Jag ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen.
Men det blir inget glädjespridande här på ett tag iallafall.
Han har åkt. Världens bästa.
& jag beter mig som en blandning av en zombie och en joker.
Tack till Otto som omedvetet visste precis vad jag behövde.
Det känns som om jag aldrig ska få se honom igen. Men det ska jag.
Om 9 månader. Jag längtar redan!
Men Usa blir nice med, om en vecka åker jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar