Ett fågelbo i min mage

Hur svårt ska det kunna vara att släppa någon? Vissa dagar tror jag att jag har kommit en lång väg, och tror att jag accepterat det faktumet att det aldrig kommer bli han och jag igen. Men ibland, som idag, skriker det inom mig efter att få vara i hans närhet. "4 månader sedan, skärp dig Emilie." Så säger en del utav mig själv till mig medan den andra delen inte vill sluta kämpa. Delen som har valt att bevara alla de fina minnena. Men speciell, det kommer han alltid att vara.

Är det dags, är det dags, är det dags igen?!

Jag är bloggsugen igen, men hela bloggen behöver ett lyft.. ska nog greja med en ny design. Kanske imorgon.

5 cm lager damm

Det var väldigt längesen jag bloggade. Och jag saknar det faktiskt. Men känns inte som att jag har någonting interessant att skriva, och framförallt ingenting interessant för någon annan att läsa. Men jag känner på mig att det kommer bli ganska aktivt igen i September... Men varför tänker jag inte avslöja nu.

Ttyl,
Mli

Blogg i mobilen

Nu får vi se hur detta funkar, om jag kan börja blogga från mobilen :)

Centimeter och blöta nosar

Nu ligger jag i soffan och försöker vänja mig vid tanken att Johan ligger mindre än 20 meter ifrån mig men i ett annat rum och inte bredvid mig. Jag har inte blivit utkörd från sängen och vi är inte heller osams, men jag och sängen har hamnat i något utav en olöslig konflikt. Sängen i fråga är till synes en ganska vanlig säng, 200cm lång och 105 cm bred. De där sist nämnda centimetrarna är en stor grundsten i hela konflikten. Med en säng som står mitt i rummet och med en muskulös och bredaxlad man bredvid sig - känns de annars ganska generösa 105 centimetrarna ... väldigt fjuttiga. I verkligheten innebär detta 100 cm säng till Johan - och ungefär 5 cm säng till mig. Det var problem nummer 1. Sen har vi då detta att sängen inte står på några ben utan ligger direkt på marken (Eftersom denna säng är en temporär lösning), vilket är en fördel då jag knuffas ut ett antal gånger på natten. Men det är också väldigt opraktiskt när det bor en hund i samma lägenhet som ser sängens höjd som ett perfekt tillfälle att komma och nosa och pötta på matte - för hon är ju så nära.
Nej - nattens bästa vän = En stor, gosig, divansoffa. Här stannar jag tills den nya sängen kommer. Godnatt världen! <:)

(Jag kommer inte kunna somna utan Johan, så helt onödigt egentligen)

Bananer och det där med meningslöshet

Det är konstigt. Jag har alltid en idé om vad jag ska skriva om när jag sätter mig vid datorn, men när jag väl har skrivit det jag ville skriva om så tar jag bort det jag skrev för att jag har kommit på något annat jag vill skriva om. Det hade ju inte varit så farligt om det inte hade varit för det att det fortsätter så några vändor, och i slutändan känns det inte som att jag vill skriva någonting alls. Och då hamnar jag här, vid ett helt meningslöst inlägg där jag påpekar hur meningslöst det egentligen är att jag satte mig här för att skriva. Fast egentligen är väl en blogg till för det på något sätt, att man ska få skriva lite alldagliga, smått meningslösa saker som sedan andra kan läsa för att de inte riktigt har något mer meningsfullt att säga eller tänka dem heller. Oj, bittertanten Emilie Pyrén. Jag har nog vaknat upp på fel sida efter min kvällsmats-lur. Fy. Jag är ju egentligen ganska glad. Fast när jag känner efter är jag hungrig. Jag borde ha ett hungerlås på min blogg. Eller alltid ha en banan nära datorn. Hmm, det säger min mor att det hjälper. Banan mot en grinig mig alltså.

3 rum och kök - mörkrädd tjej ingår i hyran

Det är något visst med att sitta i sin lägenhet, sin alldeles egna (Eller ja, man får ju allt samsas med världens mest stiliga kar också, men det måste ju logiskt sett bara räknas som ett stort plus) och veta att man bestämmer helt själv när man vill lägga sig, vad man vill äta, vad man ska göra och hur man nu ska göra detta. Jag gillar att se Pippi som min förebild. Jag kan alltså ta in en häst och ha den på balkongen, baka pepparkakor över hela köksgolvet, sova med fötterna på kudden, dansa schottis tills tjuvar kommer och frågar vad klockan är... Ja... jag kan göra PRECIS vad jag vill. Så mycket tokigt jag ska ha det.
Fast, det är inte mycket till galen schottis och pepparkaksröra här just nu inte. Jag sitter i en ,
ganska ensam nu när Johan är iväg, lägenhet framför datorn och har avnjutit ett underbart men föga skrämmande avsnitt av Pretty little liars säsong 2 och vågar nu inte ta ner fötterna från soffkanten. Inte ens min lilla vakthund kan jag lita på i denna kritiska stund, hon ligger raklång och utbredd på sidan som en Svensson på solsemester. Så då är det ju bra att man har en blogg att damma av medans man skildrar tankarna. Välkommen tillbaka lilla Regnstaden. Nu när jag har lägenhet och kan göra precis vad jag vill, då skulle jag ju faktiskt kunna börja skriva lite igen, det vore ju käckt.
Hare gött haj - Dropp dropp.