En riktig man.

Min fina, fina Johan. Igår så beklagade jag mig över att stress & press från skolan gör så att jag tappar mina intressen. Och att jag nästan aldrig gör allt det där som jag gjorde innan som att: Måla, Fota, Rida, Sjunga & Spela. Stackarn fick lyssna på mitt eländiga tjat, men som vanligt lyckades han som alltid att få mig på bra humör igen.
Så Idag..kom han hem till mig efter jobbet, stog i hallen och bad mig att komma dit. Jag antog att han ville ha en liten kram. Men så sträckte han fram en påse och sa att han hade en överraskning. I påsen låg det målardukar i canvas, penslar och en palettbricka...allt som behövs för att måla. Jag slängde mig runt halsen på honom. Blev så otroligt glad! Eller.. jag ÄR glad. Älskade Johan.

Flickan på andra sidan bäcken

Jag tror att det har flyttat in en ny tjej tvärs över vägen. För er som bor i stan eller i villaområde så är det ju försås inte så konstigt och framför allt inte så speciellt. Men låt mig tala om för er, att i Borgstena så är det inte så ofta det flyttar in nya människor.
Hon gick av på samma hållplats som mig, hon var säkert 2 år yngre och hon gick upp mot huset som så länge har varit till salu.
Så kommer jag på mig själv med att tänka: "Åh, en ny kompis!" Jag var 8 år igen, och såg en potensiell ny bästis att leka med. På några sekunder så hade jag föreställt mig att springa över bäcken på somrarna till hennes hus, dricka saft och leka med hennes hund.
Hon har säkert ingen hund. Och jag insåg att det är tråkigt att bli äldre. Man har inte tid för att hitta nya kompisar på det sättet. Inte heller tid för att springa över för att leka med en hund. Nu sitter man med kalendern i högsta hugg och bokar in sina träffar, försöker få in varandra på ett stressigt schema.
Nä, så om jag skulle ta och skriva en uppsats, renskriva en novell, redigera bilder, laga mat och gå och träna innebandy kanske?

Johan är ute och vakar, och jag vet inte riktigt vad det innebär. Men det verkar som att de sitter och väntar på att en liten räv ska springa förbi. Attans, de får skjuta vilket djur det vill, men rävarna tycker jag att de kanske kunde låta bli. Micke är bäst.

Det sötaste som finns. Typ ja.

I min bubbla

Just nu så lever jag i en bubbla, och det känns som att jag skulle kunna vara där föralltid.
Jag bara trallar runt som i ett rus och allt runt omkring är bara genomskinliga skepnader. En del skulle kalla mig oansvarig, en del skulle kalla mig blåögd. Men en del skulle se, att jag bara är ofattbart, sjukt, oändligt... kär.

Lyckligt lottad

Jag har försökt att undvika skriva alltför känslosamma blogg-inlägg. Men just nu är jag bara som ett litet nystan utav lycko-rus och försynta, blyga leenden. Jag spenderar hela mitt jullov tillsammans med min fantastiska, snygga, underbara, pojkvän. Och jag har svårt att tänka mig en tid då jag varit lyckligare.

Ni som kan njuta utav lite jullov

Dagens erfarenhet: Språksociologi är förvånansvärt tråkigt.
Och att plugga på jullovet är hack i häl på tråkighetsskalan.
Men, det finns något fint med allt. Det visade sig vara väldigt mysigt att plugga brevid en pojkvän som slänger spelkonsoler och svär i frustration över att tv-spelet inte riktigt fungerar som han vill. Faktiskt väldigt mysigt.
Nu ska vi pussas. Adjö!

Bedrövad nattsuddares memoar

Det är mysigt att sova tillsammans med sin flickvän/pojkvän/fru/man, så mycket vet varenda kotte. Men visst är det så att man kanske sover bäst själv? Att man känner sig mer utvilad? Så tänkte jag iallafall alltid innan.
Men nu har allt det där fått ett nytt ansikte. Jag drar mig för att gå och lägga mig själv när Johan är iväg. Sängen känns tom och kall, så istället för att gå ner och breda ut mig i sängen, som alltid annars blir begränsad utav min snygga kompanjon, så sitter jag uppe och försöker förtränga att jag måste gå och lägga mig.
Himla trist. Jag ska nog gå upp på vinden någon dag och hämta ner alla mina gosedjur. Då blir det befolkat må ni tro. Åh, det ska jag göra. Godnatt på er!