Regnstaden -MLI

Borås tidning , Tobias Hjelm skriver;

"Borgstenakvinnan ännu inte funnen

[Igår 21:00] Borås En 35-årig kvinna försvann vid 10-tiden på onsdagen i Borgstena. Trots ett stort pådrag har hon inte hittats.

BORÅS. - Vi slutade söka vid halv fyra-tiden på torsdagen. Mörkret kommer fort och det är svårt att söka då, säger Per-Anders Aronsson, polisens inre befäl.Kvinnan anmäldes försvunnen och efterlystes under onsdagens eftermiddag. I går deltog minst 15 poliser tillsammans med fem hundpatruller samtidigt i sökandet. Även militär hjälpte till, bland annat genom motorcyklar som kunde ta sig fram genom oländig terräng.Polisen misstänker inte att kvinnan har blivit utsatt för något brott.Sökandet har inriktat sig på närområdet varifrån kvinnan försvann, men också bland bekanta.Den 35-åriga kvinnan sågs senast när hennes man gick till jobbet i onsdags. När barnen kom hem från skolan var hon försvunnen.- Vi har också sökt efter kvinnan med helikopter och värmekamera, berättar Per-Anders Aronsson. Många vill hjälpa till och flera från allmänheten har ställt upp. "

_____________________________________________

Händelsen är så sjuk. Bara några dagar tidigare såg jag hennes glada ansikte och fick ett varmt hej mot mig. För någon dag sedan kollade jag igenom bilder och en bild på henne och hennes hund på fotbollsplanen dök upp. För några dagar sedan spelade jag fotboll med hennes "son"... och bara för någon dag sen tänkte jag tillbaka på mellanstadietiden i borgstena då jag gick i samma klass som äldsta dottern. Varje dag i veckan har jag varit några meter ifrån hennes barn springandes och lekandes på dagis...ingen aning om att deras mor skulle försvinna.

Det gör så ont i mig. Ont gör det för att jag vet att dem behöver sin mamma. Så som vi alla gör. Jag önskar att jag visste, visste precis vad som skulle hända och kunnat stoppa det. Vad det nu är. Ingen vet ju. Men alla viskar och vet att något är på tok. Dom är i strålkastar ljuset. Jag skulle inte vilja att alla visste att jag var sårbar och sorgsen. Det känns som det är de sista dom behöver. Men vem kan hålla tyst? Alla känner sorg med dom.

Låt oss leva på hoppet om att allt kommer bli bra!