Jag kommer ihåg när jag var liten, jag brukade krypa upp i mammas famn och säga att hon aldrig fick dö. Hur mina ögon tårades upp och hela min barnakropp fylldes av en stor oro. Mamma tröstade mig alltid med något som : "Såja, jag är här nu.." och jag kontrade ständigt med att "Du måste iallafall vänta tills jag dör". Sen gick det över, så som det alltid gjorde i mammas kramar.
Och så idag, helt plötsligt så stod jag vid datorn. Stod och tänkte och spånade iväg in på massa andra tankar... som vanligt. Jag vet inte vad grundtanken var, men jag hade iallafall kommit in på tanken om tatueringar och att Emma tatuerade något om sin mamma. Så tänkte jag att det hade jag nog också kunnat göra, vilket ledde in på tanken att jag verkligen har en fantastisk mamma, och så plötsligt kom oron. Vad jag skulle göra utan henne. Om hon dog.
Jag gillar att vara självständig, eller jag tycker iallafall att jag är det.
Men idag insåg jag... Jag kan inte vara självständig utan henne.
Skänk en tanke till dem som förlorat sin mor. Ta vara på eran egen.
3 kommentarer:
naaaw :) Vi har fina mammor <3 och så saknar jag dig, min fina kusin! <3 / Elin
Fina tankar!
Kommer att värma gått i snöstormen i kväll.
Kram
Du är go´du! :) Många härliga minnen...
Längtar efter dig, men tyckte det var skönt att du var i USA denna fruktansvärda snövägsdag...Kram!
Skicka en kommentar