Det mjuka linnetyget har aldrig kännts vassare mot huden än nu.
Ögonen är slutna hårt som aldrig förr,
* Väntar dom på tårarna?*
Hela kroppen är på helspänn, i väntan på att få explodera i ett barnalikt utbrott med viftande armar och stampande fötter. Händerna vill helst ta huvudet och dunka det i väggen.
*Banka vett i skallen, är det så du ser på det?*
Hjärnan snurrar åt alla håll , jag snurrar runt bland tankarna och får inget fäste.
Jag vill sitta på ett berg med dig, se ut över mitt liv och plocka iordning de bitar som hamnat fel, de tankar som inte gjort någon nytta. Bara jag inte är själv.
* Jag är både åksjuk och höjdrädd min vän, hur mår du?*
Hur kommer jag upp på fötter igen? Har man råd att gå vilse?
Det mjuka linnetyget har aldrig kännts vassare mot huden än nu.
Är kudden en trygghet mitt i allt? Kudden som sett det mesta...ens snoriga näsa, flötiga hår, osminkade kind, hemlige besökare och tårar.
Jag vill sitta på berget tillsammans med dig och höra dig säga att du hjälper mig med det här.
Om jag diskar, fixar du mitt liv då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar