Ibland så sitter man så där i en obekväm ställning som på samma gång är så där bekväm. Man kan riktigt veta att ens fötter kommer att somna, men man flyttar sig ändå inte.
Jag gick några steg längre. Jag satt kvar fast jag visste att det var korkat, jag reste mig fast jag inte kunde känna mina fötter, jag föll, jag låg kvar, katten kom upp och svängde sin svans i triumf mot mitt ansikte.
Och allt jag kunde tänka var; arroganta skit-katt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar