Bananer och det där med meningslöshet

Det är konstigt. Jag har alltid en idé om vad jag ska skriva om när jag sätter mig vid datorn, men när jag väl har skrivit det jag ville skriva om så tar jag bort det jag skrev för att jag har kommit på något annat jag vill skriva om. Det hade ju inte varit så farligt om det inte hade varit för det att det fortsätter så några vändor, och i slutändan känns det inte som att jag vill skriva någonting alls. Och då hamnar jag här, vid ett helt meningslöst inlägg där jag påpekar hur meningslöst det egentligen är att jag satte mig här för att skriva. Fast egentligen är väl en blogg till för det på något sätt, att man ska få skriva lite alldagliga, smått meningslösa saker som sedan andra kan läsa för att de inte riktigt har något mer meningsfullt att säga eller tänka dem heller. Oj, bittertanten Emilie Pyrén. Jag har nog vaknat upp på fel sida efter min kvällsmats-lur. Fy. Jag är ju egentligen ganska glad. Fast när jag känner efter är jag hungrig. Jag borde ha ett hungerlås på min blogg. Eller alltid ha en banan nära datorn. Hmm, det säger min mor att det hjälper. Banan mot en grinig mig alltså.