Regnstaden -MLI

Det är nästan så att jag är tårögd. Kollade lite på titanic, och tänkte.. "SÅ är kärlek för mig". Det pirrade lite i min mage när jag kollade på skärmen, tänkte inte på varför. Plöstligt slog det mig...att det är så Jonatan behandlar mig. När Jack står bakom Rose och håller ut hennes armar vid fören, jag har ju också stått så, fast på ett brostaket. Men det spelar ingen roll vart det var någonstans, det var samma närhet. Känslan får jag hålla för mig själv...för den är obeskrivlig. Måste bara ställa mig frågan;när jag tvivlar, vad är kärlek för mig då? Vart lägger jag alla ögonblick då jag känner mig som Rose?
Jag tror världen har gett mig en stor gåva...och jag är nog en idiot om jag slarvar bort den.