De där kvällarna jag älskar.

Jag lägger huvudet mot kudden och de fuktiga hårtestarna från den varma duschen kyler nu hela mitt huvud försiktigt. Jag drar täcket upp mot näsan och andas in. Lukten av nytvättade lakan ger ett allmänt välbehag och höjer mitt stora leende om möjligt ännu lite till upp mot öronen. Och mina fötter dras mot de mjuka lakanen och allt känns rent. Då pratar jag inte bara om lakanen och håret... Utan om hjärtat. Mina hjärtslag slår i normal takt förutom då mina tankar omsluter Jonatan och mitt hjärta klyschigt nog ökar kontrastfyllt. Jag har inte något som riktigt tynger mig. Allt känns bra. Och det är de kvällarna jag älskar.