Läser igenom min blogg. Haha, hittade något från ungefär precis 2 år sedan som fick mig att sakna familjen Andrén så väldigt.
"23:10 - Jag ser att det lyser i det röda huset på bokvägens fönster och jag blir lugn. Mitt blanka blad fylls omedvetet av en stor gul,leende smiley. Om kanske en minut öppnar jag dörren och möts av det välbekanta Guitar hero ljudet och en trevligt leende Johnny eller Lena vid skärbrädan i köket som frågar hur det är. Om någon minut så kanske Daniel kommer från sitt rum och säger ; "Hej Pyrén" och jag får en kram. Om någon minut kommer Jonatan från vardagsrummet och kollar mig i ögonen, frågar hur det är och kramar mig hårt. Om någon minut kommer alla problem kännas långt bort. För där är jag lycklig. Bokvägen. Familjen Andrén. Något som satt spår i mig resten av livet. "
måndag, november 16, 2009
Uak.
Den här bloggen får mig verkligen att må illa ibland.
När jag sätter mig ner och ska skriva om min dag...puh.
Jag vet att det är roligt att ta fram och läsa när jag sedan sitter hemma i Sverige, roligt att se på bilderna och minnas tillbaka.
Men jag lovade mig själv när jag skapade den här bloggen att jag inte skulle börja skriva sånt här. "Idag har jag..."
Den var till för att jag skulle lära känna mig själv. Att jag skulle kunna sitta ner när jag är hemma i Sverige och se hur jag förändrats.
När jag är död vill jag inte bli ihågkommen för mina gärningar, utan för den jag var.
Så, inga skriverier om dagen.
En bit från min "saknade blogg" för något år sedan:
"..... Jag känner mig så dum där jag står, som en idiot bara står jag där helt tyst med armarna hängandet längst sidan. I min klänning och i de vita ballerina skorna känner jag mig inte som en sextonårig tjej som klarar sig själv. Nej, jag känner mig mer som en femårig liten flicka med flätor som skrapat upp knät och inte vill något hellre än att sitta i mammas knä och bli ompysslad.
Och det är inte klädernas fel. Det är bara sanningen som bubblar upp.Jag saknar den där lilla flickan, även om jag inte vill erkänna det. Saknar att ha en familj.
Jag slet så mycket i navelsträngen så att den gick av. Plötsligt cyklade jag utan stödhjul i en brant backe. KRASH! Jag ramlade. Och slog i mitt knä.
Det behövdes tydligen för att jag skulle fatta att jag fortfarande behöver en mamma som håller lite löst i pakethållaren på asfalten och efter lite snubbel, blåser på såret och sätter på ett bamse-plåster.
Men tänk att det bara skulle behövas en morsdag. "
När jag sätter mig ner och ska skriva om min dag...puh.
Jag vet att det är roligt att ta fram och läsa när jag sedan sitter hemma i Sverige, roligt att se på bilderna och minnas tillbaka.
Men jag lovade mig själv när jag skapade den här bloggen att jag inte skulle börja skriva sånt här. "Idag har jag..."
Den var till för att jag skulle lära känna mig själv. Att jag skulle kunna sitta ner när jag är hemma i Sverige och se hur jag förändrats.
När jag är död vill jag inte bli ihågkommen för mina gärningar, utan för den jag var.
Så, inga skriverier om dagen.
En bit från min "saknade blogg" för något år sedan:
"..... Jag känner mig så dum där jag står, som en idiot bara står jag där helt tyst med armarna hängandet längst sidan. I min klänning och i de vita ballerina skorna känner jag mig inte som en sextonårig tjej som klarar sig själv. Nej, jag känner mig mer som en femårig liten flicka med flätor som skrapat upp knät och inte vill något hellre än att sitta i mammas knä och bli ompysslad.
Och det är inte klädernas fel. Det är bara sanningen som bubblar upp.Jag saknar den där lilla flickan, även om jag inte vill erkänna det. Saknar att ha en familj.
Jag slet så mycket i navelsträngen så att den gick av. Plötsligt cyklade jag utan stödhjul i en brant backe. KRASH! Jag ramlade. Och slog i mitt knä.
Det behövdes tydligen för att jag skulle fatta att jag fortfarande behöver en mamma som håller lite löst i pakethållaren på asfalten och efter lite snubbel, blåser på såret och sätter på ett bamse-plåster.
Men tänk att det bara skulle behövas en morsdag. "
lördag, november 14, 2009
"Stort långt streck från öra till öra"
Idag så satt jag och pratade med Sverige. Simon var inloggad och vi pratade en lång stund.
Tracy kom hit och när jag kommer tillbaka till datorn så ser jag en länk skickad till min msn. Öppnade den... och jag blev så glad! http://poeter.se/viewText.php?textId=1022193
Hans dikter är helt otroliga. Läs dem! (Hoppas det var okej Simon, annars får du säga till)
Tracy och jag gick ut och gick, vi hade lite svenska lektion och vi hade hur kul som helst. Tills vi ser hennes pappas bil...hon är tydligen inte tillåten att gå ut och gå. Vi var så körda. Han var arg men vi försökte göra det bättre, men hon var tvungen att åka hem och hon skrev ett ledset meddelande till mig på facebook och loggade ut. Orolig.
Jag gillar inte att gå bakom ryggen på vuxna, men han stänger in henne...och när jag berättade Beth så förstod hon oss. (Det är förövrigt riktigt bra här just nu.)
Tracy kom hit och när jag kommer tillbaka till datorn så ser jag en länk skickad till min msn. Öppnade den... och jag blev så glad! http://poeter.se/viewText.php?textId=1022193
Hans dikter är helt otroliga. Läs dem! (Hoppas det var okej Simon, annars får du säga till)
Tracy och jag gick ut och gick, vi hade lite svenska lektion och vi hade hur kul som helst. Tills vi ser hennes pappas bil...hon är tydligen inte tillåten att gå ut och gå. Vi var så körda. Han var arg men vi försökte göra det bättre, men hon var tvungen att åka hem och hon skrev ett ledset meddelande till mig på facebook och loggade ut. Orolig.
Jag gillar inte att gå bakom ryggen på vuxna, men han stänger in henne...och när jag berättade Beth så förstod hon oss. (Det är förövrigt riktigt bra här just nu.)
fredag, november 13, 2009
torsdag, november 12, 2009
Sporadic Downfall
Superbra dag! Veteranernas dag idag så det var massa gamla soldater på besök och hela skolan satt i hallen och lyssnade på olika berättelser och skolans egna militärgrupper visade lite av vad de har lärt sig. Slapp en hel lektion iallafall, så det var gött. Efter skolan så var det då dags för audition. Jag och Tiffany satt utanför rummet och var nervösa medan vi hörde massa bra sångare/sångerskor sjunga upp inför juryn. Ett par killar kom och ville höra vad jag skulle göra så jag sjöng min sång och de sa att jag absolut skulle komma med. Det visade sig sedan att killarna var medlemmar i Alfreds band som jag också skulle fota denna dagen, men det hade jag inte aning om. Jag gick in till juryn bestående av tio personer och sjöng och spelade Hallelujah. Jag har ingen aning om hur det gick, men det kändes bra och jag var iallafall hyfsat nöjd.
I väntan på Alfred och hans band gick jag ut och spelade gitarr i solen, var riktigt chill. Så när Sporadic Downfall skulle ha sin audition så ser jag att killarna som satt vid mig innan min audition går in. De var helt okej, jag hoppas att de kommer med.
Sen så åkte vi och fotade. Vi hittade en sån häftig grotta mitt i ingenstans! Den var superlång och det rann vatten där inne, dock kunde vi inte krypa igenom hela grottan för vi hade inget ordentligt ljus, bara min blinkande kamera blixt när jag tryckte för fokus, och en av bandmedlemmarna hade klastrofobi. Vi tog lite bilder och sedan åkte vi tillbaka till skolan där Beth plockade upp mig. Nu sitter jag hemma och ska nog faktiskt redan gå och lägga mig, är riktigt trött. Väldigt bra dag iallafall!
Veteranernas dag. Fina tal.
Jag älskar unika stilar. Men denna tjejen är bara väldigt, speciell. Idag hade hon en svamp på huvudet.
Kaxproppen visade en ny sida idag. Jag hade ingen jacka så när jag fotade tog han av sig tröjan och var i t-shirt. "Alfred är omtänksam?! Jösses!" tänkte jag, innan jag insåg att det nog mest var för att han tyckte det var fult med jacka på korten och att han inte ville lägga den på marken, haha. Nä, men han är riktigt snäll när han vill.
Sporadic Downfall
Sporadic Downfall
Tracy & Ryan. Stackars Tracy har kanske fått svininfluensan.
Min underbara Tiffany börjar iallafall bli lite glad igen. Men så bräckligt just nu.
I väntan på Alfred och hans band gick jag ut och spelade gitarr i solen, var riktigt chill. Så när Sporadic Downfall skulle ha sin audition så ser jag att killarna som satt vid mig innan min audition går in. De var helt okej, jag hoppas att de kommer med.
Sen så åkte vi och fotade. Vi hittade en sån häftig grotta mitt i ingenstans! Den var superlång och det rann vatten där inne, dock kunde vi inte krypa igenom hela grottan för vi hade inget ordentligt ljus, bara min blinkande kamera blixt när jag tryckte för fokus, och en av bandmedlemmarna hade klastrofobi. Vi tog lite bilder och sedan åkte vi tillbaka till skolan där Beth plockade upp mig. Nu sitter jag hemma och ska nog faktiskt redan gå och lägga mig, är riktigt trött. Väldigt bra dag iallafall!
Veteranernas dag. Fina tal.
Jag älskar unika stilar. Men denna tjejen är bara väldigt, speciell. Idag hade hon en svamp på huvudet.
Kaxproppen visade en ny sida idag. Jag hade ingen jacka så när jag fotade tog han av sig tröjan och var i t-shirt. "Alfred är omtänksam?! Jösses!" tänkte jag, innan jag insåg att det nog mest var för att han tyckte det var fult med jacka på korten och att han inte ville lägga den på marken, haha. Nä, men han är riktigt snäll när han vill.
Sporadic Downfall
Sporadic Downfall
Tracy & Ryan. Stackars Tracy har kanske fått svininfluensan.
Min underbara Tiffany börjar iallafall bli lite glad igen. Men så bräckligt just nu.
onsdag, november 11, 2009
tisdag, november 10, 2009
Vill berätta lite mer om helgen nu i efterskott. Tog bort det gamla inlägget.
Fredag: Efter skolan så åkte jag med hem till Tracy, hennes skolbuss var fruktansvärd haha, jag saknade med en gång min redneck-buss. Väl hos henne så flummade vi bara allmänt, åt, spelade en massa gitarr, hade kuddkrig och skrattade. Hennes storebror försökte flörta med mig men vi retades mer för att han hoppade på sina kryckor runt om i huset.
Jag kommer så mycket bättre överens med Tracy än någon annan här i Usa. Vi är av samma skrot och korn kan man säga. Vi har redan fått en sådan kontakt så att vi ibland bara behöver kolla på varandra, nicka instämmande utan att ens säga något och förstå precis vad den andre syftade på. Det är väldigt härligt. Så nu ska jag kolla på en billig cykel (Man kan få en secondhand-cykel som är som gott som ny för $20 vilket är ungefär 160 kr. ) så att jag kan cykla på någon minut till henne.
Lördag-Söndag: Åkte hem runt 2 och satte igång och storstädade. Krystal skriver till mig och säger att Whitney är hos dem och hon frågade efter mig. Hon skrev sedan själv också. Det var en rolig överraskning för jag har aldrig riktigt fått chansen att umgås med henne.
De kom och hämtade mig, vi åkte hem och senare på kvällen gick vi på bio och såg Paranormal activity. Den skulle vara jätteläskig tydligen, men det tyckte tydligen inte min hjärna för jag somnade. Vaknade dock när det började hända lite grejer och jag satt där och skrattade. Hör min goa klasskompis Tyler säga bakom mig; "Crazy foreigner, haha! You are suppose to scream!"
Vi åker hem, får för oss att spela in den knäppa videon sen går vi ner i källaren och kollar på skräckfilm. För första gången på länge var jag så sjukt rädd, haha. Jag skrek nästan på Whitney när filmen var över: "Whitney! I'm not going upstairs until I've seen something funny! Start something funny! Now!" och jag somnade gott till filmen Superbad.
Nästa dag så blev det en donut-frukost (Ja, de äter donuts till frukost i Amerika) innan Krystal kommer ut från badrummet i badrock med ett lurigt leende och säger kort och rakt; "Come on Emilie, you are going to cut my hair" "What? Krystal...Are you serious?" "Of course, you'll do fine, I'll teach you." (Krystal har jobbat som frisör i flera år tidagare). Nervöst men jag lärde mig mycket och sen var det dags för att åka ut på fyrhjulingarna. Jag har aldrig riktigt kört en fyrhjuling men det gick bra. Tyckte dock mer om att sitta bakom Whitney när hon körde för hon var riktigt duktig och då gick det mycket fortare och vildare än när jag själv körde.
Sen tog Krystal med oss till ett stort distelleri här i Kentucky, och det var faktiskt riktigt intressant även om jag alltid är lite skeptisk till guidade rundturer. Jag och mitt tålamod...ehum.
Whitney åkte hem senare på eftermiddagen och jag spenderade lite tid med familjen Moore själv.
Kom hem och det var fortfarande ganska bra.
Måndag: Dramatisk skoldag men ändå riktigt bra. Älskar folket! Kommer bli så svårt att åka ifrån alla.
Osminkat och nyvaket ska det vara!
Jag och Tracy spelar lite gitarr. 
Och har lite kuddkrig.
Nämen godmorgon Lola och Emilie. Låt mig bara tala om att blandingen mellan att vakna upp med en hunds andedräkt och en kamera i ansiktet...inte att rekommendera, haha.
Du vill ha mig, haha.
Whitney delar min kärlek till att hälla choklad på popcorn. Så vi var lite feta och köpte tre paket med choklad och hällde över våran large-popcorn tillsammans med våra large-drickor, haha.
Min lilla älskling. Jenna! (Moore´s lilla vovve)
Våran transport till distilleriet. Det är inte hästar som drar, utan blandningen mellan åsna och häst. Kommer inte på vad de är kallade på svenska?
Marker's Mark Distillery
Folk stack ner sina fingar och smakade. Här är det inte alkohol än, men om några år kan jag kolla på en sådan flaska och säga att; "Ohoj, för fem år sedan stoppade jag ner mina fingar i denna Bourbon" Haha.
Fredag: Efter skolan så åkte jag med hem till Tracy, hennes skolbuss var fruktansvärd haha, jag saknade med en gång min redneck-buss. Väl hos henne så flummade vi bara allmänt, åt, spelade en massa gitarr, hade kuddkrig och skrattade. Hennes storebror försökte flörta med mig men vi retades mer för att han hoppade på sina kryckor runt om i huset.
Jag kommer så mycket bättre överens med Tracy än någon annan här i Usa. Vi är av samma skrot och korn kan man säga. Vi har redan fått en sådan kontakt så att vi ibland bara behöver kolla på varandra, nicka instämmande utan att ens säga något och förstå precis vad den andre syftade på. Det är väldigt härligt. Så nu ska jag kolla på en billig cykel (Man kan få en secondhand-cykel som är som gott som ny för $20 vilket är ungefär 160 kr. ) så att jag kan cykla på någon minut till henne.
Lördag-Söndag: Åkte hem runt 2 och satte igång och storstädade. Krystal skriver till mig och säger att Whitney är hos dem och hon frågade efter mig. Hon skrev sedan själv också. Det var en rolig överraskning för jag har aldrig riktigt fått chansen att umgås med henne.
De kom och hämtade mig, vi åkte hem och senare på kvällen gick vi på bio och såg Paranormal activity. Den skulle vara jätteläskig tydligen, men det tyckte tydligen inte min hjärna för jag somnade. Vaknade dock när det började hända lite grejer och jag satt där och skrattade. Hör min goa klasskompis Tyler säga bakom mig; "Crazy foreigner, haha! You are suppose to scream!"
Vi åker hem, får för oss att spela in den knäppa videon sen går vi ner i källaren och kollar på skräckfilm. För första gången på länge var jag så sjukt rädd, haha. Jag skrek nästan på Whitney när filmen var över: "Whitney! I'm not going upstairs until I've seen something funny! Start something funny! Now!" och jag somnade gott till filmen Superbad.
Nästa dag så blev det en donut-frukost (Ja, de äter donuts till frukost i Amerika) innan Krystal kommer ut från badrummet i badrock med ett lurigt leende och säger kort och rakt; "Come on Emilie, you are going to cut my hair" "What? Krystal...Are you serious?" "Of course, you'll do fine, I'll teach you." (Krystal har jobbat som frisör i flera år tidagare). Nervöst men jag lärde mig mycket och sen var det dags för att åka ut på fyrhjulingarna. Jag har aldrig riktigt kört en fyrhjuling men det gick bra. Tyckte dock mer om att sitta bakom Whitney när hon körde för hon var riktigt duktig och då gick det mycket fortare och vildare än när jag själv körde.
Sen tog Krystal med oss till ett stort distelleri här i Kentucky, och det var faktiskt riktigt intressant även om jag alltid är lite skeptisk till guidade rundturer. Jag och mitt tålamod...ehum.
Whitney åkte hem senare på eftermiddagen och jag spenderade lite tid med familjen Moore själv.
Kom hem och det var fortfarande ganska bra.
Måndag: Dramatisk skoldag men ändå riktigt bra. Älskar folket! Kommer bli så svårt att åka ifrån alla.
Osminkat och nyvaket ska det vara!
Jag och Tracy spelar lite gitarr. Och har lite kuddkrig.
Nämen godmorgon Lola och Emilie. Låt mig bara tala om att blandingen mellan att vakna upp med en hunds andedräkt och en kamera i ansiktet...inte att rekommendera, haha.
Du vill ha mig, haha.
Whitney delar min kärlek till att hälla choklad på popcorn. Så vi var lite feta och köpte tre paket med choklad och hällde över våran large-popcorn tillsammans med våra large-drickor, haha.
Min lilla älskling. Jenna! (Moore´s lilla vovve)
Våran transport till distilleriet. Det är inte hästar som drar, utan blandningen mellan åsna och häst. Kommer inte på vad de är kallade på svenska?
Marker's Mark Distillery
Folk stack ner sina fingar och smakade. Här är det inte alkohol än, men om några år kan jag kolla på en sådan flaska och säga att; "Ohoj, för fem år sedan stoppade jag ner mina fingar i denna Bourbon" Haha.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)