Hans blick var den första som mötte min från bordet. Jag blev rädd och kollade ner på min kalas-tallrik. Kollade lite på en vacker, skrattandes Linnéa som fick mig aningen mer sansad.
Den där 20 åriga pojken får mig att bli 12 igen. Blyg. Inte kär som då, men blyg, fnissig och liten.
Jag fattar inte vad det är han gör. Det kanske är skägget. Jag är inte van vid fd. barn-förälskelser med skägg. Skägg är lite utav en vuxenpoäng ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar