Rush hour

Jag är ständigt på flykt känns det som. Eller flykt, kanske snarare flytt? Nytt? Alla tre förmodligen. Jag och mitt liv saknar helt enkelt stabilitet. Vi flyr från den. Det måste hända något hela tiden. Utan ork... Jag tappar den bara genom att tänka på allt jag måste göra, som jag inte hinner göra, eftersom jag hela tiden letar och samlar på mig nya saker att hålla på med. Det slutar i att jag inte får något gjort alls.
Fast jag mår bra. Jag mår bra av att göra så. Just nu. Sålänge jag flyr så mår jag bra. Det är när jag stannar och fattar vad jag håller på med som jag bara slänger mig på mage med täcket över huvudet och ångrar mig.
Vet inte om jag gått över den gränsen då det är för sent att ändra sig, att ändra det som händer och håller på att hända? Jag har hört att det aldrig är för sent. Men jag ifrågasätter teorin... Ifrågasätter mig själv i det jag håller på med.
"Vart är din spärr Emilie?! Du måste säga ifrån dig själv, sätta gränser." Jag lyssnar men glömmer lika fort.
Skiter bara i det som är tråkigt. "Tar det imorgon..." tänker jag alltid. Jag vet att det är fel, och jag vill ändra det. Eller? Va är det egentligen du vill Emilie?