" Do-dunk, do-dunk, do-dunk"
Det skakande från tåget som jag alltid annars brukar se som lugnande blev nu istället ett oroligt vaggande. Ilningar från vinden mot den gamla tågvagnen blir ljud som stressade röster och jag vrider otåligt på mig. Jag måste av...jag måste av!
Luft. Luften här känns så oskyldig och fri. Det brukar rensa tankarna, låta mig...bara vara.
Men det gick inte idag. Gick inte att att bara vara, lugn och neutral.
Måste springa.
Måste springa fort!
" Emilie du måste välja! Du vet att du måste!"
Pulsen ökar. Mina snabba andetag avtar till rök och förvandlas till stressiga vita moln framför mina ögon.
Spåren i den djupa snön gör det svårt att springa och jag faller till marken. Snön näst intill river mina kinder när jag lyfter mig upp ifrån den drivande snön och börjar springa igen.
"Ett beslut måste fattas. Emilie! Lyssnar du på mig? Bara en. En kärlek, en person!"
Min fullpackade väska slår emot min höft...måste springa.
Men en gång ramlar jag ner på marken.
"Vad vill du att jag ska göra?! Jag vet inte." Paniken får mig att vilja slå i snön, ta ut allt kaos på den vita tjocka massan. Men jag avstår.
Lägger mig istället på rygg helt utsträckt och kollar upp mot himlen.
"Men jag ska bestämma mig. Jag klarar det här." Säger jag lugnt. Borstar av mig och går lugnt hem.
Aldrig har väl luften känts så ren som nu.
3 kommentarer:
Svårt beslut.
Men du kommer att göra rätt i slutändan
( får vi väl hoppas <3 )
ditt omdöme är det inget fel på.
Tack för ditt stöd rix. Det värmer gott.
Du är väldigt viktig för mig, hoppas du vet det!
Du kommer att klara detta! Jag vet att det är jobbigt som fan, ursäkta svordomen, men nej usch. Jag har varit där och det är inte kul. Men du kommer klara det, det vet jag :) Och bara du följer ditt hjärta så kommer allt att bli bra tillslut, jag lovar! <3
Skicka en kommentar