Nu sitter jag här, påklädd och med vax i håret och väntar på pappa. Känns ganska spännande att träffa henne. Men jag är rädd. Rädd,orolig,rädd. Jessica är pappas svaga ämne, man har ingen aning om vad han kan explodera för. Jag är rädd för att under bilresan till växjö kommer jag göra något fel. Rädd för att han ska ta upp att jag tappade mitt id-kort (Tack mamma för att du berättade det för honom IDAG(!).. inte) och bli rosenrasande.
För jag vet precis hur hans ögon blir kolsvarta och vassa, vet hur hela han blir till ett monster.
Bilen är inget roligt ställe, jag kommer inte kunna fly någonstans, ifall. Ifall han blir som han var då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar