Mitt liv stannar upp en aning när det saknas skinka i kylskåpet. Skinka, ägg, eller ost. Jag inser att jag börjat ta dessa omeletter en liten aning för nära till hjärtat.
Omeletterna har funnits där när sista brödskivan sprungit runt hörnet & yougurt-paketet rapat i en mätt, i andras ögon tom, tetrapack-kropp.
Men nu... ingen skinka. Lite av en klastrofobisk känsla helt klart.
Undra om man kan ringa macken & be dem att beställa hem lite skinka.
Min biologiska far ska tydligen komma över idag, han vill säkert ha lite kaffe & bullar.
Det har vi minsann. Skevt.
Peace out skinkers!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar