Det finns riktigt inte något att skriva om just nu. Kärlek, kanske.
Det är lätt att skriva om det, för det är något som hela tiden finns i tankarna. Men jag vill inte att det ska vara lätt, och inte heller att min blogg bara ska bestå av förälskade bokstäver och smöriga klyshor.
Sen så kan jag inte skriva om politik, natur, mode och andra egentligen väldigt viktiga saker inom journalistiken. Det är inte jag. Jag är fast i krönikornas värld bland massa känslor.
Ren fakta lockar mig helt enkelt inte, men en känslosam krönika som får en, likt en väldigt bra film, att känna sig som om man är där mitt i händelsens centrum... det är som en drog. Jag älskar det.
Jag ska...måste...vill, komma igång med skrivandet igen.
Och tack till folk som fortfarande håller utkik efter uppdateringarna.

Jag tände lampan i hallen, ställde mig på knä framför garderoben och började febrilt rota i hyllorna. Inte en chans att jag tänkte använda den denna sommaren, jag skulle se ut som min mormor i tangastring.
Efter en stunds rotande och stökande fick jag tag i det svarta tygstycket föreställande bikini.
Sommar - bad, bad-bikini ...det var ju liksom så. Fast i mina öron lät det; Sommar -bad, bad-ångest. Kanske skulle det gå och bada om jag hade shorts och en stor, bylsig t-shirt över alltihop?!
Jag hatade mig själv för att jag skämdes så över min kropp, folk fick ju liksom gilla mig för den jag var och inte skulle kroppen bli ett dugg snyggare av att jag gick och klagade. Gilla läget, det var det jag behövde göra.
Men min positiva inställning bröts ihop när jag såg det lilla svarta på min kropp i spegeln.
Fy farao! Jag skulle gå i skooter-overall hela sommaren om jag så skulle dö av värmeslag. Jag tänkte inte visa mig såhär.
Jag gick ut och lade mig i gräset, kollade upp mot himlen. Bofinken kvittrade klyshigt somrigt i träden och jag slöt mina ögon... funderade på om alla andra 16-åriga tjejer också oroade sig för bad- och bikini säsongen. Det var ju rätt fånigt alltihop.
Jag hade ju Jonatan, och han gillade mig för den jag var. Och mina kompisar, de gillade mig förhoppningsvis också för den jag var.

Nästa morgon vaknade jag upp i Jonatans famn, smög upp och plockade fram den svarta bikinin ur väskan. Jag skulle ge den ett försök till. Knöt den runt halsen och drog på mig ett par badshorts, sen kollade jag mig i spegeln.
Hm, idag såg det inte lika tokigt ut.
Jag gick in tillbaka till Jonatan, låtsades som inget.
Med trötta ögon kollade han på mig upp och ner. Mitt hjärta dunkade, tänk om han skulle bli äcklad och tycka att jag var det vidrigaste han sett?!
Men ett stort, dock sömnigt, leende bredde ut sig över hans ansikte och munnen mumlade att jag borde gå sådär hela dagen. Sen tog han ut sina armar mot mig och höll mig i sin famn.
Då blev jag lugn. Och jag kände riktigt hur självkänslan höjdes flera decimeter. Tyckte han jag var fin, kände jag mig fin. Och då spelade det ingen som helst roll vad alla andra i hela världen tyckte.

Bästa Jonatan. Inte visste jag att du skulle rädda min sommar också. Bästa, bästa du.

Sooool,sooool,sooool,sol,sol,sol,sol,sol

Idag finns det en massa grejer att vara glad över..
1. Det är underbart väder ute, t.om vi Boråsare kan lägga undan våra paraplyn verkar det som.
2. Kulturvecka på Bäckäng som jag tänker smussla mig in på, jag är ju faktiskt en fd.bäckängit.
3. Vinterjackan och vantarna kan läggas in långt in i garderoberna.
4. Har fotbollsträning idag och jag skulle tro att töserna kommer vara mycket glada (som vanligt då) efter vinsten mot Fristad igår.
5. Efter en stunds fundering... det blir shorts idag.
6. Jag har inte ramlat från Skateboarden en enda gång än idag. Det betyder att jag har höjt mig från att vara världens sämsta skateboard-tjej till ... en balanserad nolla. Känns mycket bra!
7. Det blir en glass idag, det bara måste bli en glass idag. Eller en mer... mmm...mer lät gott.
8. Jag känner på mig att denna sommaren kommer bli helt fantastisk. Varberg med mysfolket, sommarjobba, glass, sol, bad... och allt annat som hör sommaren till.
9. Jag är inte ensam, jag har helt underbara vänner som jag tycker om och som tycker om mig tillbaka. Måste bara ta vara på dem lite bättre , för mister jag dem så kommer jag ångra mig för resten av mitt liv.
10. Nämnde jag att jag har sjukt underbara vänner?
11. Kameran är laddad och dagen är kreativ.


Men allting har en baksida, och även denna toppendagen har sina små baksidor.
1. Jag har verkligen dåligt med glada och somriga kläder, kommer känna mig som en grå liten mus tills jag får bättre ekonomi.
2. På tal om ekonomi ja... jag är luspank.
3. Greta har dött. (Och vet man inte att det är moppen känner man mig på tok för dåligt.)
4. Jag är tidsoptimist och mitt tåg går snart och jag sitter här i pyamas och rufsigt hår.
5. Jag sov inte brevid Jonatan inatt, vilket var första natten på 4-5 dagar. Första natten själv är alltid värst.
6. Mitt tåg går nu ännu mera snart så detta får vara sista punkten.

Dessa baksidor har inte en chans emot allt posetivt idag. Nu får jag rusa. Tjolahopp

Nu sitter jag på Svaneholmskolan där jag ska spendera några veckor med att vara personlig assistent. Hade någon föreslagit denna idén för några dagar sedan hade jag bara skrattat åt förslaget. Jag och min mamma...jobba tillsammans?! Det kan ju inte gå annat än åt helvete.
Men igår, trött som jag var efter matchen och på bra humör så frågade mamma mig om jag ville prova på några veckor, och till min egen förvåning svarade jag ja.
Det blev bråk redan i Fristad men väl här känns det faktiskt riktigt bra. Barnen är så bråkiga så vi har liksom inte tid med att bråka med varandra.
Nu ska jag nog vara en käck flicka och följa med ut på halv tio rasten och spela fotboll.
Senare ska jag träna med Byttorp, matchen igår förlorade vi men det finns alltid någonting nyttigt med att förlora ibland.

Tack älskade!

Att jag blev tillsammans med Jonatan är något jag är oerhört glad för.

Att ha pojkvän är något jag också oftast är oerhört glad för.

Men ibland blir man lite extra glad...

När jag för fem minuter sedan kopplade in min externa hårddisk, som legat hemma hos Jonatan någon vecka märkte jag att det fanns en helt ny mapp där.

"Gilmore girls Season 2"

Och de som känner mig väl och spenderat mycket tid av att lyssna på mitt tjöt de senaste månaderna vet att jag älskar denna allmänt oälskade, konstiga och rätt utsagt skittråkiga serie (Om man inte går in för att se den så som jag har gjort, det tar tid att älska den).

Jag har sett säsong 1 om och om igen i väntan på att jag skulle hitta säsong 2 någonstans på någon vänlig liten torrent. Det bara krånglade och jag vet att Jonatan fick lyssna på mitt tjat om hur jag absolut inte kunde tanka säsong tre innan jag sett säsong två och hur orättvist det var att kanal fem redan var på säsong sju vilket tvingar mig från att hålla mig borta från tv:n klockan 15:15 och minst 44 minuter framåt.

Men där låg den nu...mappen med de 22 underbara avsnitten fyllda av Lorelai och Rory Gilmore.
Detta hade räckt gott och väl för att få mig att älska min pojkvän lite lite extra denna kväll, men det var inte allt han hade åt mig. När jag klickade upp mappen fick jag se att hälften av avsnitten (Plötsligt kände jag mig hemsk när jag insisterat på att jag behövde ha hem hårddisken fastän han var så hemlighetsfull, han fick aldrig göra klart det pga mig.) hade en logo i form av en bild till mig med olika söta texter på.

Jag blev så glad,rörd och full i skratt på samma gång. För stavningen var en katastrof, och bokstäverna var spretiga och sneda...men kanske var det lite just därför det var bland det finaste jag någonsin fått. Att han ansträngde sig för min skull , för att göra mig glad. Som alltid.

Om jag inte hade älskat denna pojk hade jag nog varit spritt språngande galen.

Underbara, underbara Jonatan.

Jag gillar inte rotmos. Det är som en illasmakande barnmats-blandning där man inte kan få välja om man vill äta potatisen eller mörötterna först. Sen är det svårt att bestämma sig för vilket som smakar bäst/äckligast. Kaos-mat är vad det är.
Iallafall... jag är nästan säker på att om man skärde av huvudtoppen från mitt huvud och kollade ner där så skulle det ligga rotmos i hela bollen. För jag vet inte hur jag vill ha det med något längre, lättast hade varit att bara få lägga mig ner och låta någon annan ta alla beslut åt mig. Fast med min förkärlek till mina bröst kan det hända att jag tar alla bh-val själv, de vill ha det bästa.)
Jag ber därför mitt rotmos att flytta sig från menyn och ge plats åt hederlig svensk potatis med lax och saffransås (Vilket jag åt idag och det visade sig mot alla ods vara väldigt gott)

Sitter på Hemgården och har en rätt så lugn dag.
Om en timme ska vi hämta mormor och åka och kolla på en lägenhet brevid Thai Silk, hon vill bo centralt. Jag vet en som kommer sova över där ofta (öhm).
Fast det kommer ändå bli lite tomt att inte åka till det stora huset uppe mot Brämhult, man är så van vid att det finns sånt utrymme. Alla tre barnbarn har varsitt rum och ville vi skulle vi kunna gå på toaletten samtidigt (I olika badrum). Nu ska hon antagligen flytta till en central 2:a.
Jag antar att det är till det bästa.