17 den 17:de!

Grattis, grattis, grattis, grattis, grattis, grattis! Till underbara Tantan som fyller 17, den 17:e. Det är banne mig ganska snajsigt. Jag har inte riktigt velat tänka på det egentligen, för jag blir så sur och ledsen över att jag inte kan vara där. Och jag kan inte göra dagen så himla speciell i hans ära heller. Här fortsätter allt som vanligt.

Kära Tantan, tänk... det känns som om jag känt dig i evigheter. Det började med att jag, en liten halvknepig tjej i nian, var helt såld på dig med din grönrandiga tröja, som jag en gång fick låna. Kommer ihåg att jag sprang till fönstret under bildlektionen, eftersom jag visste att du och Dennis gick hem vid den tiden.
Kommer ihåg att jag skickade Ämma Lu till cafeterian för att se om du var där. Kommer ihåg att jag var så himla... tjejigt kär. Sen så vet vi ju båda vad som hände.
Och jag har spenderat så mycket av de senaste två åren med dig. Jag vet inte hur många mornar jag vaknat upp brevid dig och hur många kvällar jag somnat in vid din sida. Jag vet heller inte hur många gånger jag vaknat av att du väcker mig med frukost brevid sängen, hur många gånger du mött mig vid tåget med rosor bakom ryggen, hur många gånger du orkat lyssna på mina tjatiga tjej-berättelser och tagit emot alla tårar, vet inte hur många gånger du fått tagit hand om mig även om det varit mitt egna fel. Jag vet inte hur jag ska tacka dig. För allt du gör. Jämt.
Och nu sitter jag i Usa och missar din födelsedag... Förbannade skit Usa. Jag ser din present ligga på bordet och den är banne mig inte i Sverige just nu.
Jag vet att jag inte är den bästa flickvännen alltid, men jag önskar att jag var det. För du är värd väldigt, väldigt mycket.
Jag saknar dig. Du är min bästa vän.
Och jag kliar mig i skallen och försöker uppfinna en teleportal lite såhär på kvällskvisten.

Men nu hoppas jag att du har en galet härlig födelsedag! Fira lite åt mig med!
Grattis, grattis, grattis!

En 13 årig pojke som var det finaste jag visste. Och som skrev en låt "Telephone"
Jag har den fortfarande på datorn.

När du blev en del av mitt liv. Jag kommer nog alltid älska den bilden. Vi gjorde hösten lite finare.
Och förlåt Jonatan, jag vet.. att du saknar din hatt när du ser bilderna.