Jag önskar att man i japan försökte göra en uppfinning som kunde beskriva känslor genom att en annan människa kunde få känna den om man t.ex la upp den på bloggen och ville att andra skulle kunna känna desamma. Men istället gör dem en drömtydare. Jag hatar det. Coolt men det är ju faktiskt i drömmarna man har möjligheterna att leva PRECIS som man vill. Känns som det är att gå lite över gränsen faktiskt.
Men iallafall.. nu kom jag av mig. Jag skulle vilja att ni kunde känna den känslan som jag gör just nu. Jag sitter i sängen och lyssnar på Moonlight shadow och har en sovandes Jonatan brevid mig. Med sitt huvud lutat mot min axel och med sin arm mjukt krokat och kramande runt min vänstra arm.
I såna här ögonblick så gör det mig inget alls att jag är allergisk mot koffein. Han ger mig samma effekt fast tusen gånger bättre, jag kan bara inte somna nu. Jag vill sitta här och suga i mig all lycka som bara sprider sig vid varje rörelse av hans arm mot min och när hans bröstkorg sakta höjs för att sedan falla tillbaka.
Jag förvånas över att jag kan gilla någon så mycket förutom mig själv så mycket, hehe.
Men men, jag får försöka sova. Trots att jag fått lyckorus.*

Folk kommer avsky dessa ord, men vilket mysigt väder det var idag. Sådär riktigt ruggigt så jag fick inte alls dåligt samvete för att jag satt länge i mina rutiga pyamasbyxor och raggsockar, uppkrupen framför datorn.
Var riktigt otrevlig mot pojken i telefon nyss, får gottgöra det ikväll. Var riktigt sådär lättretlig, blä. Typiskt tjejer skulle jag vilja säga.

Going with the flow

Tänk vad lite regnbågar kan göra!

Håll utkik efter nya inlägg


. //mli

Säg något torrt. Hmm..Hmm...Jag har sån idiotisk idétorka när det gäller något intressant och fint att skriva så jag kan inte ens komma på något som är lika torrt. Jag gillar inte att bara skriva något såna här små inlägg. Nåväl, jag väntar spänt på ett besked från EF iallafall. Uh. Jag är lite nervös.
Idag ska jag vara med Tantutt för imorgon far den getsn*ppen till Stockholm för att se Metallica. Jag vill också...

Ni får ett litet horoskop av mig.

Pyrénfisk (19/2 - 20/3) <--- AKTUELL FÖR DENNA MÅNAD
Du vet inte riktigt vad som håller på att hända med ditt liv. Du har börjat hitta sniglar i dina skor på mornarna och din mamma har börjat käka müsli. Det kommer bli en jobbig tid framöver. Men gå till anticimex och be om lite ärtsoppa så ska du se att du kommer få mycket pengar den här månaden.

Vyrénduren (21/3- 19/4)
Du märker att dina snorkråkor börjar imigrera till öronen istället. Du frågar dem inte varför men du går till Ica och köper marmelad.
Akta dig för att glömma låsa ditt skåp i skolan, det finns en grävling som vill åt ditt lilla bo.

Tvillingarna Pyrén (21/5 - 20/6)
En väldigt viktig person fyller år den 7 Juni. Det är väldigt viktigt att du köper något väldigt vackert och dyrbart till henne annars kommer du hitta oupptäckta kroppsdelar du inte visste att du hade i din skorsten om mornarna. Finns inget mer att säga om detta denna månad. 7 Juni alltså.

Pyrén äter Kräfta (21/6 - 22/7)
Akta dig för knäckebröd.
Dina bröst börjar bli rektangulära. Du smörjer in dem med filmjölk för att få ändrad effekt samtidigt som någon du tycker väldigt mycket om kommer komma in med en påse kottar och få en stor chock. Men var inte rädd. Det finns fler som du. Universum är stort.

Lejon vs Pyrén (23/7 - 22/8)
Till din skräck så kommer du inse att ett av dina gosedjur är homosexuellt och du vet inte riktigt hur du ska tackla det.
Kolla på en bra film den här veckan så kommer ekonomin gå uppåt.
Kolla i skåpet brevid spisen. Det finns en överraskning där.

Jungfru Pyrén (23/8 - 22/9)
Du möter en väldigt vacker kvinna på stan. Hon presenterar sig som Emilie.
Du känner känslor du aldrig känt förut. Du känner lite skuld. Du fick blod på den vita tröjan och den hade du lånat från din rektor.

Klättra upp i en gran när du kommer hem. Det kommer sitta en naken kille/tjej där.

Pyrén är vågad (23/9 - 22/10)
Du har börjat kolla på bingolotto men vågar inte berätta det för din mamma.
Håll det på låg nivå så kommer ingenting hända.
Du är i riskzoonen för att börja bli kallad för Potatis så ta en alvedon när du kommer hem.

Skorpion hämnas på Pyrén som åt kräftan (23/10 - 21/11)
Du håller nästan på att missa ett tåg.

Pörrskytten (22/11 - 21/12)
Så det är nog dags att börja springa nu.

VattumannsPyrén (20/1 - 18/2)
Och skriva när du kommer hem.

StenbocksPyrén (22/12 - 19/1)
Ha ett bra liv sålänge.

Jag kryper upp i soffan och snusar på din för mig alldeles för stora metallicatröja. Min image jag skapar i mitt huvud om mig själv att vara en kall skådespelare i livets alla situationer går av som en istapp från ett ninjaslag, för inför din lukt har jag ingen scennärvaro alls. Du är verkligheten och din lukt får mig alltid att hitta hem.
Och du får förlåta mig för att jag förmodligen är psykiskt störd som varje gång du kommer för nära verkar tro att jag är en kall, skådespelande igelkott som fäller ut sina taggar när någon i publiken kommer upp på scen. Jag vill hellre vara en oemotståndlig valp som kläcker fram två stora bruna, precis lika oemotståndliga, ögon som bara ropar: "Ta med mig hem".
För din igelkott till tjej är någon som sitter uppkrupen i en soffa och som längtar så mycket efter dig att hon får för sig att måla alla sina tår med en cd-penna till små gubbar och gummor bara för att inte vara sådär löjligt kär.
Din konstiga tjej som målar sina tår är faktiskt någon som trots alla iskalla dagar älskar dig väldigt mycket. Så vet du vad? Det är nog värt att sticka sig på taggarna ibland trots allt. Du bor ju ganska nära vårdcentralen.

Allt går så fort på något sätt. Och speciellt hur man själv förändras. Jag antar att man faktiskt gör det lite varje dag. Av allt man hör, och av allt man ser.
När jag var liten var jag helt säker på att jag skulle jobba i djuraffär och ha massor av kaniner. Idag skulle jag cyniskt säga att det är dåliga arbetstider, mycket jobb med för liten lön.
Och här sitter jag. Framför en dator på Ljud och bildskolan och har inte längre någon riktig koll på vad jag vill bli överhuvudtaget. Väntandes på ett brev från EF-highschool year som kan komma att förändra allt. Precis allt.
Ett år i USA. Ett år, då jag tvingas lämna så mycket som jag håller kärt. Min familj, mina vänner och...Jonatan. Tanken ger mig faktiskt en stor klump i magen. Att förlora Jonatan bara för att jag vill se världen. Jag förstår inte varför min längtan finns där när han redan så gott som är min värld. Och jag trivs banne mig riktigt fint där. Men, allt löser sig. Är det menat att det ska vara jag och han så kommer det bli så när jag kommer tillbaka.
Och förhoppningsvis är mina flickor på lbs precis lika perversa och sex-fixerade som nu. Annars fixar jag till den lilla detaljen igen, hehe.
Nu ska jag bege mig hemåt bögstena igen. Slappa i frid mina vänner.

Just det. Någon får ta och fixa en sån där apparat som sparar lukter med tills i sommar om jag åker. Ni luktar gott.

Jag fick kämpa med att hålla ögonen öppna då jag stirrade in i det starka och kyliga ljuset från gatlyktan medan regnet började svida på min hud. Dropparna hade börjat leta sig in i hålrummen mellan jackan och min hals och mina ben dinglade nerför kanten på perrongen.
Tågen hade slutat gå och det enda som ville ta min blick från ljuset var en påse som brottades med vinden.
Och jag hade rest mig upp och följt påsens färd. Jag hade lämnat kontrollen till en påse som lämnat kontrollen till vinden och vi var vilsna båda två. Jag sträckte ut min hand emot dig och bad dig att även du tappa kontrollen, bara för en kväll, tillsammans med mig, och du slöt svagt och tveksamt din hand runt min. Och vi sprang. En påse ledde oss förbi allt det där som för bara några minuter sedan gjort så ont. I min värld så sprang jag ifrån verkligheten. Långt bort från de tårar som alltid slog sig igenom och långt bort från de skrik som jag dämpat fick svälja. Men i världen sprang jag...så långt...att jag sprang ifrån...dig. Jag trodde att om bara någon ledde oss in på en annan väg så skulle det vara ett vi, ett räddat vi. Men de vägar vi tycktes hitta var alltid klyvna.

Och min nacke värkte där jag satt på perrongen och lät mina ögon sakta dö av lyktan och det kalla regnet. Och en påse var det enda som kunde ta min blick. Så där var den igen. Vinden hade fört den tillbaka.
Tillbaka till verkligheten. För vi kunde inte tappa kontrollen. Men jag tappade dig.