torsdag, juli 29, 2010
Mor&Dan+Släkten= Behöver knappt säga så mycket. Hade inte stått här utan dem.
Faulkners= Min familj i Usa. Lite långt borta, men jag är en dotter. De kommer alltid att vara familj för mig & jag kommer alltid ha kontakten med dem. Jag fick lillasystern jag aldrig haft och uppleva en ny känsla av att ha en familj. (Mor, hoppas du inte misstolkar vad jag skriver)
Andréns= Även om det kanske inte riktigt blev som man hade tänkt, så kommer min kärlek till den familjen alltid ligga mig väldigt nära till hjärtat. Jag skulle aldrig tveka på att ställa upp om jag var behövd och jag känner mig helt enkelt som en del av familjen. Och jag har en liten föraning om att någon av dem läser detta, så, tack för all kärlek ni gett och ger mig. Den kommer jag alltid att ha med mig.
Jag är en stolt & rik dotter.
tisdag, juli 27, 2010
Tomat-Pyré-n
När jag var liten så sov jag överst i våningsäng. Jag ramade in sängen med alla gosedjur och inte nödvändigtvis de stora längst in. Så när jag nöjt lagt mig tillrätta med min lilla kropp så råkade jag nästan alltid sparka ner något av gosedjuren. Jag tänkte först alltid "Äh, han får ligga kvar" men då tar något över & jag får för mig att den lilla stackaren ligger gråtandes där nere, ensam på golvet. Så jag tassade mig alltid ner för att plocka upp den lilla krabaten.
Jag trodde jag kommit över sånt för 12 år senare, men ack vad jag misstog mig. Hela kvällen är det en tjock, vilsen och klängig fluga som flyger runt mig för att aldrig sätta sig på en & samma plats och göra vad flugor gör bäst vad det nu är. Nej han flyger , runt , runt, runt.. Sen går jag in till badrummet & han krockar i spegeln och flyger sedan runt, runt, runt. När jag går ur rummet stänger jag nöjt in flugan i badrummet & tänker "Mohaha, där inne kommer du att dö ditt flygfä" och går ner mot mitt rum. Men så tar något över & jag tänker att jag förstör hans redan korta liv. Han borde få flyga runt, iallafall på övervåningen. Emilie 2: Sluta, du kan ju inte gå upp & öppna dörren för en fluga. Emilie: Men han får inget utrymme... Så jag ger upp mot den mystiska viljan och går upp & öppnar dörren på glänt .
Ibland tror jag inte riktigt att alla hjärnhalvor är på sin plats.
måndag, juli 26, 2010
Hoppa bäst som skratta sist
09:20 Står trött och väntar på Göteborg bussen då jag väcks ur mina tankar av ett högt, ninja-liknande ljud. En ensam, svettig kille i gympaskor, hoppar likt i häcklöpning över en av bänkarna på andra sidan. Han gör en halvcirkel och gör ansats mot nästa bänk. Igen, släpper han ut sitt- ofattbart höga, ninja vrål och hoppar galant över nästa bänk bekymmersfri trots att nu alla väntande passagerare nu har all sin uppmärksamhet riktad mot honom. 4 bänkhopp & ninja vrål senare så springer han upp för en trappa och gör en segergestande ballerina snurr på toppen. Sen joggar han tyst vidare, med stora ögon följer vi den svettiga ninja killen och ser ut som frågetecken allihopa. Haha! God morgon Borås!
söndag, juli 25, 2010
I-landets klagosång
Jag vill plugga foto, pedagogik, sociologi eller Journalistik i Göteborg, jag vill backpacka till Australien, jag vill jobba på någon pub i den brittiska eller irländska landsbygden, jag vill åka tillbaka till Usa - i några år eller faktiskt kanske bosätta mig där, jag vill starta fotostudio med Michaela, jag vill gå lumpen, jag vill ... ÅH, jag blir galen. Jag behöver en forskare NU, som sätter igång och tar fram ett sätt att klona mitt liv till minst 5 parallella liv. Under tiden så tänker jag först och främst klara 2:an&3:an till hösten på LBS. Jag vill inte höra någon kommentar om att jag inte kommer att ha någon fritid. BUHU, jag kommer inte ha någon fritid.
Rain out.
lördag, juli 24, 2010
Jag har orkat mig ur sängen nu iallafall. Fast..."I'm heading back there". Mår så mycket bättre idag än igår, natten var inte ett kalas.
Men iallafall, nu har ni en liten nyare, lite mer uppdaterad blogg att kika på.
Förresten! Dumt av mig, hur kan jag missa att tala om det... Himym Säsong 6 börjar 20 September! (Källa: Johan Benjaminsson, haha)
Life as we know it
Det är så fruktansvärt svårt att tampas med de där första frågorna i något nytt-Vad vill du ha utav mig? Vart leder detta? Vad känner jag för dig?
Eller de sista frågorna på något gammalt- Vad känner jag för dig? Vill jag ha tillbaka dig? Har jag glömt dig?
Och de där frågorna som alltid gnager-Vad behöver jag? Vad vill jag ha?
Kärlek är så himla svårt. Ena dagen så är radarn igång, andra dagen ligger man i sängen med röda ögon med ett gammalt fotografi. Man analyserar sitt lyckliga leende på bilden, eller..var det verkligen lyckligt? Lyckligare än i den ensamma stunden iallafall. Så slänger man iväg ett sms i självömkan, -"Om jag bara fick vara i dina armar igen". Sen känns allt bara fånigt. Och så är radarn på igen.
En vän sa till mig: "Kärlek är skit". Då nickade jag med gråtbelagda ögon. Nu, skakar jag lamt på huvudet. Nej, den är så förbannat, galet, hiskeligt svår. Men inte skit.
För några veckor sedan tänkte jag: "Jag ska aldrig bli kär igen".
Nu, ler jag lite lätt. Klart jag ska, och jag kommer vara precis lika oförberedd som förra gången.
onsdag, juli 14, 2010
Äggbert
Men nu ska jag väl slita mig ifrån datorn och försöka göra ett försök av min nya mäster-rätt, OMELETT! Jag ser mig nu som äggets konung. Kanske får lägga in ett ägg i headern som bevis till min dedikation, haha.
Skämt åt sido, kom över på lite omelett, de är faktiskt riktigt goda. Jag är inte helt hopplös bakom spisen trots allt. (Och nu ska ni som har lagat Gröna, brända makaroner med mig hålla tyst.)
fredag, juli 09, 2010
Back in Sweden
Nä, men jag behöver ju göra en ny bloggdesign. Kan inte bestämma mig om jag har tid nu eller inte. Ut & springa eller göra bloggdesign...hum. Ut och springa. Adios! I'll be back.
