På lördag så ska jag på Audition för filmen baserad på Johanna Thydells roman "I taket lyser stjärnorna" med Malin. Känns lite nervös men väldigt spännande och roligt. Det spelar ingen roll att det är hundratals som kommer vara där, (Hur många teater-intresserade tjejer finns det liksom inte som tar möjligheten att provfilma i göteborg?!) jag tänker tro på mig själv. Och vad har jag att förlora? Erfarenhet är ju bara bra. Tänker gå på så många auditions jag kan.
Har läst boken nu och måste säga att med bra regissör och många bra skådespelare så kan det bli en bra och stark film. Hade det inte vart för min spärr för gråten så hade jag suttit och storlipat framåt slutet. Och på tal om gråt så måste jag lära mig, fort. Ifall jag vill bli skådespelare.
Ska nog ta och öva imorgon. Fast och andra sidan... vilken normal människa sitter där och gör skumma ljud och grimaser för att lära sig att gråta? Och sen när förlorade man kunskapen om det? Jaja, inte är jag som alla andra iallafall. Normal.
Förresten såg jag pjäsen "Trettondagsafton" med klassen igår. Den var bra men måste vara kritisk och säga att det var tråkigt med samma scenbild hela tiden. Den var konstnärlig och vacker, men jag gillade inte att behöva tänka mig en egen bild av miljön. Det går ju an när det är en bok, men teater för mig ska tala klarspråk runt omkring skådespelarna. Sen är det djupare och estetiskt det dom gjorde. Men iallafall...inte min stil.
Ship ship. Cogito, ergo sum
1 kommentar:
he-he-hey jag har också läst i taket lyser stjärnorna, förvisso under tvång när jag gick i sexan då fröken själv valde bok, men den var bra. inget dåligt val fröken!
Skicka en kommentar