Tack älskade!

Att jag blev tillsammans med Jonatan är något jag är oerhört glad för.

Att ha pojkvän är något jag också oftast är oerhört glad för.

Men ibland blir man lite extra glad...

När jag för fem minuter sedan kopplade in min externa hårddisk, som legat hemma hos Jonatan någon vecka märkte jag att det fanns en helt ny mapp där.

"Gilmore girls Season 2"

Och de som känner mig väl och spenderat mycket tid av att lyssna på mitt tjöt de senaste månaderna vet att jag älskar denna allmänt oälskade, konstiga och rätt utsagt skittråkiga serie (Om man inte går in för att se den så som jag har gjort, det tar tid att älska den).

Jag har sett säsong 1 om och om igen i väntan på att jag skulle hitta säsong 2 någonstans på någon vänlig liten torrent. Det bara krånglade och jag vet att Jonatan fick lyssna på mitt tjat om hur jag absolut inte kunde tanka säsong tre innan jag sett säsong två och hur orättvist det var att kanal fem redan var på säsong sju vilket tvingar mig från att hålla mig borta från tv:n klockan 15:15 och minst 44 minuter framåt.

Men där låg den nu...mappen med de 22 underbara avsnitten fyllda av Lorelai och Rory Gilmore.
Detta hade räckt gott och väl för att få mig att älska min pojkvän lite lite extra denna kväll, men det var inte allt han hade åt mig. När jag klickade upp mappen fick jag se att hälften av avsnitten (Plötsligt kände jag mig hemsk när jag insisterat på att jag behövde ha hem hårddisken fastän han var så hemlighetsfull, han fick aldrig göra klart det pga mig.) hade en logo i form av en bild till mig med olika söta texter på.

Jag blev så glad,rörd och full i skratt på samma gång. För stavningen var en katastrof, och bokstäverna var spretiga och sneda...men kanske var det lite just därför det var bland det finaste jag någonsin fått. Att han ansträngde sig för min skull , för att göra mig glad. Som alltid.

Om jag inte hade älskat denna pojk hade jag nog varit spritt språngande galen.

Underbara, underbara Jonatan.