Far&Dotter prat

Igår hade vi musikalträning på scen. En av våra ledare jobbar på DisneyWorld som koreograf/teaterledare, det blir petigt och detaljrikt men resultatet kommer nog att bli riktigt bra. Fick min kostym också, trodde det skulle vara puffiga klänningar för det årtiondet men den var tunn och rak i formen. Fin var den iallafall.

Hemma igår; vattnet rann över bägaren, eller vad man säger. Jag gick ut till ladan/garaget igen där Stacy var och jobbade på något. Visade sig att han bara gjorde något helt utan större mening, antar att han drog sig för att gå in. Jag satt på en stol och iakttog till jag hulkade ut; "Stacy, vad gör jag för fel?" och gjorde allt för att hålla tårarna borta. "Om jag bara visste det, så skulle jag nog hjälpa både mig och dig". Han tog en stol och satte sig ner, och jag berättade allt om hur jag kände. Han förstod, och han förklarade så gott han kunde. Men jag förstod att han hade lika lite koll som jag hade vad som stod på. Men han kunde hålla med om att av någon anledning är det jag som får ta skulden för saker och ting. Jag berättade till och med om att Krystal och Bam hade erbjudit mig att bo där, men att jag så klart i första hand hoppades på att det skulle fixa sig. Vi pratade en lång stund tills Beth kom ut och "hämtade" oss. Det känns som jag har kommit ett stort steg på vägen nu iallafall, vi ska ha ett stort samtal alla tre antar jag, och blir det förändring, stannar jag glatt. För bättre värdpappa och värdsyskon kan jag inte få någon annanstans.

Vi har förövrigt en ko som ska kalva och vi måste kolla till den var fjärde timma så klockan 3 på natten ringde mitt alarm och jag tog mig ut i mörkret. Insåg att jag var mer mörkrädd än jag trodde, ha ha. Jag sprang mellan lampknapparna.

Nu ska jag sätta mig ner och skriva klart artikeln till Borås Posten. Ha en fin dag! Och om ni olyckligtvist inte har/hade det, tänk då på att allt jobbigt oftast för något bra med sig. Stor Pyrén-kram!