Centimeter och blöta nosar

Nu ligger jag i soffan och försöker vänja mig vid tanken att Johan ligger mindre än 20 meter ifrån mig men i ett annat rum och inte bredvid mig. Jag har inte blivit utkörd från sängen och vi är inte heller osams, men jag och sängen har hamnat i något utav en olöslig konflikt. Sängen i fråga är till synes en ganska vanlig säng, 200cm lång och 105 cm bred. De där sist nämnda centimetrarna är en stor grundsten i hela konflikten. Med en säng som står mitt i rummet och med en muskulös och bredaxlad man bredvid sig - känns de annars ganska generösa 105 centimetrarna ... väldigt fjuttiga. I verkligheten innebär detta 100 cm säng till Johan - och ungefär 5 cm säng till mig. Det var problem nummer 1. Sen har vi då detta att sängen inte står på några ben utan ligger direkt på marken (Eftersom denna säng är en temporär lösning), vilket är en fördel då jag knuffas ut ett antal gånger på natten. Men det är också väldigt opraktiskt när det bor en hund i samma lägenhet som ser sängens höjd som ett perfekt tillfälle att komma och nosa och pötta på matte - för hon är ju så nära.
Nej - nattens bästa vän = En stor, gosig, divansoffa. Här stannar jag tills den nya sängen kommer. Godnatt världen! <:)

(Jag kommer inte kunna somna utan Johan, så helt onödigt egentligen)