Regnstaden -MLI

Mestadels så klagar jag inombords på Facebook. Att jag blivit lika beroende av Facebook som av min mobil, att alla ska se allting och att jag har fått för mig att jag ska dela med mig utav en massa saker om allting. Att jag för det mesta klickar ja på vänförfrågan, när jag i efterhand blir irriterad, bara för att jag vet vem människan är så betyder det ju inte att jag har det minsta intresse utav att veta vad den personen sysslar med och tänker på.
Men ibland, så bara älskar jag Facebook, iallafall dess ideér. Den där lilla rutan; "Vems ansikte är det här?" gör mig så glad, för den lyckas alltid välja ut bilder med de mest sköna minerna. Och idag har jag saknat min mormor och alla nostalgiminnen runt henne. Vem dyker då inte upp i den lilla rutan idag om inte mormor. Fina Facebook. Fina mormor.