Jag är ett barn.
Och just nu är snö det bästa i hela världen.
Godnatt!

Telefonsamtal Mormor och Emilie Torsdag 17:45:
*Spelar och sjunger upp min nya låt med gitarren. Tar sedan upp telefonen igen.*
Mormor: Nämen, va käckt! Det lät riktigt 'prioffesionellt' (Hon sa det faktiskt så). Det kan du spela in på en grammofonskiva. Eller kanske är det internet ni håller på med nu för tiden? Jaja. Det var käckt.

Min mormor är härlig. Världens bästa. Men hon är sannerligen helt bakom flötet.

Då är jag en tjej med lugg.
Hel-lugg.
På jobbet var det jättepraktiskt. Alla kändes dubbelt så trevliga mot mig där jag stod i kassan. Jag kände mig som den där lilla gulliga fyrtio-tals flickan i flätor och klänning som de äldre människorna nyper glatt i kinderna. Det var fruktansvärt. Det där med flickan då...Att kunderna är trevliga underlättar trots allt mitt arbete radikalt.
Däremot på stan var det nästan intill obehagligt att ha lugg. Kändes som Pyrén-kaxigheten bara bleknade bort och istället för; gullig flicka i flätor, så kände jag mig som; mammas lilla flicka med bibeln under armen. Och då har jag aldrig en bibel med mig heller.
Får väl se vad mina vänner säger imorgon. Och verkar de annorlunda mot mig... Då snaggar jag av alltihopa.
Påminn mig om att, konstigt nog, jag alltid ska klippa mig själv i fortsättningen. INGEN...rör en Pyréns lugg. INGEN!

Yeah, nu kom mitt tåg. Äntligen. Nu ska jag få komma hem.

Jag vet inte längre vem av oss det är som borde säga förlåt.
Vet inte vem det var som började. Vet inte vems tillit som sprack först.
Men jag tror vi saknar varandra redan innan vi förlorat varandra. Och jag tror att vi kanske få leva med en sprucken tillit och varsitt exemplar av ett hej-dundrande temperament.
Och det jag vet är att jag idag... inte klarar mig utan dig vid min sida.

Jag kan något som inte du kan, jag kan rabbla bakterier, det kan inte du, tralalalalalala.
Vi hade hygien-kurs på jobbet och när vi i personalen gick ut därifrån, var det ingen som tog i dörrhandtaget med handen. Det var snarare bara ett fint,klumpigt ut-tågande i ett diskret försök med armbåge- och fot- öppningar. Undra hur vi kommer se ut när vi ska ta emot pengar i kassan hädanefter.

Sen så kommer jag öppna era kylskåp och granska hur ni ställer era varor. För det är tydligen något som är väldigt viktigt här i livet. Hur man placerar varorna i kylen.

Lbs har väldigt dålig planering när det gäller att planera in läxor och prov. De lägger allt på samma vecka vilket resulterar i att varannan vecka blir det skitmycket att göra och andra veckan slappt och gött. Hade varit en aning goare om de lagt det utspritt.
Mitt liv är precis likadant. Antingen är mitt liv jättebra och jag vill bara ge det en massa italienska "Bravissimo" och pussar på kinden, eller så skiter sig allt och jag vill bara hoppa lite argt på det med mina gummistövlar. Dem dagarna hade man gärna sluppit. Kunde varit lite mer jämnt kanske. Idag kan inte bli något annat än en puss-på-mitt-liv-kinden-dag iallafall. För då ska jag träffa Erika. Därav den vackra bilden.

"Det är vid såna här tillfällen man inser att man saknat någon."
Om du bara visste vad jag har saknat dig.
Tack för att du förgyllde min kväll.