Det är inte vad du gör.
Det är vad du INTE gör. Endast existensen gör mig säker på att du är där.
Det är hur du klär av mig rocken av sorg som jag saknar, hur du drar på mig
sidenkappan av lycka och förnöjsamhet som satt sina spår.
Och jag vet, vet hur jag kräver respons. Som en avgrund som aldrig verkar fyllas upp.
Ja...jag kan vänja mig vid tomheten. Jag kan sitta tyst och bara vara dig till lags.
Men viljan min kära, viljan. Jag vill säga vad jag tycker och vad jag förtjänar.
För mig är det lika självklart som att det kommer en morgondag för dig.
Du är en ny del i mitt liv ., det känns spännande. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar