Nu ligger jag i mitt rum, i min stora säng, alldeles ensam. Det är konstigt, hur en annan människa så snabbt kan spela en så stor roll i olika situationer. Bli viktig. Att inte ha Johan brevid och känna hans armar runt mig känns riktigt tomt. Nästan så att det känns lite fel.
Men, jag tände min fina ljusslinga som jag hittade i Fredags, så mysstämningen av den håller mig distraherad, iallafall så tänker jag inbilla mig det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar