Då är jag en tjej med lugg.
Hel-lugg.
På jobbet var det jättepraktiskt. Alla kändes dubbelt så trevliga mot mig där jag stod i kassan. Jag kände mig som den där lilla gulliga fyrtio-tals flickan i flätor och klänning som de äldre människorna nyper glatt i kinderna. Det var fruktansvärt. Det där med flickan då...Att kunderna är trevliga underlättar trots allt mitt arbete radikalt.
Däremot på stan var det nästan intill obehagligt att ha lugg. Kändes som Pyrén-kaxigheten bara bleknade bort och istället för; gullig flicka i flätor, så kände jag mig som; mammas lilla flicka med bibeln under armen. Och då har jag aldrig en bibel med mig heller.
Får väl se vad mina vänner säger imorgon. Och verkar de annorlunda mot mig... Då snaggar jag av alltihopa.
Påminn mig om att, konstigt nog, jag alltid ska klippa mig själv i fortsättningen. INGEN...rör en Pyréns lugg. INGEN!
Yeah, nu kom mitt tåg. Äntligen. Nu ska jag få komma hem.
4 kommentarer:
jag känner igen det där såväl.
jag som jämt klipper av min lugg. Men jag lovar att du är söt - jag LOVAR.
Kan du träffas nästa tisdag? :* förlåt att jag blev sjuk :< <3
Jag kan garantera av hela mitt hjärta att du är precis lika snygg som innan! Fast jag inte ens sett det än :D (skulle lagt till, om kanske inte ännu snyggare. Men jag tvivlar på att det är möjligt) <3
Neonskylten: Jag hoppas att jag är söt trots allt. Isåfall har jag slått två flugor i en smäll. Fast jag passade inte lika bra i lugg som du gör. Och ja, jag kan nog nästa tisdag. <3
Vv: Du är så söt! Va glad jag blir när du säger så!:D
Och vem såg underbarast ut i skolan idag. Jo. DET DU. DET KANSKE VAR DU DU? DET VAR NOG DU DU. ;)..
Det var du. :) <3
Skicka en kommentar