Regnstaden -MLI

När jag var liten så sov jag överst i våningsäng. Jag ramade in sängen med alla gosedjur och inte nödvändigtvis de stora längst in. Så när jag nöjt lagt mig tillrätta med min lilla kropp så råkade jag nästan alltid sparka ner något av gosedjuren. Jag tänkte först alltid "Äh, han får ligga kvar" men då tar något över & jag får för mig att den lilla stackaren ligger gråtandes där nere, ensam på golvet. Så jag tassade mig alltid ner för att plocka upp den lilla krabaten.

Jag trodde jag kommit över sånt för 12 år senare, men ack vad jag misstog mig. Hela kvällen är det en tjock, vilsen och klängig fluga som flyger runt mig för att aldrig sätta sig på en & samma plats och göra vad flugor gör bäst vad det nu är. Nej han flyger , runt , runt, runt.. Sen går jag in till badrummet & han krockar i spegeln och flyger sedan runt, runt, runt. När jag går ur rummet stänger jag nöjt in flugan i badrummet & tänker "Mohaha, där inne kommer du att dö ditt flygfä" och går ner mot mitt rum. Men så tar något över & jag tänker att jag förstör hans redan korta liv. Han borde få flyga runt, iallafall på övervåningen. Emilie 2: Sluta, du kan ju inte gå upp & öppna dörren för en fluga. Emilie: Men han får inget utrymme... Så jag ger upp mot den mystiska viljan och går upp & öppnar dörren på glänt .

Ibland tror jag inte riktigt att alla hjärnhalvor är på sin plats.

Published with Blogger-droid v1.3.5