måndag, november 30, 2009

Jag trodde aldrig att jag skulle gråta så mycket i saknad av min mamma.

4 kommentarer:

mamma sa...

Mitt lilla pyre...mammor är jobbiga också kom ihåg det!
Njut nu av din amerikatid. Tiden går fort och efter nyår kommer den att rusa.
Jag skickade ett paket i tisdags som du kanske gråter en skvätt över också, men jag kunde inte låta bli. :)
Tänker på dig, ber för dig och kramar dig i tanken!
Hälsa alla!

Veronica sa...

(svar från kommentaren i min blogg)Vinterdeppighet är precis vad vi åker på, vaarje år. Man borde nästan vänja sig snart eller vad säger du? ;) Jag är rätt kass på att kommentera jag med, men jag läser garanterat varje dag, det vet du ju :) Hoppas du har det grymt! Saknar dig här i regniga Sverige!

Dento sa...

Ja man saknar sällan "grisen" förren spiltan är tom...
Men Du får tänka på att det är bara en kort tid som lämnar många härliga minnen och erfarenheter. Om några månader är Du tillbaka i Sweden igen och längtar tillbaka till Bardstown. Vilket dilemma det blir....
Men båda ställena finns ju kvar.

Ja nog är det grått och trist i Sweden den hät tiden. Men jag slipper att skotta och det gör en hel del för humöret. Snön rinner bort innan den kommer ner och jag kan fara till Borgstena utan bekymmer. Härligt.
Lite snö till sportlovet kan jag gå med på, men det kan var nog....

Ha dé

Kram/Dan

eLin sa...

Saknar dig fina kusin! Men som din mor redan ahr skrivit så ska du njuta! :) Har det hänt något speciellt? :(

<3