Regnstaden -MLI

Det här inlägget skulle handla om att Gunnar är död. Min trogne vän som har begett sig till samsungiala och som jag tänker bevara i en fin liten ram.
Men... så ser jag ett besök, ett namn som får mig helt ur balans. Inte likt mig och jag antar att det är chocken över hur jag reagerar som får mig att skriva om det istället för om Gunnar.
Antar att jag faktiskt är en bortskämd liten flickunge som tror att hon kan göra som hon vill. Köra över folk och deras känslor för att sedan komma springandes om förlåtelse, och sen...tveka igen.
Att jag vill ha allt och inte förstår att man måste ge för att ta.
Det kanske är det som gjort att du dragit dig ifrån mig?
Men du borde veta hur envis jag är. Efter samtalen vi haft så tror jag du känner mig såpass väl?!
Du är artig. Snäll. Du drar dig iväg istället för att skälla ut mig och tala om för mig hur dum i huvudet jag är.
Men bara så att du vet, jag ger mig inte förrän du faktiskt säger mig rakt upp i ansiket att du inte vill ha något mer med mig att göra. Att jag kan dra åt dit pepparn växer.
För det var en gång en bortskämd liten flicka som satt på en brygga utanför Grand hotel och insåg att hon gjort fel. Hon kollade på fontänen och hoppades på att kvällen aldrig skulle ta slut.
Hennes flickben dinglade över vattnet och hon behövde inte kolla upp för att veta att han satt där brevid henne och log. För hon log. Och de log tillsammans.
Det var där allt skulle ordna sig.
And then they lived happily ever after.
Jovisst.
En arm kom och drog den bortskämda flickan iväg. Det var den bortskämda pojken som kastade runt henne i sin famn.
Och det där leendet på bryggan hade dött. Återstod ett virtuellt album med bilder av leenden och något som blåste henne i nacken.
Men...lika barn leka bäst?! Kanske det.
Skulle tro att du fortfarande läser här någongång emellan åt iallafall.
Och om du fattade något av detta inlägget så vet du vad du ska göra.
- Träffa mig snart igen Fröken Pyrén. Du får en sista chans.
Eller...
- Dra åt helvete och ge upp mig.
För jag släpper inte drömmen om filmen förrens du tar av mig regissör-kepsen och ropar; "Cut, moving on". Bara så att du vet.