Det finns riktigt inte något att skriva om just nu. Kärlek, kanske.
Det är lätt att skriva om det, för det är något som hela tiden finns i tankarna. Men jag vill inte att det ska vara lätt, och inte heller att min blogg bara ska bestå av förälskade bokstäver och smöriga klyshor.
Sen så kan jag inte skriva om politik, natur, mode och andra egentligen väldigt viktiga saker inom journalistiken. Det är inte jag. Jag är fast i krönikornas värld bland massa känslor.
Ren fakta lockar mig helt enkelt inte, men en känslosam krönika som får en, likt en väldigt bra film, att känna sig som om man är där mitt i händelsens centrum... det är som en drog. Jag älskar det.
Jag ska...måste...vill, komma igång med skrivandet igen.
Och tack till folk som fortfarande håller utkik efter uppdateringarna.
2 kommentarer:
Jag kollar varenda dag! Blir lika glad varje gång jag ser att ett inlägg börjar med en ny mening jag inte läst än :D
Håll skrivlågan uppe, dina ord berör!
Ja Emilie, jag hoppas verkligen att du kommer igång med det igen för du är verkligen helt fantastisk på att skriva. Du får mig att bokstavligen tappa andan varje gång.
Jag sviker aldrig dig och din blogg må du tro. Regnstaden hjärta Neonskylten, aiiiight. <3
Skicka en kommentar