En stjärna lyser så klart

Nu börjar jag känna julstämningen. Igår sprang jag runt i staden och letade julklappar till alla. Behövde i alla fall inte skämmas för att inte ha köpt några, för staden var minst sagt proppfull av folk som gjort samma sak.
En kvinna som stod framför mig i en kö på H&M pratade stressat i telefon om hur hon hade alla julklappar kvar att köpa. I andra handen hade hon ett barn som gallskrikande drog i hennes kappa och tjatade. Jag led med henne, här stod jag och tyckte lite små synd om mig själv för att jag inte visste vilka det var jag skulle köpa julklappar till...men jag hade åtminstonde ingen unge som stod och ryckte mig i jackan. Jag hade fått nervöst-sammanbrott. Kvinnan betalar och sen nästan rusade hon ut ur affären med barnet i handen som med sina små ben nästan fick flyga med i mammans fart.

Klockan började närma sig 2 och jag hade hittat alla julklappar jag kunde tänka mig behöva köpa, men så tog det några timmar också. Då såg jag kvinnan med barnet igen. Hon hade en massa påsar på armen och såg väldigt nöjd ut. Barnet däremot verkade allt annat än nöjd, gallskrek precis lika mycket som på H&M några timmar tidigare. Jag fattade inte hur hon kunde se så nöjd och lugn ut.
Det var då jag insåg att vilken makt julklappar ska ha nu för tiden. Vi försöker inte på något sätt stoppa materialisten, istället så försöker vi vara den överlägsen.
Kvinnan var så lugn på grund av att pressen var borta.
"Sluta tänka så negativt, det är ju jul!"
Men det är ju just det jag INTE gör. Jag tycker det är hemskt att föräldrar och vuxna ska behöva stressa sönder för att barn ska ha det där stora leksakståget som redan finns hemma men den är ju faktiskt lila och det går ju inte för sig. Visst, min mamma har troligen sprungit runt och köpt leksaker till mig och jag kommer fortfarande ihåg den härliga känslan av att öppna alla paket. Men det känns fel nu. Eller? Jag är lite osäker i mitt eget argument.
Det är svårt att förändra något självklart. Men ibland är det bryta reglerna som gäller väl?
Hej släkt och vänner, nästa jul vill jag bara ha de dyraste och värdefullaste klapparna. En bit av era hjärtan. Kärlek. Det är det finaste ni kan ge mig. För jag tror att alla kan hålla med mig om att, en jul med klappar och utan kärlek...Det ÄR ingen jul.

För övrigt så vann bäckäng - teknis vs bäckäng dagen och det var grym stämning!
Sen så har det varit julavslutning och man sa god jul till alla underbara människor man inte ska få träffa på någon vecka nu.
Även Elins och min skiva blev klar igår, likaså omslagsbilden.

Nu ska jag göra mig iordning för Liseberg. Hojpla heipa.