Jag tände lampan i hallen, ställde mig på knä framför garderoben och började febrilt rota i hyllorna. Inte en chans att jag tänkte använda den denna sommaren, jag skulle se ut som min mormor i tangastring.
Efter en stunds rotande och stökande fick jag tag i det svarta tygstycket föreställande bikini.
Sommar - bad, bad-bikini ...det var ju liksom så. Fast i mina öron lät det; Sommar -bad, bad-ångest. Kanske skulle det gå och bada om jag hade shorts och en stor, bylsig t-shirt över alltihop?!
Jag hatade mig själv för att jag skämdes så över min kropp, folk fick ju liksom gilla mig för den jag var och inte skulle kroppen bli ett dugg snyggare av att jag gick och klagade. Gilla läget, det var det jag behövde göra.
Men min positiva inställning bröts ihop när jag såg det lilla svarta på min kropp i spegeln.
Fy farao! Jag skulle gå i skooter-overall hela sommaren om jag så skulle dö av värmeslag. Jag tänkte inte visa mig såhär.
Jag gick ut och lade mig i gräset, kollade upp mot himlen. Bofinken kvittrade klyshigt somrigt i träden och jag slöt mina ögon... funderade på om alla andra 16-åriga tjejer också oroade sig för bad- och bikini säsongen. Det var ju rätt fånigt alltihop.
Jag hade ju Jonatan, och han gillade mig för den jag var. Och mina kompisar, de gillade mig förhoppningsvis också för den jag var.
Nästa morgon vaknade jag upp i Jonatans famn, smög upp och plockade fram den svarta bikinin ur väskan. Jag skulle ge den ett försök till. Knöt den runt halsen och drog på mig ett par badshorts, sen kollade jag mig i spegeln.
Hm, idag såg det inte lika tokigt ut.
Jag gick in tillbaka till Jonatan, låtsades som inget.
Med trötta ögon kollade han på mig upp och ner. Mitt hjärta dunkade, tänk om han skulle bli äcklad och tycka att jag var det vidrigaste han sett?!
Men ett stort, dock sömnigt, leende bredde ut sig över hans ansikte och munnen mumlade att jag borde gå sådär hela dagen. Sen tog han ut sina armar mot mig och höll mig i sin famn.
Då blev jag lugn. Och jag kände riktigt hur självkänslan höjdes flera decimeter. Tyckte han jag var fin, kände jag mig fin. Och då spelade det ingen som helst roll vad alla andra i hela världen tyckte.
Bästa Jonatan. Inte visste jag att du skulle rädda min sommar också. Bästa, bästa du.
2 kommentarer:
Fint skrivet! Härligt att du uppdaterade igen. Började få en fruktansvärd saknad efter din klychiga ord :)Och jag kan säga säkert fast jag knappt har sett dig att du har absolut ingenting att skämmas över! :)
åh, vad skönt att han stöttar dig och verkligen hjälper dig på vägen till att tycka att du är så fin som vi alla andra tycker att du är.
Bad-säsongen är verkligen ångestladdad men det är någonting man bestämmer själv, om man vill visa sig i bikini eller inte. Men det finns säerkligen tusen till på stranden som känner samma ångest.
Fika på fredag och jag längtar något så fruktansvärt gumman. Jag saknar dig. Min egna Glittersyster. <3
Skicka en kommentar