Det är något visst med att sitta i sin lägenhet, sin alldeles egna (Eller ja, man får ju allt samsas med världens mest stiliga kar också, men det måste ju logiskt sett bara räknas som ett stort plus) och veta att man bestämmer helt själv när man vill lägga sig, vad man vill äta, vad man ska göra och hur man nu ska göra detta. Jag gillar att se Pippi som min förebild. Jag kan alltså ta in en häst och ha den på balkongen, baka pepparkakor över hela köksgolvet, sova med fötterna på kudden, dansa schottis tills tjuvar kommer och frågar vad klockan är... Ja... jag kan göra PRECIS vad jag vill. Så mycket tokigt jag ska ha det.
Fast, det är inte mycket till galen schottis och pepparkaksröra här just nu inte. Jag sitter i en ,
ganska ensam nu när Johan är iväg, lägenhet framför datorn och har avnjutit ett underbart men föga skrämmande avsnitt av Pretty little liars säsong 2 och vågar nu inte ta ner fötterna från soffkanten. Inte ens min lilla vakthund kan jag lita på i denna kritiska stund, hon ligger raklång och utbredd på sidan som en Svensson på solsemester. Så då är det ju bra att man har en blogg att damma av medans man skildrar tankarna. Välkommen tillbaka lilla Regnstaden. Nu när jag har lägenhet och kan göra precis vad jag vill, då skulle jag ju faktiskt kunna börja skriva lite igen, det vore ju käckt.
Hare gött haj - Dropp dropp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar