It's not right, it's not wrong.... It's just different.

Det är otroligt hur val man gör kan förändra saker och ting. Det är otroligt hur mycket man själv förändras genom saker som händer runt omkring en. Det är otroligt hur mycket man tar för givet.
Att åka till Usa är nog ett av de bästa beslut jag någonsin gjort, även om det kommer vara motgångar och jobbiga dagar på vägen. Men jag märker verkligen att jag utvecklas på så många punkter genom att vara här. Jag inser. Nya saker, varje dag. Och jag får arbeta med allihop på egen hand.
Hemma i Sverige var jag fri, så otroligt fri. Som en rebellisk liten tonåring som egentligen inte gjorde så mycket rebelliskt mer än att dra av navelsträngen... för att bli vuxen lite snabbare. För jag har aldrig haft gott om tålamod. Allt ska hända.. NU! På en gång! Men här i Usa, går det inte riktigt att göra så. Jag måste luta mig mot andra personer och verkligen ha tålamod med gränser och regler. För jag kan inte slita av navelsträngen och göra som jag vill. (Om jag inte vill sätta min mamma i sitsen i att ha betalat en stor summa pengar för någon halvdant)
Jag var en fågel och här är jag som en hund i ett koppel med lång lina.

Men jag lär mig tålamod.

Hemma i Sverige så var jag inte riktigt tacksam nog för den underbara mamma jag har. Jag brydde mig inte så mycket om när hon klagade på att det låg grejor överallt (även om det blev bättre med åren) , jag var inte så mycket hemma och om jag väl var det så såg man inte så mycket av mig. Jag vet inte när senaste gången var då vi gjorde något tillsammans, för... jag lät oss, någonstans på vägen, tappa det mesta vi har gemensamt.
Jag var som en liten flicka som tror hon kan cykla utan stödhjul första gången på cykel.
Här är familj en väldigt stor grej och här spenderar man mycket tid tillsammans med familjen. Jag är ovan vid det sortens familje-liv , för jag... kommer inte riktigt ihåg det. Att ställa sig under någons regler. Och det där med att faktiskt ha en pappa 24/7 , är något jag märker att jag saknat även om jag inte trodde det. För här blir det en grupp som jag måste vara/är en medlem i. Som en del av gruppen är du kontrollerad.
Och det får mig att inse hur tacksam jag är för min mamma... Hon ger mig ansvar och litar på mig. Hon låter mig göra felaktiga val och dömer mig inte för dem. Hon ser alltid till så att det finns mat i kylskåpet och tak över mitt huvud. Hon finns där för mig om jag behöver. Hon låter mig vara om jag behöver. Hon är orolig men låter inte det styra besluten över mig.

Jag lär mig att inte ta saker förgivet.

Jag inser vilka mina riktiga vänner är.
Jag märker vad jag värdesätter här i livet.
Jag inser vilket fantastisk liv jag har.
Jag lär mig att uppskatta mig själv och tro på mig själv.
Jag lär mig att inte ge upp.
Jag får uppleva, minnas och lära.

Jag ska inte trötta ut er med en massa långa förklaringar men poängen är att saker verkligen kompletterar varandra. Saker som jag gillar eller inte gillar här, visar mig en skillnad som jag kan lära mig något utav och ta ställning till. Och det är fantastiskt. För man tror att världen är lite som i sin egen bubbla. Men allting är annorlunda och det är en tuff, jobbig men intressant väg till att lära sig att den är olik.

It's not right, it's not wrong.... It's just different.