Undra hur det känns att vara komiker egentligen? Får man en bekräftelse-kick av att folk skrattar åt/med en? Eller häller man socker på pommesfrittsen i ren stress och press över alla människors förväntningar över att alltid vara rolig? Jag tror inte att Johan Glans, även om han för övrigt är min favoritkomiker (Förlåt Björn Gustavsson,men han är ju trots allt skåning) skulle när han försover sig till jobbet en måndags morgon och spiller kaffe på den ljusblåa Armani skjortan och också märker att det var den sista rena skjortan i garderoben komma med något klämkäckt som "Nämen kaffe på skjortan, på en måndagsmorgon när jag är för sen till jobbet...nu blir det en lila bomulls t-shirt från mamma, va mysigt!" och vifta lite lustigt på huvudet. Nej jag tror han är en lika morgontrött stressad herre som högt och irriterat skulle gorma när han får det skollheta kaffet på skjortan som vilken annan man som helst.
Men pressen på att han ska vara rolig...den ÄR nog stor, men jag tror samtidigt att han får den där sköna bekräftelse-kicken när han står där på stockholms live scen och ser hundratals mörka munnar som brustit ut i gapflabb när han underbart knyter ihop alla sina skämt till ett enda stort kalas.
Så nu har jag sönder-analyserat komiker yrket. Mission done. För att återgälda tänker jag ge er tre värt-att-kolla-på-eftersom-dem-är-så-grymt-bra tips.
1. Vänner (Underbaraste serien fullpackad med tröga,härliga,allmänt smarta svar på tal)
2. Johan Glans (Honom hittar ni då och då på Stockholm live och Parlamentet) Psst,vänner..nu vet ní vad jag önskar mig i födelsedagspresent sen. Och jag menar biljetter,inget annat.
3. Björn Gustavsson ("Nykomlingen", kommer in med en ny fräsh humor. Helt otrolig)
Finns en hel bunt med underbara komiker med ju, men dessa är då mina favoriter helt klart.
Nä men om man skulle ta och sova lite då, det är ju en dag imorgon med. Fast....lite prat med Karlstad-patrik skadar väl lite? Det handlar ju bara om någon timme i telefon *änglaögon*.
Bejabye.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar