara att åka hem liksom. Svårt att förklara, man måste uppleva det.
Det betyder inte att jag inte älskar att vara här. För det gör jag, kan inte tänka mig hur det kommer kännas att åka härifrån. Kommer vara som att jag har två hem.
Idag har jag haft skola igen vilket var underbart, träffa alla igen. Efter skolan hade vi musikalrep, vilket vi har varje dag efter skolan nu fram tills premiären. Vi ligger lite efter, vi har för kul och flamsar runt. På kvällen skrev jag uppsats och pratade med Matt i telefon, lekte lite med Madison, och fick även chans att prata lite grann med Julia idag, väldigt trevligt. Hon tänker få upp sin blogg så när det är klart, kika in och läs om hur hon har det i Alabama.
Stacy skämtade idag med att han nog får ta fram geväret. Pojkar som knackar på fönstrerna tycker han inte riktigt om, haha. Inte så mycket mig emot dock, det händer ju inte speciellt ofta i Borgstena, haha.
Fick även besked om att Borås-posten är på tryckeriet nu, håll utkik efter tidningen om några dagar, om ni ser en liten hippieflicka med svart hår på förstasidan så har du rätt tidning i din hand.
Måste avsluta med att säga att det inte känns som att det är December. Det är varken varmt eller kallt och det finns knoppar på träden. Så det känns som om vi hoppade över vintern och tänker ha julafton på våren.
Men godnatt på sig, och adjö!
Det betyder inte att jag inte älskar att vara här. För det gör jag, kan inte tänka mig hur det kommer kännas att åka härifrån. Kommer vara som att jag har två hem.
Idag har jag haft skola igen vilket var underbart, träffa alla igen. Efter skolan hade vi musikalrep, vilket vi har varje dag efter skolan nu fram tills premiären. Vi ligger lite efter, vi har för kul och flamsar runt. På kvällen skrev jag uppsats och pratade med Matt i telefon, lekte lite med Madison, och fick även chans att prata lite grann med Julia idag, väldigt trevligt. Hon tänker få upp sin blogg så när det är klart, kika in och läs om hur hon har det i Alabama.
Stacy skämtade idag med att han nog får ta fram geväret. Pojkar som knackar på fönstrerna tycker han inte riktigt om, haha. Inte så mycket mig emot dock, det händer ju inte speciellt ofta i Borgstena, haha.
Fick även besked om att Borås-posten är på tryckeriet nu, håll utkik efter tidningen om några dagar, om ni ser en liten hippieflicka med svart hår på förstasidan så har du rätt tidning i din hand.
Måste avsluta med att säga att det inte känns som att det är December. Det är varken varmt eller kallt och det finns knoppar på träden. Så det känns som om vi hoppade över vintern och tänker ha julafton på våren.
Men godnatt på sig, och adjö!
måndag, november 30, 2009
söndag, november 29, 2009
Glömde att säga att jag ska vara maskoten för ett företag den 3:dje december i vinterparaden. Det är fruktansvärt vart där inne och risken finns att jag kommer trampa ihjäl ett litet tyst barn, men det ska bli intressant. Speciellt eftersom jag faktiskt har någon konstig fobi för maskotar. (Fråga min mor och Jonatan)
Jag vaknade väldigt sent idag, 12:37 , jag fick en liten chock. Men det är något med det där hörnet i soffan alltså...
Och så är det sista Thanksgiving-middagen idag, gott gott.
Fick läsa något på facebook om att jag har fått Marielle och Sebastian som grannar?! Om det är sant så vill jag skutta omkring. Att ha sin bästa vän som granne är ju inte helt fel.
Adjö.
Jag vaknade väldigt sent idag, 12:37 , jag fick en liten chock. Men det är något med det där hörnet i soffan alltså...
Och så är det sista Thanksgiving-middagen idag, gott gott.
Fick läsa något på facebook om att jag har fått Marielle och Sebastian som grannar?! Om det är sant så vill jag skutta omkring. Att ha sin bästa vän som granne är ju inte helt fel.
Adjö.
Hello
Hej och hå. Känns som om jag glömt av bloggen helt, men det var väl ändå bara någon dag sedan. Som ni läst så sov jag ju inget häromnatten men jag insåg att det inte är något jag vill göra igen här. För man kan inte riktigt ligga och sova hela dagen. Det följde en lång dag med shopping och jag höll på att tuppa av. Men fick iallafall lite julklapps-shopping klar. Idag så åkte vi in till Lexington och såg UK-tjejer spela basketmatch och det var riktigt bra match som slutade 84-53 eller så. När jag kom hem provade jag min "lilla outfit" för 3 december (kolla in bilden) . Mer hann jag inte göra förrän Boone bjöd mig mig ut för att bowla med lite kompisar. Det var riktigt trevligt, han hämtade upp mig vid huset, det blev lite taco bell innan hemfärd, kom hem runt 11 och nu så sitter jag och kollar på School of Rock på tv. Har fått 3 förfrågningar om vinterbalen. Får se hur jag ska göra.
Ops. Utbytesstudent uppäten.
Ops. Utbytesstudent uppäten.
fredag, november 27, 2009
Thanksgiving var hur bra som helst!Ska försöka lägga in lite bilder när jag kommer hem idag.
Ikväll har jag varit busig, mohaha. Men jag får allt ta och tiga om det här på bloggen. (Inget som kan skicka hem mig, så tro inte något illa)
Idag, nu klockan 4 på morgonen, börjar rean; "Black Friday" i Usa. Det är galet och man får slåss om grejerna. Spännande! Men jag har inte sovit en endaste liten timma än, intressant, intressant. (Förlåt mor, men jag är ung och får passa på, haha.)
Slängde in en bild på mig och världens goaste valp som min "morfar" har skaffat och som jag träffade igen idag.
Adios!
torsdag, november 26, 2009
I live with the fuckers
Nu har jag lite bilder som Tracy och/eller Tiffany tagit. Men tänker inte lägga upp så många. Har också två videor.
Jag vill göra det igen! Även om när jag hörde videon (som inte kunde ta upp gitarrljudet) så kan jag inte fatta att jag gjorde det två gånger, det var ganska uselt haha. Men det var fortfarande riktigt roligt.
Idag har jag bara varit barnvakt. Och varit riktigt amerikansk och sms:at hela dagen.
Jag, Matt och Kimberly. Matt lovade att komma och lyssna, sen så hittade jag honom framför datorn på Mr.Monroes kontor och han sa att han inte kunde gå för han hade inte pengar till biljetten. Jag fick panik. Jag vet inte varför, men plötsligt blev jag nervös, så jag sprang runt som en liten yr höna och samlade ihop pengarna till honom. Det lyckades och han kom dit, även fast jag hotade med att jag skulle skicka en svensk atombomb på hans hus.
Alfred & Grabbarna spelade, men jag fick aldrig riktigt se det. Men tror nog att det gick väldigt bra.
Dessa killar var grymma. De höll sig lite för sig själva så lärde aldrig känna dem. Men duktiga var de!
Och jag.
Han kan verkligen dansa überbra breakdance. Det var svincoolt.
Corey gjorde sitt trummsolo. Jag tänkte hela tiden; "Hah! Min pojkvän äger dig."
Här är Brooke. Som vann. Hon var riktigt duktig. Jag önskar att jag kunde ha en sån vibration i min röst.
Kelli gjorde ett musikalnummer, det var riktigt unikt!
Min lilla "fanclub" . Det var extra roligt eftersom jag aldrig sett dem tidigare. Saknas en dock. Jag visste dock inte var Dope betydde, så jag googlade det.
" It is awesome. "Dope" is a drug slang, so if something is dope, then it is as amazing, sweet, awesome, cool, etc. as dope. "
"dope = nice cool, in english it is a stupid person."
I slutet blev det udda och jag fattade inte riktigt vad som hände. Men folk som jobbade backstage kom iallafall ut på scen och därmed Ryan. Jag har ingen aning vad han höll på med, men roligt var det iallafall.
_____
TV-dags.
Bardstown VS Nelson county. Johan - Tyskland, Victor -Tyskland, Sverige, Ane- Norge. Vi är de enda utbytesstudenterna som spelar sport som är kvar.
Ska bli "spännande" att höra när jag säger, i TV ; "Hi, I'm Emilie Pyrén, I'm from Sweden and I'm a junior at Nelson County highschool, I play soccer and I live with the fuckers (FAULKNERS) ... Bra. Bra jobbat Emilie.
Haha tv-snubben till höger är så flummig. Och bara så amerikansk.
Jag vill göra det igen! Även om när jag hörde videon (som inte kunde ta upp gitarrljudet) så kan jag inte fatta att jag gjorde det två gånger, det var ganska uselt haha. Men det var fortfarande riktigt roligt.
Idag har jag bara varit barnvakt. Och varit riktigt amerikansk och sms:at hela dagen.
Jag, Matt och Kimberly. Matt lovade att komma och lyssna, sen så hittade jag honom framför datorn på Mr.Monroes kontor och han sa att han inte kunde gå för han hade inte pengar till biljetten. Jag fick panik. Jag vet inte varför, men plötsligt blev jag nervös, så jag sprang runt som en liten yr höna och samlade ihop pengarna till honom. Det lyckades och han kom dit, även fast jag hotade med att jag skulle skicka en svensk atombomb på hans hus.
Alfred & Grabbarna spelade, men jag fick aldrig riktigt se det. Men tror nog att det gick väldigt bra.
Dessa killar var grymma. De höll sig lite för sig själva så lärde aldrig känna dem. Men duktiga var de!
Och jag.
Han kan verkligen dansa überbra breakdance. Det var svincoolt.
Corey gjorde sitt trummsolo. Jag tänkte hela tiden; "Hah! Min pojkvän äger dig."
Här är Brooke. Som vann. Hon var riktigt duktig. Jag önskar att jag kunde ha en sån vibration i min röst.
Kelli gjorde ett musikalnummer, det var riktigt unikt!
Min lilla "fanclub" . Det var extra roligt eftersom jag aldrig sett dem tidigare. Saknas en dock. Jag visste dock inte var Dope betydde, så jag googlade det." It is awesome. "Dope" is a drug slang, so if something is dope, then it is as amazing, sweet, awesome, cool, etc. as dope. "
"dope = nice cool, in english it is a stupid person."
I slutet blev det udda och jag fattade inte riktigt vad som hände. Men folk som jobbade backstage kom iallafall ut på scen och därmed Ryan. Jag har ingen aning vad han höll på med, men roligt var det iallafall._____
TV-dags.
Bardstown VS Nelson county. Johan - Tyskland, Victor -Tyskland, Sverige, Ane- Norge. Vi är de enda utbytesstudenterna som spelar sport som är kvar.
Ska bli "spännande" att höra när jag säger, i TV ; "Hi, I'm Emilie Pyrén, I'm from Sweden and I'm a junior at Nelson County highschool, I play soccer and I live with the fuckers (FAULKNERS) ... Bra. Bra jobbat Emilie.
Haha tv-snubben till höger är så flummig. Och bara så amerikansk.onsdag, november 25, 2009
Bästa dagen någonsin!
Nä, det ska jag väl inte säga, men jag är i ett glädjerus just nu. Dagen var så underbar. Även om det bara var för en dag, så har jag verkligen känt mig som en mini-kändis.
Den började inte lika fint, först försov jag mig till kvart över 7 vilket är tiden vi lämnar huset. Som tur var så var det Stacy som skulle skjutsa oss och för honom spelar det ingen roll vilken tid vi åker så länge vi kommer i tid till skolan.
Sen så vaknade jag upp med en hosta och sprucken röst. "Perfekt!", tänkte jag och var ju inte riktigt talangjakt´s redo.
Men väl i skolan och efter äckliga mängder av honungsvatten (Det är nog den värsta kombinationen av vanlig dryck människan kommit på) så satt jag i körrummet med massa andra nervösa kandidater. Vi började prata och jag försökte sätta igång allihopa till att sjunga tillsammans. Det gick inte så bra.
Vi hade två uppträdanden. Först en på morgonen för Seniors och Sophmores och sen en show efter lunch för Juniors och Freshmans. Folk var så sjukt duktiga och jag kände mig så fruktansvärt utländsk, haha. Fick iallafall mycket nya vänner.
De kallade in mig som nummer 7 och mina ben darrade där jag stog backstage medan de satte på mig sändare och mick. Ryan räddade mig med en stor kram och jag var redo. Så fort gardinerna drogs bort så...åh. Jag älskar det. Jag älskade att få ögonkontakt med den publik jag kunde se utanför strålkastarna och jag älskade att "höra" tystnaden. Jag sjöng inte jättebra, jag träffade inte ens alla toner här och var, jag sjöng inte verserna rätt... men jag älskade det. Det var så sjukt kul.
Sen till min lilla kändis-del. Efter första showen var folk jättetrevliga och folk kommenterade, men så kommer det fram tre tjejer till mig som jag aldrig sett tidigare och säger att det var jättebra. Inget konstigt med det, jag blev ju såklart glad, men...tjejerna kommer tillbaka till andra showen (vilket innebar att de skolkade eftersom varje årskurs bara går en gång) och Tracy fångar ett kort på dem. De har plakat med sig. Och sen blev det många sms i inkorgen, vissa nummer hade jag inte överhuvudtaget och överallt hade någon okänd människa något trevligt att säga.
Sen så vann en helt otrolig tjej som heter Brooke! Hon var verkligen värd platsen, även om jag önskar att de andra kunde få dela den också... för alla var verkligen så fantastiskt bra. Jag var inte alls en utav de bästa, men jag var nog den gladaste iallafall.
Efter skolan hade jag och Tracy ett äventyr som jag inte kan berätta om på bloggen. Det var iallafall panik, men det löste sig. Klockan halv sex åkte jag iväg för att vara med i ett kort inslag på tv. Det var väldigt fjuttigt och onödigt , och jag råkade uttala min värdfamiljs efternamn "Faulkner" väldigt fel under sändning och.. ja, ni kan ju räkna ut själva.
Sen träffade jag Whitney, Krystal och Heather för att gå på bio. Vi såg New Moon igen och det var i stort sett bara tjejer där inne i salongen, hmm... Kan det vara för killarna utan tröjor och sexpack måntro? Jag var hyper och det var svårt att få tyst på mig. Vi skrattade hela vägen hem i bilen och vi stod 15 minuter på min gårsplan och kiknade av skratt.
Jag är bara så glad. För en gångs skull är jag riktigt stolt över mig själv. Och sen är jag så lycklig över att jag har så fantastiska människor runt omkring mig. Underbar dag!
Lägger upp bilder imorgon, är på tok för trött nu.
Den började inte lika fint, först försov jag mig till kvart över 7 vilket är tiden vi lämnar huset. Som tur var så var det Stacy som skulle skjutsa oss och för honom spelar det ingen roll vilken tid vi åker så länge vi kommer i tid till skolan.
Sen så vaknade jag upp med en hosta och sprucken röst. "Perfekt!", tänkte jag och var ju inte riktigt talangjakt´s redo.
Men väl i skolan och efter äckliga mängder av honungsvatten (Det är nog den värsta kombinationen av vanlig dryck människan kommit på) så satt jag i körrummet med massa andra nervösa kandidater. Vi började prata och jag försökte sätta igång allihopa till att sjunga tillsammans. Det gick inte så bra.
Vi hade två uppträdanden. Först en på morgonen för Seniors och Sophmores och sen en show efter lunch för Juniors och Freshmans. Folk var så sjukt duktiga och jag kände mig så fruktansvärt utländsk, haha. Fick iallafall mycket nya vänner.
De kallade in mig som nummer 7 och mina ben darrade där jag stog backstage medan de satte på mig sändare och mick. Ryan räddade mig med en stor kram och jag var redo. Så fort gardinerna drogs bort så...åh. Jag älskar det. Jag älskade att få ögonkontakt med den publik jag kunde se utanför strålkastarna och jag älskade att "höra" tystnaden. Jag sjöng inte jättebra, jag träffade inte ens alla toner här och var, jag sjöng inte verserna rätt... men jag älskade det. Det var så sjukt kul.
Sen till min lilla kändis-del. Efter första showen var folk jättetrevliga och folk kommenterade, men så kommer det fram tre tjejer till mig som jag aldrig sett tidigare och säger att det var jättebra. Inget konstigt med det, jag blev ju såklart glad, men...tjejerna kommer tillbaka till andra showen (vilket innebar att de skolkade eftersom varje årskurs bara går en gång) och Tracy fångar ett kort på dem. De har plakat med sig. Och sen blev det många sms i inkorgen, vissa nummer hade jag inte överhuvudtaget och överallt hade någon okänd människa något trevligt att säga.
Sen så vann en helt otrolig tjej som heter Brooke! Hon var verkligen värd platsen, även om jag önskar att de andra kunde få dela den också... för alla var verkligen så fantastiskt bra. Jag var inte alls en utav de bästa, men jag var nog den gladaste iallafall.
Efter skolan hade jag och Tracy ett äventyr som jag inte kan berätta om på bloggen. Det var iallafall panik, men det löste sig. Klockan halv sex åkte jag iväg för att vara med i ett kort inslag på tv. Det var väldigt fjuttigt och onödigt , och jag råkade uttala min värdfamiljs efternamn "Faulkner" väldigt fel under sändning och.. ja, ni kan ju räkna ut själva.
Sen träffade jag Whitney, Krystal och Heather för att gå på bio. Vi såg New Moon igen och det var i stort sett bara tjejer där inne i salongen, hmm... Kan det vara för killarna utan tröjor och sexpack måntro? Jag var hyper och det var svårt att få tyst på mig. Vi skrattade hela vägen hem i bilen och vi stod 15 minuter på min gårsplan och kiknade av skratt.
Jag är bara så glad. För en gångs skull är jag riktigt stolt över mig själv. Och sen är jag så lycklig över att jag har så fantastiska människor runt omkring mig. Underbar dag!
Lägger upp bilder imorgon, är på tok för trött nu.
tisdag, november 24, 2009
Sing foreigner!
Jag börjar bli riktigt nervös.
Imorgon är talangjakten. Vi hade genrep idag och det var pirrigt att sitta på scenen med alla ljus på mig. Jag är inte riktigt van vid det dära. Jag har en sån där pytte-mick i ansiktet och en mick till min lilla barn-gitarr, ljudet är faktiskt väldigt fint.
Sen efter skolan är över så ska jag och Ane bege oss för att bli intervjuade av tv. Något om att vara utbytesstudent tror jag, vi får väl se.
Godnatt iallafall! Klockan sprang iväg. Skönt att det är sista dagen i skolan imorgon, haha.
Imorgon är talangjakten. Vi hade genrep idag och det var pirrigt att sitta på scenen med alla ljus på mig. Jag är inte riktigt van vid det dära. Jag har en sån där pytte-mick i ansiktet och en mick till min lilla barn-gitarr, ljudet är faktiskt väldigt fint.
Sen efter skolan är över så ska jag och Ane bege oss för att bli intervjuade av tv. Något om att vara utbytesstudent tror jag, vi får väl se.
Godnatt iallafall! Klockan sprang iväg. Skönt att det är sista dagen i skolan imorgon, haha.
Hallå! Det tog lite tid för mig att skriva men vårat internet var nere tills idag. Denna helgen har spenderats i Tennessee med tjejerna i familjen. Vi var elva stycken i en stuga. När jag hörde ordet stuga tänkte jag på storleken som på en liten stuga i Norrland. Men när vi kommer dit (högt upp på ett berg förövrigt) så har huset två våningar, balkonger och hot-tub. Det var riktigt soft.
Jag orkar inte gå in på massa detaljer, men vi hade det jättetrevligt med massor av mat och aktiviteter.
Men det var skönt att komma hem. Jag har blivit väldigt bekväm i mitt stora rum här i Usa.
Stugan. Det var riktigt läskigt att parkera. Backen var...puh...brant.
De flesta av tjejerna när vi var ankomna, några var för ivriga för att stanna och vänta på att fotograferas.
Ena halvan av ena balkongen. Det såg så fridfullt ut.
Ett av rummen.
Staden vi var i, Pigeon Forge var helt över mina förväntningar. Jag trodde vi skulle hamna mitt ute i buschen. Men Tennessee har allt. Jag vet inte hur många häftiga grejer jag såg på vägen och det var så mycket jul-lampor i alla träd och på andra ställen så jag tyckte det kändes som om jag hade hamnat i ett mini-las vegas. Vi åkte också ZipLine vilket var en häftigt upplevelse, men har inte tagit bilderna från Beth än.
På bilden ser ni en väldigt fokuserad Madison på gokartbanan. (Gokart banan var i flera våningar och olika hinder, det var sjukt kul!)
Madison, Sidney, Tink, Savanna, Ashly och Erica.
Beth tog med mig till en underbar hästshow. Jag blev tillsagd av personal efter första och enda kortet att jag inte fick ta några kort under showen men, det var iallafall så häftigt. Man satt då vid bord och blev serverad middag och efterätt medan man kollade på showen. Maten var jättegod och fort gick det. Julspecial och jag fick riktigt julkänslan allra redan.
När någon plötsligt får för sig att hus är finare upp och ner...
_____________
Back in school och jag ville mest bara visa att jag har gula skor.
Så när det kom en rosa in i bilden försökte jag döda den. Vi skrattade så åt den här bilden, det ser ut som jag är en liten mördar-ekorre, haha!
Underbara Kimberly!
Jag orkar inte gå in på massa detaljer, men vi hade det jättetrevligt med massor av mat och aktiviteter.
Men det var skönt att komma hem. Jag har blivit väldigt bekväm i mitt stora rum här i Usa.
Stugan. Det var riktigt läskigt att parkera. Backen var...puh...brant.
De flesta av tjejerna när vi var ankomna, några var för ivriga för att stanna och vänta på att fotograferas.
Ena halvan av ena balkongen. Det såg så fridfullt ut.
Ett av rummen.
Staden vi var i, Pigeon Forge var helt över mina förväntningar. Jag trodde vi skulle hamna mitt ute i buschen. Men Tennessee har allt. Jag vet inte hur många häftiga grejer jag såg på vägen och det var så mycket jul-lampor i alla träd och på andra ställen så jag tyckte det kändes som om jag hade hamnat i ett mini-las vegas. Vi åkte också ZipLine vilket var en häftigt upplevelse, men har inte tagit bilderna från Beth än.På bilden ser ni en väldigt fokuserad Madison på gokartbanan. (Gokart banan var i flera våningar och olika hinder, det var sjukt kul!)
Madison, Sidney, Tink, Savanna, Ashly och Erica.
Beth tog med mig till en underbar hästshow. Jag blev tillsagd av personal efter första och enda kortet att jag inte fick ta några kort under showen men, det var iallafall så häftigt. Man satt då vid bord och blev serverad middag och efterätt medan man kollade på showen. Maten var jättegod och fort gick det. Julspecial och jag fick riktigt julkänslan allra redan.
När någon plötsligt får för sig att hus är finare upp och ner..._____________
Back in school och jag ville mest bara visa att jag har gula skor.
Så när det kom en rosa in i bilden försökte jag döda den. Vi skrattade så åt den här bilden, det ser ut som jag är en liten mördar-ekorre, haha!
Underbara Kimberly!fredag, november 20, 2009
torsdag, november 19, 2009
Jag har inte så mycket att säga egentligen, det var en bra dag i allmänhet.
Imorgon ska jag packa för imorgon åker vi ett himla stort gäng till Tenessee. Ska bli riktigt roligt men det kommer bli tyst här på bloggen över helgen bara så att ni vet.
Härliga kommentaren från idag då Blake sitter och skickar sms på mobilen som han har i jackfickan.
Mrs.Travis: "Blake! Put that phone away or I'll take it. "
Blake: "Oh, I'm not texting, I'm just playing with my jacket...look!"
Mrs.Travis: "Blake! Does it say stupid in my forehead?! "
Blake (med sin tydliga kentucky-accent) : "No, but I promise that I would have told you if it did Mrs.Travis."
Haha, jag fick mig ett gott skratt.
Tack till kära mor förresten som skickade ett mumsigt och mysigt paket på posten! Fick ett par fina vantar som jag använde idag trots att det var 20 grader utomhus.
Imorgon ska jag packa för imorgon åker vi ett himla stort gäng till Tenessee. Ska bli riktigt roligt men det kommer bli tyst här på bloggen över helgen bara så att ni vet.
Härliga kommentaren från idag då Blake sitter och skickar sms på mobilen som han har i jackfickan.
Mrs.Travis: "Blake! Put that phone away or I'll take it. "
Blake: "Oh, I'm not texting, I'm just playing with my jacket...look!"
Mrs.Travis: "Blake! Does it say stupid in my forehead?! "
Blake (med sin tydliga kentucky-accent) : "No, but I promise that I would have told you if it did Mrs.Travis."
Haha, jag fick mig ett gott skratt.
Tack till kära mor förresten som skickade ett mumsigt och mysigt paket på posten! Fick ett par fina vantar som jag använde idag trots att det var 20 grader utomhus.
tisdag, november 17, 2009
Det var en fin dag. Mitt på mattelektionen så kommer det in en liten filur och talar om att hon har något att berätta. Kollar på mig och säger; "Grattis! Du är vidare i talangjakten." och ger mig ett papper. Då fick jag dunderkramar och jag var glad.
Sen var jag hyper hela dagen och folk på msn fick lida för det. Efteråt stannade jag och Tracy kvar i skolan för att sedan åka till Walmart för att skriva ut massa kort till att sätta upp på min säng. Det blev flummigt.
Hon följde med hem för att vänta på att Ryan skulle plocka upp henne, de slutade med att han kom in och åt Chili med oss. Stackars pojk, han fick lyssna på mig och Tracy i full gång. Sen var det bara en allmänt mysig kväll och jag var nöjd när jag blev klar med mitt rum. Men jag får sluta upp med mitt försök till "dubbelliv" för att prata med både svenskar och amerikanare. Alldeles för lite sömn.
"Geese Emilie.. Can you ever bee serious?! HAH!" Tänk va stort mitt huvud ser ut när jag var så nära kameran.
Brandon: "I want to take a picture with the screen!"
E: "It's better if you look in it so autofocus works"*
B: "I want the screen"
E: "Fine, haha" *fixar livemode*
Och det är ju asgött att flickans hästsvans blev i fokus. Det var ju poängen iallafall.
Ingen kommentar. Haha. Efter detta så sprejade han lila i mitt hår och han slutade upp med lila hår på benen.
Hela dagen har varit omogen men så måste det få vara ibland medans folk förväntar sig lite omogenhet. Förutom sura tanter på Walmart som inte tycker om lek.
Det är fint att jag inte såg skylten förrens nu.
Granarna var fina men det att det var en hatt hade de inte tänkt på. Arbetarna skrattade åt oss men tanten kollade buttert.
Men sen så får Tracy syn på våran rektor spontant spatserande inne på Walmart och tar ett kort på honom. Men blixten går automatiskt på och han kollar förvånad på oss när vi försvinner. Är det inte härligt att se priserna förövrigt?
Rätta reaktionen till Marabou för forsta gången.
Förväntansfull.
Aboo, vad gott!
Yes!
Här är massa kort som jag skrev ut. Det är väldigt många saknade så ta inte åt dig om du inte sitter där, för jag jobbar på fler kort men jag får dela upp utskrivningen lite grann. Sen är det lite speciellt åt amerikanarna.
Familj-bilderna
Fick äntligen fixat en liten lampa här inne och ville visa hur mysigt det såg ut, men teknik och jag är tajta som nylonstrumpa och taggtråd.
Sen var jag hyper hela dagen och folk på msn fick lida för det. Efteråt stannade jag och Tracy kvar i skolan för att sedan åka till Walmart för att skriva ut massa kort till att sätta upp på min säng. Det blev flummigt.
Hon följde med hem för att vänta på att Ryan skulle plocka upp henne, de slutade med att han kom in och åt Chili med oss. Stackars pojk, han fick lyssna på mig och Tracy i full gång. Sen var det bara en allmänt mysig kväll och jag var nöjd när jag blev klar med mitt rum. Men jag får sluta upp med mitt försök till "dubbelliv" för att prata med både svenskar och amerikanare. Alldeles för lite sömn.
"Geese Emilie.. Can you ever bee serious?! HAH!" Tänk va stort mitt huvud ser ut när jag var så nära kameran.
Brandon: "I want to take a picture with the screen!"E: "It's better if you look in it so autofocus works"*
B: "I want the screen"
E: "Fine, haha" *fixar livemode*
Och det är ju asgött att flickans hästsvans blev i fokus. Det var ju poängen iallafall.
Ingen kommentar. Haha. Efter detta så sprejade han lila i mitt hår och han slutade upp med lila hår på benen.
Hela dagen har varit omogen men så måste det få vara ibland medans folk förväntar sig lite omogenhet. Förutom sura tanter på Walmart som inte tycker om lek.
Det är fint att jag inte såg skylten förrens nu.
Granarna var fina men det att det var en hatt hade de inte tänkt på. Arbetarna skrattade åt oss men tanten kollade buttert.
Men sen så får Tracy syn på våran rektor spontant spatserande inne på Walmart och tar ett kort på honom. Men blixten går automatiskt på och han kollar förvånad på oss när vi försvinner. Är det inte härligt att se priserna förövrigt?Rätta reaktionen till Marabou för forsta gången.
Förväntansfull.
Aboo, vad gott!
Yes!
Här är massa kort som jag skrev ut. Det är väldigt många saknade så ta inte åt dig om du inte sitter där, för jag jobbar på fler kort men jag får dela upp utskrivningen lite grann. Sen är det lite speciellt åt amerikanarna.
Familj-bilderna
Fick äntligen fixat en liten lampa här inne och ville visa hur mysigt det såg ut, men teknik och jag är tajta som nylonstrumpa och taggtråd. måndag, november 16, 2009
Läser igenom min blogg. Haha, hittade något från ungefär precis 2 år sedan som fick mig att sakna familjen Andrén så väldigt.
"23:10 - Jag ser att det lyser i det röda huset på bokvägens fönster och jag blir lugn. Mitt blanka blad fylls omedvetet av en stor gul,leende smiley. Om kanske en minut öppnar jag dörren och möts av det välbekanta Guitar hero ljudet och en trevligt leende Johnny eller Lena vid skärbrädan i köket som frågar hur det är. Om någon minut så kanske Daniel kommer från sitt rum och säger ; "Hej Pyrén" och jag får en kram. Om någon minut kommer Jonatan från vardagsrummet och kollar mig i ögonen, frågar hur det är och kramar mig hårt. Om någon minut kommer alla problem kännas långt bort. För där är jag lycklig. Bokvägen. Familjen Andrén. Något som satt spår i mig resten av livet. "
"23:10 - Jag ser att det lyser i det röda huset på bokvägens fönster och jag blir lugn. Mitt blanka blad fylls omedvetet av en stor gul,leende smiley. Om kanske en minut öppnar jag dörren och möts av det välbekanta Guitar hero ljudet och en trevligt leende Johnny eller Lena vid skärbrädan i köket som frågar hur det är. Om någon minut så kanske Daniel kommer från sitt rum och säger ; "Hej Pyrén" och jag får en kram. Om någon minut kommer Jonatan från vardagsrummet och kollar mig i ögonen, frågar hur det är och kramar mig hårt. Om någon minut kommer alla problem kännas långt bort. För där är jag lycklig. Bokvägen. Familjen Andrén. Något som satt spår i mig resten av livet. "
Uak.
Den här bloggen får mig verkligen att må illa ibland.
När jag sätter mig ner och ska skriva om min dag...puh.
Jag vet att det är roligt att ta fram och läsa när jag sedan sitter hemma i Sverige, roligt att se på bilderna och minnas tillbaka.
Men jag lovade mig själv när jag skapade den här bloggen att jag inte skulle börja skriva sånt här. "Idag har jag..."
Den var till för att jag skulle lära känna mig själv. Att jag skulle kunna sitta ner när jag är hemma i Sverige och se hur jag förändrats.
När jag är död vill jag inte bli ihågkommen för mina gärningar, utan för den jag var.
Så, inga skriverier om dagen.
En bit från min "saknade blogg" för något år sedan:
"..... Jag känner mig så dum där jag står, som en idiot bara står jag där helt tyst med armarna hängandet längst sidan. I min klänning och i de vita ballerina skorna känner jag mig inte som en sextonårig tjej som klarar sig själv. Nej, jag känner mig mer som en femårig liten flicka med flätor som skrapat upp knät och inte vill något hellre än att sitta i mammas knä och bli ompysslad.
Och det är inte klädernas fel. Det är bara sanningen som bubblar upp.Jag saknar den där lilla flickan, även om jag inte vill erkänna det. Saknar att ha en familj.
Jag slet så mycket i navelsträngen så att den gick av. Plötsligt cyklade jag utan stödhjul i en brant backe. KRASH! Jag ramlade. Och slog i mitt knä.
Det behövdes tydligen för att jag skulle fatta att jag fortfarande behöver en mamma som håller lite löst i pakethållaren på asfalten och efter lite snubbel, blåser på såret och sätter på ett bamse-plåster.
Men tänk att det bara skulle behövas en morsdag. "
När jag sätter mig ner och ska skriva om min dag...puh.
Jag vet att det är roligt att ta fram och läsa när jag sedan sitter hemma i Sverige, roligt att se på bilderna och minnas tillbaka.
Men jag lovade mig själv när jag skapade den här bloggen att jag inte skulle börja skriva sånt här. "Idag har jag..."
Den var till för att jag skulle lära känna mig själv. Att jag skulle kunna sitta ner när jag är hemma i Sverige och se hur jag förändrats.
När jag är död vill jag inte bli ihågkommen för mina gärningar, utan för den jag var.
Så, inga skriverier om dagen.
En bit från min "saknade blogg" för något år sedan:
"..... Jag känner mig så dum där jag står, som en idiot bara står jag där helt tyst med armarna hängandet längst sidan. I min klänning och i de vita ballerina skorna känner jag mig inte som en sextonårig tjej som klarar sig själv. Nej, jag känner mig mer som en femårig liten flicka med flätor som skrapat upp knät och inte vill något hellre än att sitta i mammas knä och bli ompysslad.
Och det är inte klädernas fel. Det är bara sanningen som bubblar upp.Jag saknar den där lilla flickan, även om jag inte vill erkänna det. Saknar att ha en familj.
Jag slet så mycket i navelsträngen så att den gick av. Plötsligt cyklade jag utan stödhjul i en brant backe. KRASH! Jag ramlade. Och slog i mitt knä.
Det behövdes tydligen för att jag skulle fatta att jag fortfarande behöver en mamma som håller lite löst i pakethållaren på asfalten och efter lite snubbel, blåser på såret och sätter på ett bamse-plåster.
Men tänk att det bara skulle behövas en morsdag. "
lördag, november 14, 2009
"Stort långt streck från öra till öra"
Idag så satt jag och pratade med Sverige. Simon var inloggad och vi pratade en lång stund.
Tracy kom hit och när jag kommer tillbaka till datorn så ser jag en länk skickad till min msn. Öppnade den... och jag blev så glad! http://poeter.se/viewText.php?textId=1022193
Hans dikter är helt otroliga. Läs dem! (Hoppas det var okej Simon, annars får du säga till)
Tracy och jag gick ut och gick, vi hade lite svenska lektion och vi hade hur kul som helst. Tills vi ser hennes pappas bil...hon är tydligen inte tillåten att gå ut och gå. Vi var så körda. Han var arg men vi försökte göra det bättre, men hon var tvungen att åka hem och hon skrev ett ledset meddelande till mig på facebook och loggade ut. Orolig.
Jag gillar inte att gå bakom ryggen på vuxna, men han stänger in henne...och när jag berättade Beth så förstod hon oss. (Det är förövrigt riktigt bra här just nu.)
Tracy kom hit och när jag kommer tillbaka till datorn så ser jag en länk skickad till min msn. Öppnade den... och jag blev så glad! http://poeter.se/viewText.php?textId=1022193
Hans dikter är helt otroliga. Läs dem! (Hoppas det var okej Simon, annars får du säga till)
Tracy och jag gick ut och gick, vi hade lite svenska lektion och vi hade hur kul som helst. Tills vi ser hennes pappas bil...hon är tydligen inte tillåten att gå ut och gå. Vi var så körda. Han var arg men vi försökte göra det bättre, men hon var tvungen att åka hem och hon skrev ett ledset meddelande till mig på facebook och loggade ut. Orolig.
Jag gillar inte att gå bakom ryggen på vuxna, men han stänger in henne...och när jag berättade Beth så förstod hon oss. (Det är förövrigt riktigt bra här just nu.)
fredag, november 13, 2009
torsdag, november 12, 2009
Sporadic Downfall
Superbra dag! Veteranernas dag idag så det var massa gamla soldater på besök och hela skolan satt i hallen och lyssnade på olika berättelser och skolans egna militärgrupper visade lite av vad de har lärt sig. Slapp en hel lektion iallafall, så det var gött. Efter skolan så var det då dags för audition. Jag och Tiffany satt utanför rummet och var nervösa medan vi hörde massa bra sångare/sångerskor sjunga upp inför juryn. Ett par killar kom och ville höra vad jag skulle göra så jag sjöng min sång och de sa att jag absolut skulle komma med. Det visade sig sedan att killarna var medlemmar i Alfreds band som jag också skulle fota denna dagen, men det hade jag inte aning om. Jag gick in till juryn bestående av tio personer och sjöng och spelade Hallelujah. Jag har ingen aning om hur det gick, men det kändes bra och jag var iallafall hyfsat nöjd.
I väntan på Alfred och hans band gick jag ut och spelade gitarr i solen, var riktigt chill. Så när Sporadic Downfall skulle ha sin audition så ser jag att killarna som satt vid mig innan min audition går in. De var helt okej, jag hoppas att de kommer med.
Sen så åkte vi och fotade. Vi hittade en sån häftig grotta mitt i ingenstans! Den var superlång och det rann vatten där inne, dock kunde vi inte krypa igenom hela grottan för vi hade inget ordentligt ljus, bara min blinkande kamera blixt när jag tryckte för fokus, och en av bandmedlemmarna hade klastrofobi. Vi tog lite bilder och sedan åkte vi tillbaka till skolan där Beth plockade upp mig. Nu sitter jag hemma och ska nog faktiskt redan gå och lägga mig, är riktigt trött. Väldigt bra dag iallafall!
Veteranernas dag. Fina tal.
Jag älskar unika stilar. Men denna tjejen är bara väldigt, speciell. Idag hade hon en svamp på huvudet.
Kaxproppen visade en ny sida idag. Jag hade ingen jacka så när jag fotade tog han av sig tröjan och var i t-shirt. "Alfred är omtänksam?! Jösses!" tänkte jag, innan jag insåg att det nog mest var för att han tyckte det var fult med jacka på korten och att han inte ville lägga den på marken, haha. Nä, men han är riktigt snäll när han vill.
Sporadic Downfall
Sporadic Downfall
Tracy & Ryan. Stackars Tracy har kanske fått svininfluensan.
Min underbara Tiffany börjar iallafall bli lite glad igen. Men så bräckligt just nu.
I väntan på Alfred och hans band gick jag ut och spelade gitarr i solen, var riktigt chill. Så när Sporadic Downfall skulle ha sin audition så ser jag att killarna som satt vid mig innan min audition går in. De var helt okej, jag hoppas att de kommer med.
Sen så åkte vi och fotade. Vi hittade en sån häftig grotta mitt i ingenstans! Den var superlång och det rann vatten där inne, dock kunde vi inte krypa igenom hela grottan för vi hade inget ordentligt ljus, bara min blinkande kamera blixt när jag tryckte för fokus, och en av bandmedlemmarna hade klastrofobi. Vi tog lite bilder och sedan åkte vi tillbaka till skolan där Beth plockade upp mig. Nu sitter jag hemma och ska nog faktiskt redan gå och lägga mig, är riktigt trött. Väldigt bra dag iallafall!
Veteranernas dag. Fina tal.
Jag älskar unika stilar. Men denna tjejen är bara väldigt, speciell. Idag hade hon en svamp på huvudet.
Kaxproppen visade en ny sida idag. Jag hade ingen jacka så när jag fotade tog han av sig tröjan och var i t-shirt. "Alfred är omtänksam?! Jösses!" tänkte jag, innan jag insåg att det nog mest var för att han tyckte det var fult med jacka på korten och att han inte ville lägga den på marken, haha. Nä, men han är riktigt snäll när han vill.
Sporadic Downfall
Sporadic Downfall
Tracy & Ryan. Stackars Tracy har kanske fått svininfluensan.
Min underbara Tiffany börjar iallafall bli lite glad igen. Men så bräckligt just nu.
onsdag, november 11, 2009
tisdag, november 10, 2009
Vill berätta lite mer om helgen nu i efterskott. Tog bort det gamla inlägget.
Fredag: Efter skolan så åkte jag med hem till Tracy, hennes skolbuss var fruktansvärd haha, jag saknade med en gång min redneck-buss. Väl hos henne så flummade vi bara allmänt, åt, spelade en massa gitarr, hade kuddkrig och skrattade. Hennes storebror försökte flörta med mig men vi retades mer för att han hoppade på sina kryckor runt om i huset.
Jag kommer så mycket bättre överens med Tracy än någon annan här i Usa. Vi är av samma skrot och korn kan man säga. Vi har redan fått en sådan kontakt så att vi ibland bara behöver kolla på varandra, nicka instämmande utan att ens säga något och förstå precis vad den andre syftade på. Det är väldigt härligt. Så nu ska jag kolla på en billig cykel (Man kan få en secondhand-cykel som är som gott som ny för $20 vilket är ungefär 160 kr. ) så att jag kan cykla på någon minut till henne.
Lördag-Söndag: Åkte hem runt 2 och satte igång och storstädade. Krystal skriver till mig och säger att Whitney är hos dem och hon frågade efter mig. Hon skrev sedan själv också. Det var en rolig överraskning för jag har aldrig riktigt fått chansen att umgås med henne.
De kom och hämtade mig, vi åkte hem och senare på kvällen gick vi på bio och såg Paranormal activity. Den skulle vara jätteläskig tydligen, men det tyckte tydligen inte min hjärna för jag somnade. Vaknade dock när det började hända lite grejer och jag satt där och skrattade. Hör min goa klasskompis Tyler säga bakom mig; "Crazy foreigner, haha! You are suppose to scream!"
Vi åker hem, får för oss att spela in den knäppa videon sen går vi ner i källaren och kollar på skräckfilm. För första gången på länge var jag så sjukt rädd, haha. Jag skrek nästan på Whitney när filmen var över: "Whitney! I'm not going upstairs until I've seen something funny! Start something funny! Now!" och jag somnade gott till filmen Superbad.
Nästa dag så blev det en donut-frukost (Ja, de äter donuts till frukost i Amerika) innan Krystal kommer ut från badrummet i badrock med ett lurigt leende och säger kort och rakt; "Come on Emilie, you are going to cut my hair" "What? Krystal...Are you serious?" "Of course, you'll do fine, I'll teach you." (Krystal har jobbat som frisör i flera år tidagare). Nervöst men jag lärde mig mycket och sen var det dags för att åka ut på fyrhjulingarna. Jag har aldrig riktigt kört en fyrhjuling men det gick bra. Tyckte dock mer om att sitta bakom Whitney när hon körde för hon var riktigt duktig och då gick det mycket fortare och vildare än när jag själv körde.
Sen tog Krystal med oss till ett stort distelleri här i Kentucky, och det var faktiskt riktigt intressant även om jag alltid är lite skeptisk till guidade rundturer. Jag och mitt tålamod...ehum.
Whitney åkte hem senare på eftermiddagen och jag spenderade lite tid med familjen Moore själv.
Kom hem och det var fortfarande ganska bra.
Måndag: Dramatisk skoldag men ändå riktigt bra. Älskar folket! Kommer bli så svårt att åka ifrån alla.
Osminkat och nyvaket ska det vara!
Jag och Tracy spelar lite gitarr. 
Och har lite kuddkrig.
Nämen godmorgon Lola och Emilie. Låt mig bara tala om att blandingen mellan att vakna upp med en hunds andedräkt och en kamera i ansiktet...inte att rekommendera, haha.
Du vill ha mig, haha.
Whitney delar min kärlek till att hälla choklad på popcorn. Så vi var lite feta och köpte tre paket med choklad och hällde över våran large-popcorn tillsammans med våra large-drickor, haha.
Min lilla älskling. Jenna! (Moore´s lilla vovve)
Våran transport till distilleriet. Det är inte hästar som drar, utan blandningen mellan åsna och häst. Kommer inte på vad de är kallade på svenska?
Marker's Mark Distillery
Folk stack ner sina fingar och smakade. Här är det inte alkohol än, men om några år kan jag kolla på en sådan flaska och säga att; "Ohoj, för fem år sedan stoppade jag ner mina fingar i denna Bourbon" Haha.
Fredag: Efter skolan så åkte jag med hem till Tracy, hennes skolbuss var fruktansvärd haha, jag saknade med en gång min redneck-buss. Väl hos henne så flummade vi bara allmänt, åt, spelade en massa gitarr, hade kuddkrig och skrattade. Hennes storebror försökte flörta med mig men vi retades mer för att han hoppade på sina kryckor runt om i huset.
Jag kommer så mycket bättre överens med Tracy än någon annan här i Usa. Vi är av samma skrot och korn kan man säga. Vi har redan fått en sådan kontakt så att vi ibland bara behöver kolla på varandra, nicka instämmande utan att ens säga något och förstå precis vad den andre syftade på. Det är väldigt härligt. Så nu ska jag kolla på en billig cykel (Man kan få en secondhand-cykel som är som gott som ny för $20 vilket är ungefär 160 kr. ) så att jag kan cykla på någon minut till henne.
Lördag-Söndag: Åkte hem runt 2 och satte igång och storstädade. Krystal skriver till mig och säger att Whitney är hos dem och hon frågade efter mig. Hon skrev sedan själv också. Det var en rolig överraskning för jag har aldrig riktigt fått chansen att umgås med henne.
De kom och hämtade mig, vi åkte hem och senare på kvällen gick vi på bio och såg Paranormal activity. Den skulle vara jätteläskig tydligen, men det tyckte tydligen inte min hjärna för jag somnade. Vaknade dock när det började hända lite grejer och jag satt där och skrattade. Hör min goa klasskompis Tyler säga bakom mig; "Crazy foreigner, haha! You are suppose to scream!"
Vi åker hem, får för oss att spela in den knäppa videon sen går vi ner i källaren och kollar på skräckfilm. För första gången på länge var jag så sjukt rädd, haha. Jag skrek nästan på Whitney när filmen var över: "Whitney! I'm not going upstairs until I've seen something funny! Start something funny! Now!" och jag somnade gott till filmen Superbad.
Nästa dag så blev det en donut-frukost (Ja, de äter donuts till frukost i Amerika) innan Krystal kommer ut från badrummet i badrock med ett lurigt leende och säger kort och rakt; "Come on Emilie, you are going to cut my hair" "What? Krystal...Are you serious?" "Of course, you'll do fine, I'll teach you." (Krystal har jobbat som frisör i flera år tidagare). Nervöst men jag lärde mig mycket och sen var det dags för att åka ut på fyrhjulingarna. Jag har aldrig riktigt kört en fyrhjuling men det gick bra. Tyckte dock mer om att sitta bakom Whitney när hon körde för hon var riktigt duktig och då gick det mycket fortare och vildare än när jag själv körde.
Sen tog Krystal med oss till ett stort distelleri här i Kentucky, och det var faktiskt riktigt intressant även om jag alltid är lite skeptisk till guidade rundturer. Jag och mitt tålamod...ehum.
Whitney åkte hem senare på eftermiddagen och jag spenderade lite tid med familjen Moore själv.
Kom hem och det var fortfarande ganska bra.
Måndag: Dramatisk skoldag men ändå riktigt bra. Älskar folket! Kommer bli så svårt att åka ifrån alla.
Osminkat och nyvaket ska det vara!
Jag och Tracy spelar lite gitarr. Och har lite kuddkrig.
Nämen godmorgon Lola och Emilie. Låt mig bara tala om att blandingen mellan att vakna upp med en hunds andedräkt och en kamera i ansiktet...inte att rekommendera, haha.
Du vill ha mig, haha.
Whitney delar min kärlek till att hälla choklad på popcorn. Så vi var lite feta och köpte tre paket med choklad och hällde över våran large-popcorn tillsammans med våra large-drickor, haha.
Min lilla älskling. Jenna! (Moore´s lilla vovve)
Våran transport till distilleriet. Det är inte hästar som drar, utan blandningen mellan åsna och häst. Kommer inte på vad de är kallade på svenska?
Marker's Mark Distillery
Folk stack ner sina fingar och smakade. Här är det inte alkohol än, men om några år kan jag kolla på en sådan flaska och säga att; "Ohoj, för fem år sedan stoppade jag ner mina fingar i denna Bourbon" Haha.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)