Feel love

Jag funderar mycket över det här med ordet kär, och har länge grunnat fram och tillbaka över det känns att vara kär. Jag har även testat det flesta metoder praktiskt för att försöka förstå hur det känns...känns när det är sådär på riktigt.
Jag har blivit ihop med en kille som var sådär "Åhå-vilken-goding!-Här-tackar-man-inte-nej" vid första anblick... Det sket sig. Jag tröttnade sjukt fort. Vi hade inget gemensamt förutom sex-fantasier.(Och för er sexgalningar där ute...Det ÄR INTE en bra grund för ett förhållande vare sig man älskar eller hatar sex).

Jag har blivit ihop med en killkompis för att vänskap måste ju vara en mycket bättre grund än sex right?!
Det sket sig det med. Jag tröttnade. Det fanns ingen låga. (Denna metod resulterade däremot i en starkare vänskap tillslut.)

Jag har varit ihop med en äldre kille (Vill bara förtydliga att han var 20 år så att ni inte tror att jag dejtat någon medelålders), för att en äldre kille borde väl veta vad en tjej vill ha?
*BIDIÖP*
Svar: En 20 årig kille kan vara precis lika omogen/mogen som en 15 åring. Kraven kan rättare sagt t.om bli större på sig själv. Det är INTE åldern som gör en kär, det är personen bakom.

Men SLURP, han där pojken ifrån byn som är en riktigt föräldra-favorit som har ett leénde man kan smälta av och man riktigt suktar efter...han borde väl vara något att ha?
Och där gick jag och suktade och suktade. Började tro att jag var kär eftersom jag inte tröttnade och bara gick där ...och suktade och suktade. Observera; SUKTADE!
Nu i efterhand har jag fattat att det är bara en nyfikenhet på vad man inte når och har.
(Det är inte det spännande och nya som är kärlek.)
Kär,kär,kär. Är kär verkligen det pirret i magen när en person kollar på en? Jag vore världens torris om jag svarade nej. För pirr i magen och böj i benen är helt klart en del av att vara kär. För kärlek ska vara sprudlande och spännande. Absolut. Men det måste även vara tryggt.

Nu, NU tänker jag snart avslöja min åsikt om kärlek vid det här laget. Men funderar på om jag borde be mitt framtids-jag om ursäkt redan nu. Om jag läser detta om två-tre år kanske jag stampar i marken och drar mig själv i håret av irritation för min okunskap som läcker ut genom tangenterna och publicerats för omvärlden. (Förlåt till mig.)

Just nu är jag tillsammans med en kille. Jag vågar kanske inte efter detta inlägget säga att jag är kär. Men det är helt klart något nytt . Det är helt nytt att jag kan blunda för hans negativa sidor. För hans negativa sidor är bra. Enligt mig. Dom håller förhållandet som en utmaning medans hans bra sidor ger kärleken nytändning för min del. Ett "perfekt" för mig är inte en kille som gör precis som jag vill, ett perfekt för mig är när jag sett alla hans sidor och kan acceptera och handskas med dom.

Nu börjar jag skriv-mumla här. Det är ett starkt tecken på att det är sovdags.

Ciao, mrs e.p

Dear god. Send Jonatans f.d sjukdom to my historie-teacher. I haven't done my homework for tomorrow. Love and kisses // Emilie Pyrén , Earth