Just nu borde jag SÅ INTE sitta här. Just nu borde jag sitta och ha matte.
Men imorse hade det för hårt tag om mig. Jag var på autopilot.
Packa väskan med grejer som inte behövs det minsta idag, bara hon tror att det är rätt grejer. Fixa iordning sig lite grann så att man inte kan ana att om trettio minuter tänker jag lägga mig ner i sängen och låtsas som att inte skolan existerar. Vara sådär vanligt tjurig på morgonen så att tanken på att jag inte ska gå till en helvetes-skola utan ligga kvar i min varma säng inte når fram till henne. Gå ut och köra moppen åt tågstations-hållet. Se i backspegeln hur bilen kör ut från gårdsplanen och köra åt motsatt håll. Vända moppen vid kyrkan och köra hem igen. Slänga sig ner i sängen och trycka ansiktet mot kudden. Ställa sig frågan "Va faaaaan håller jag på med?!". Vara arg på sig själv. Förstöra sitt liv.
Jag kan inte fortsätta såhär, jag håller på att tappa greppet igen. Om en bra framtid... Jag kan inte tro att jag får något jobb genom att ligga här och tycka synd om mig själv. Eller gör jag det? Jag tror bara att jag tappat mina mål, mina drömmar. Att jag inte vet längre, vad jag ska göra, vad jag vill bli.
Drömmen om journalist känns bara blek nu, jag passar inte in. Skriver inte tillräckligt bra, kan inte tillräckligt mycket. Jag kan lite om mycket men inte som dom andra; mycket om mycket.
Jag vet inte ens när jag slutade lyssna. Eller var det bara något i hjärnan som sa att jag inte skulle fatta mer, att jag inte fick vara lika smart som dom andra? Att all kunskap skulle finnas i huvudet men inte synas? Jag förstår inte ens längre vad det är som händer.
:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:_:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar