Jag är fortfarande helt fast på den här tanken med jämförelsen mellan mig och Lina. Lina är den där "Helt okej-snygga tjejen" , hennes kompisar skrattar åt Ivar, eller som dom kallar honom... fält-biologen. Lina vågar bara visa sig med honom när hon och Ivar är själva. Men tillslut gör hon uppror.
Första lektionen: Jag går in i klassrummet och ser en kill-klasskompis sitta alldeles själv vid ett bord. Det är nästan så att resten av klassen verkar fasa vid att sitta vid samma bord som honom. Mina kompisar sitter vid ett bord men jag går förbi och lägger mina böcker på platsen mitt emot honom. En kompis tar sina böcker och sätter sig brevid mig, men inte utan lite oskyldigt sur protest.
Och så kommer han ... in genom dörren och drar handen genom luggen lite som han alltid gör när han kommer in i klassrummet. Jag kan inte låta bli att snegla. Jag vet att han ska lägga sina böcker på samma bord som oss. För han dömer inte folk efter utsidan. Han bryr sig liksom inte om vad andra tycker. Jag blir så arg på mig för att jag är så feg jämt. Jag skulle vilja vara lika modig som honom.
Tidigt tog jag ur nappen och pratade.
Tidigt gav någon mig en bilderbok och jag började drömma och fantisera.
Men jag tror inte det var förrens idag jag fattade att jag inte tagit steg utan att ha stöd mot något.
Tror inte det var förrens idag jag insåg att det inte bara räcker att ta ut nappen och prata. Det jag säger måste jag själv tro och stå på mig om.
Idag kände jag friheten i att gå emot strömmen. Följa hjärtat. För jag gjorde det.
3 kommentarer:
jag vet inte vad jag ska kommentera. det känns liksom, hopplöst att kommentera ett redan så starkt inlägg.
Jag får väl tillägga att jag också förbannar mig själv för att jag är feg. Måste ta det där klivet ut i verkligheten och sluta leva i min bubbla antar jag. Men verkligheten skadar mig. Du är av de enda som faktiskt också fanns i min drömvärld och är lika fantastik och underbar i den onda verkligheten <3 jag älskar dig ( och dina blogginlägg får jag påpeka )
Du skriver underbart. Det var ett väldigt strongt inlägg och jag tycker det du gjorde var jättebra!
Pöss<3
Erika: Tack så jätte mycket för dina värmande kommentarer. Jag har suttit här och tänkt lite på allt. Tänkt på grejer jag omedvetet tar för givet. Hoppas att jag ALDRIG kommer ta din vänskap för givet. Den vill jag vårda väl. Vet inte riktigt vad jag skulle göra utan dig. <3
Kakan: Tack kakan! Det är härligt och trevligt att få respons för inlägg. Jag är glad för att jag satte mig där och jag är glad för att du finns. <3
Skicka en kommentar